Forskningsprojekt Genus, nationell identitet och säkerhet i Östersjöregionen

Efter Rysslands fullskaliga militära invasion i Ukraina 2022 ansökte Finland och Sverige om medlemskap i NATO. Det utgör det största säkerhetspolitiska skiftet i regionen sedan det kalla krigets slut. Genom att ansluta sig till NATO kommer de nordiska grannarna att sätta punkt för sin historiska neutralitet och militära alliansfrihet, en central del av både säkerhetspolitik och nationell identitet i båda länder under det kalla kriget. Hur gick skiftet till, och hur har nationell identitet omförhandlats med anledning av det?

Det här forskningsprojektet använder poststrukturell och feministisk teori och en jämförande diskursanalytisk forskningsdesign för att analysera skiftet. Genom att fokusera på genus, sexualitet och känsla som inneboende logiker i både nationell identitet och säkerhetspolitik undersöks hur könade nationella identiteter har omförhandlats i, och därigenom påverkat, Finlands och Sveriges relationer till NATO 1991–2024. Analysen bygger på ett brett källmaterial som inkluderar officiella policydokument, riksdagsdebatter, debattartiklar och konstnärliga och kulturella uttryck. Syftet är att skapa en djupare förståelse för hur könade nationella identiteter har omförhandlats jämte ökat samarbete med NATO efter det kalla krigets slut.

Projektet kommer att bidra till forskningsfronten såväl empiriskt som teoretiskt. Empiriska bidrag inkluderar kunskap om kontinuitet och förändring i NATO-diskurser i Finland och Sverige efter det kalla kriget, och deras könade dimensioner. Eftersom tidigare feministisk teori framförallt har handlat om genus och säkerhet i offensiva militära kontexter bidrar en jämförelse av Finland och Sverige, fall som har haft en historiskt defensiv säkerhetspolitisk orientering, till feministisk teori om genus, nationell identitet och säkerhet i defensiva kontexter. Slutligen, projektet bidrar även till debatter och målgrupper utanför akademin såsom beslutsfattare och en intresserad allmänhet.