Forskningsämne Fransk språkvetenskap

Språkvetenskap med inriktning på franska vid Stockholms universitet innefattar diakron och historiska lingvistik, semantik, pragmatik och diskursanalys.

Inom den diakrona och historiska lingvistiken görs studier inom morfologi, nämligen på suffixet -issime. Sedan ett par decennier har adjektiv med den förstärkande ändelsen -issime (’mycket, jätte-’) blivit frekventa i franskan, framför allt i informellt skriftspråk. Suffixet har dock inte förekommit i nämnvärd utsträckning tidigare till skillnad mot övriga romanska språk. Den flexibilitet inom bildningen som andra romanska språk uppvisar förekommer inte heller inom franska. En orsak till dagens flitiga användning kan bero på demokratiseringen av språket, där folk skriver mer på sociala media än förr. Förutom detta har lingvistiska studier gjorts på 1600- och 1700-talsfranskan via en resedagbok som en svensk, Eric von Roland, skrev under sina resor i Europa.

Diskursanalys och pragmatik har utgjort den metodiska och teoretiska ramen för flertalet studier om franskt politiskt språk. Ett flertal projekt har studerat negationens pragmatik, dess funktioner och betydelse för politisk argumentation, såsom i valdebatter och politiska tal. Andra projekt som genomförts inom ramen för franska valdebatter är den pragmatiska betydelsen tilltalsord, talhandlingar och populistiskt språkbruk. Centrala teman har varit strategier för argumentation, retoriska grepp och språkets roll i ideologisk positionering. Den här forskningen bidrar till kunskaper om de språkliga aspekterna av negationen, en av de mest komplexa och samtidigt fundamentala fenomenen i allt mänskligt språk ; den bidrar även till en djupare förståelse av hur språkbruk återspeglar och formar ideologi och politik i den franskspråkiga världen.