Forskningsprojekt Lucid Universal Digital Dog Exposure (Ludde)
Vilken typ av stimulusmaterial är bäst för att behandla hundfobi? Är Virtual reality behandling likvärdigt traditionell exponeringsterapi vid hundfobi? Det är ett par av frågorna som detta projekt vill få svar på.
Exponeringsterapi är en etablerad och bevisat effektiv behandling av fobier (Deacon & Abramowitz, 2004). Målet med exponeringsterapi är att konkurrera bort den inlärda, betingade responsen (rädsla och undvikandebeteenden) som framkallas av exponering för det fruktade stimulit. Detta görs genom att systematiskt utsätta patienten för det fruktade stimulit under kontrollerade former och låta patienten bli kvar i sitt ångesttillstånd utan att ta till flykt eller andra undvikandebeteenden. När patienten märker att ångesten avtar trots fortsatt exponering betingas en ny respons som konkurrerar ut (”släcker ut”) den tidigare betingade rädslan (Abramowitz, 2013).
För att kunna exponeras för ett stimuli krävs enkel tillgång till stimulit, vare sig det är ormar, hundar, höga höjder, eller flygplansresor. Tekniska framsteg möjliggör numera att sådana stimulin kan återskapas verklighetstroget i virtuell miljö (virtual reality, VR; Krijn, Emmelkamp, Olafsson, & Biemond, 2004).
I föreliggande projekt, med den fullständiga titeln "Lucid Universal Digital Dog Exposure (Ludde) – Utvärdering av virtual-reality-baserad behandling av hundfobi hos människa", ingår två delstudier där behandlingen sker hos oss på Stockholms universitet. I delstudie 1 är syftet att undersöka vilken typ av stimulusmaterial som är mest effektivt i virtual reality. Är det 3D-videofilmer i 360 grader eller är det 3D-animationer som man kan interagera med (kasta boll till hund, klappa hunden etc). I delstudie 2 är syftet att undersöka om virtual reality är lika bra (”non-inferior”) som traditionell behandling av hundfobi (dvs virtual reality vs. riktig levande behandlare som använder en riktig levande hund vid exponeringen).
I båda studierna undersöker vi hur väl behandlingseffekten bibehålls genom att göra en uppföljning efter 3 månader.
Projektmedlemmar
Projektansvariga
Per Carlbring
Professor, leg. psykolog, leg. psykoterapeut, specialist i klinisk psykologi