Rättshistoria är ett ämne som – genom att sätta in juridiken i ett större sammanhang (såväl kronologiskt som internationellt, filosofiskt och politiskt) – ger kunskap och förståelse av rättens utveckling och nuvarande existens. Trots att källmaterialet emellanåt kan delas med andra vetenskapliga discipliner – historiker, filosofer och filologer, för att nämna några – är drivkraften bakom den forskning och undervisning som bedrivs av rättshistorikerna vid Stockholms universitet att ämnet ska uppfattas som en juridisk disciplin, vilket framgår såväl av metodval som syfte.
Ofta utgår den rättshistoriska forskningen från studier av gällande rätt, som ges ytterligare dimension genom att sättas i ljuset av äldre tiders rättsliga tänkande (historisk-komparativ, eller rättsgenetisk metod). På detta vis kan ämnet bidra med fördjupad kunskap om viktiga samtidsfrågor såsom integration, yttrandefrihet, samerätt, barnarbete, upphovsrätt, religionsrätt och arbetsrätt. Andra betydande forskningsfält är rättsvetenskapens och den juridiska metodlärans historia.