Projektet studerar genom narrativ metod vad och hur barn och unga berättar om sina erfarenheter av traumatiska men också stigmatiserande barndomserfarenheter, där skam och negativ social respons antas försvåra bearbetning och tillgång till stöd. En longitudinell studie i projektet analyserar barndomsberättelser om erfarenheten av att växa upp med alkoholiserade föräldrar. Barnen har intervjuats vid tre tillfällen från det att de deltog i Ersta Vändpunktens gruppverksamhet för barn till alkoholiserade föräldrar i början av 1990-talet in i tonår och vuxenliv. Studien syftar till att synliggöra hur barn skapar mening och identitet i relation till föräldrars missbruksproblem, deras hanteringsstrategier i vardagen samt behov av och tillgång till socialt och professionellt stöd. I en andra studie i projektet har barn och unga som har förlorat en förälder i självmord och som har deltagit i ett sorgestödsprogram arrangerat av BRIS intervjuats om sina erfarenheter i syfte att identifiera vilka stödbehov som beskrivs i sorgen samt undersöka hur programmet möter dessa behov.