Genom att samla forskare inom minnesstudier, litteraturvetenskap, idéhistoria, postkoloniala studier och ekokritik fokuserar projektet på två saker: att analysera hur litterära texter och kulturella berättelser föreställer sig framtiden genom att engagera sig i det förflutna, samt att bredda minnesstudier bortom dess traumaorienterade och retrospektiva inriktning mot en teoretisk ram som lyfter fram möjliga framtider. Samtidigt som projektet erkänner vikten av att bearbeta det historiska arvet efter våld och konflikter, utgår det från litteraturens förmåga att föreställa sig ”framtidens minnen” och ”minnets framtider”.
Trots kulturminnesfältets tillväxt är litteraturens roll i att skapa framtidsorienterade minnesformationer — präglade av hopp, rädsla, begär eller motstånd —fortsatt outforskad. Projektet undersöker litterära texter och berättelser om det förflutna från olika kulturella kontexter — taiwanesiska, ukrainska, afrikanska, karibiska, slaviska, irländska och nordiska för att analysera hur dessa artikulerar alternativa, spekulativa eller förlorade framtider som omformar kulturella identiteter, kollektivt handlingsutrymme och historiskt medvetande. Målet är att bidra till ett paradigmskifte inom minnesstudier som lyfter fram framtidsinriktning, narrativa experiment och ifrågasätter linjära tidsuppfattningar.