I veckan presentades resultatet av de analyser som forskare vid Uppsala universitet och Stockholms universitet gjort på kvarlevorna efter det som tros vara Erik Jedvardsson. Han var en av Sveriges första kungar och ska enligt legenden ha dödats av en dansk tronpretendent år 1160 på en plats intill där Uppsala domkyrka senare byggdes. Efter sin död helgonförklarades han och fick namnet Erik den helige.
Hans kvarlevor tros ha vilat i ett relikskrin sedan 1257. Benen i detta skrin, som finns i Uppsala domkyrka, undersöktes grundligt år 1946 men utvecklingen av nya undersökningsmetoder motiverade att relikskrinet öppnades 2014. Därefter har forskare från flera olika fält undersökt benen under ledningen av Sabine Sten, professor i osteoarkeologi vid Uppsala universitet. I mitten av mars presenterades de första resultaten från undersökningarna.
Dokumenterade skador på benen
Tre forskare från Institutionen för arkeologi och antikens kultur vid Stockholms universitet har deltagit i analysen av kvarlevorna i skrinet – professor Kerstin Lidén, docent Anna Kjellström och doktoranden Markus Fjellström.
Anna Kjellströms uppgifter var att dokumentera spår av trauma, det vill säga olika typer av skador hos kvarlevorna och när skador uppkommit – var det långt innan döden, i samband med döden eller långt efter döden? Kerstin Lidén och Markus Fjellström gjorde analyser av stabila isotoper för att via dessa undersöka individens diet och för att se om det fanns spår av migration på skelettet.
Vad var det mest intressanta resultatet i er analys?
– Jag tror att vi alla blev nyfikna på det faktum att isotopanalysen antyder att mannen, åtminstone under slutåren av sin levnad, tycks ha rört sig mycket i Västergötland. Personligen tycker jag att det är intressant att studera spår av hantering och behandling av kroppen som bör ha skett efter döden. Kvarlevorna penslades bland annat med äggvita och tycks även ha rengjorts mekaniskt, säger Anna Kjellström.
Möjligt att legenden stämmer
Är det då benen från Erik den helige som finns i skrinet och är legenden om hans död sann? Analyserna tyder på att det mycket väl kan vara så. I relikskrinet finns 23 ben som till synes tillhör samma individ. Kol-14-värdena som uppmätts för benen är förenliga med ett dödsfall omkring år 1160. Den osteologiska analysen visar att benen tillhör en man som var 35-40 år gammal och 171 cm lång.
Spår på skallen efter läkta sår
Skallen bär spår efter en eller två läkta skador som kan ha uppkommit efter våld med vapen. Legenden säger att Erik ledde ett korståg till Finland och skadorna skulle kunna ha uppkommit då. Legenden berättar vidare att kungen under sitt sista slag blev omringad av fiender och när han föll till marken sårades han om och om igen tills han var nästintill död. Därefter hånades han och fick slutligen huvudet avhugget. De bevarade benen har minst nio märken efter hugg som uppkommit i samband med döden. Sju av dessa sitter på benen. En av halskotorna har huggits av, vilket inte kunde ha gjorts utan att ta av ringbrynjan. De dokumenterade skadorna motsäger alltså inte på någon punkt förloppet av striden så som den nedtecknats i den mycket senare legenden.
I samband med att relikskrinet öppnades togs även prover för DNA-analys. Förhoppningen är att få resultat som ger ny kunskap om frågor om släktskap. Denna analys är ännu inte klar och förväntas dröja ytterligare ett år.
Inkludera resultaten i forskningen
Några vidare studier av Erik den helige planerar inte Anna Kjellström och hennes kolleger att göra för stunden. Däremot kommer de att inkludera resultaten i sin forskning kring livsförhållandena hos människor i tidigmedeltida miljöer.
Vad kan undersökningen av Eriks skelett tillföra din övriga forskning?
– Det är sällan som analysen av en individ inom arkeologin kan erbjuda så mycket ny kunskap eftersom vi vanligen vet så lite om personens bakgrund. I det aktuella fallet, (om vi kan utgå från att det är Erik den Helige), kan vi kontextualisera våra resultat från undersökningen. Vi får då kunskap om hälsa, diet, mobilitet och så vidare hos en person från aristokratin. Detta blir en intressant referenspunkt till när vi arbetar med andra typer av kontexter från samma period. Hanteringen av kroppen som relik ger också ökad kännedom om religiösa föreställningar för tiden.
Vad deltar du i för andra forskningsprojekt?
– Jag är för ögonblicket framförallt engagerad i Atlas-projektet där populationsgenetiker och arkeologer undersöker genetiken hos ett stort antal förhistoriska skelett utifrån en mängd arkeologiska perspektiv.
Läs mer på Uppsala universitets webbplats: Ny forskning ger nytt ljus på Erik den heliges liv
Foto: Anders Tukler/Uppsala universitet och Anna Kjellström