Heliga Birgittas Uppenbarelser, tillkomna under en lång följd av år på 1300-talet, har alltid fascinerat genom sin religiösa kraft, sin politiska udd, sin osminkade ärlighet och sitt drastiska och vardagsnära bildspråk. Uppenbarelserna utgör inte endast en av höjdpunkterna i den svenska medeltida litteraturhistorien; de är även en central källa till kunskap om medeltidens religion och spiritualitet.

Birgittas biktfäder spelade en viktig roll vid redigeringen av texterna och ansvarade för att de översattes till latin. Detta var viktigt eftersom en kanonisationsprocess inleddes mycket snart efter hennes död: hon dog 1373 och helgonförklarades redan 1391. Vi får anta att åtskilliga uppenbarelser förelåg på svenska som utkast eller preliminära versioner innan de översattes till latin och några av dessa finns ännu i behåll. Huvuddelen av den fornsvenska text som vi känner idag är dock ett resultat av en återöversättning från latinet utförd på 1380-talet. Det var denna version som vann störst spridning utanför klostret i Vadstena, bland annat i form av beställningsarbeten från olika adliga miljöer.

I projektet Heliga Birgittas texter på fornsvenska publiceras samtliga Birgittas texter på fornsvenska i tryckta kritiska editioner, totalt tio volymer. Dessutom färdigställs diplomatariska transkriptioner av samtliga handskrifter och fragment.