Vilken effekt har lagar för att reglera global handel?

Foto: Unsplash/Chris Linnett

På senare år har många europeiska länder anammat lagstiftning där man kräver av stora företag att de produkter som de placerar på den europeiska marknaden inte har bidragit till allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter och miljöförstöring. Dessa lagar bygger på frivilliga standards och kallas Human Rights and Environmental Due Diligence, förkortat HREDD-regleringar.

Något som försvårar ansvarsutkrävandet är att det ofta uppstår ett så kallat 'accountability gap' eftersom många företag är involverade i globala produktionsprocesser och varje företag styrs av staten i landet där de är verksamma. Eftersom olika delar av produkterna ofta importeras från olika länder styrs det av regelverk i en mängd olika länder. 

– Många av länderna där man producerar delar av produkterna, har ofta svaga regelverk och institutioner. Det ökar risken för kränkning av mänskliga rättigheter eller att man orsakar stora miljöproblem när man importerar produkter från dessa länder. Det är ganska komplext om man tänker på bilföretag till exempel som importerar mineraler och metaller som kanske har processats i Kina, säger Maria-Therese Gustafsson, docent i statsvetenskap vid Statsvetenskapliga institutionen.

Hon leder forskningsprojektet "Att utkräva ansvar av företag i global handel? Effektiviteten av ’mänskliga rättigheter och miljödue diligence' regleringar" tillsammans med Almut Schilling-Vacaflor från Friedrich-Alexander University Erlangen-Nürnberg i Tyskland. 

Har företag ändrat sina rutiner?

I forskningsprojektet tittar forskarna på hur dessa HREDD-regleringar fungerar i praktiken. De tittar på hur de implementeras, och vad konsekvenserna blir. Mer specifikt tittar de på storskaligt jordbruk och kritiska råvaror, exempelvis litium och kobolt, som många industrier är beroende av och som det är ökad efterfrågan på. De används bland annat till eldrivna transportmedel och vindkraftverk och är därför nödvändiga i omställningen till ett fossilfritt samhälle. Forskarna är intresserade av hur olika aktörer längs produktionskedjan uppfattar och hanterar de här lagarna och regleringarna. Om de får någon effekt – såväl väntade som oväntade, positiva eller negativa effekter.

– Bidrar regleringarna verkligen till att företag ändrar sina praktiker och i så fall hur? Eller är det mer en form av symbolisk efterlevnad där man sätter upp olika procedurer för att visa konsumenter att man efterlever lagen? Vi försöker utvärdera om företagen verkligen ändrar sitt beteende på ett sätt som bidrar till att minska riskerna för skada.  

Maria-Therese Gustafsson. Foto: Rickard Kilström

De nya regleringarna innebär att företag måste göra en adekvat riskanalys, och om man inte har gjort det kan det leda till sanktioner såsom böter eller att man dras inför rätta. Detta har hänt ett antal gånger i Frankrike på senare år. Regleringarna anses av många som ett framsteg. Men det finns en baksida. 

– Vi har sett att företag har blivit alltmer försiktiga med typen av information de publicerar och undviker att vara alltför transparenta då de är rädda att det ska få rättsliga följder, säger Maria-Therese Gustafsson.

Det är en så kallad oväntad negativ konsekvens av lagarna som de ser i sin forskning. Andra anledningar till att företagen ibland inte vill gå ut med all information kan vara konkurrensproblematik eller sekretess.

Problematiskt med frivilliga standards – finns kryphål

Det har sedan 1990-talet vuxit fram ett stort antal frivilliga standards som företagen kan använda för att hantera de välkända problemen inom global handel. 

– Ofta handlar det om märken som konsumenterna känner till, som har gjort frivilliga åtaganden och certifierat sig för att visa att de försöker hantera problemen. Men dessa frivilliga åtgärder har ofta varit väldigt problematiska. De har inte lett till att man hanterat problemen tillräckligt effektivt, utan har ofta varit en slags greenwashing, ett sätt att försöka skapa en miljövänlig image. Därför har civilsamhällets organisationer länge argumenterat för att man behöver bindande regler i de länder som importerar produkterna.  

Ett problem är att företagen fortsätter använda de frivilliga standards som fanns tidigare och har byggt in dem i genomförandeprocesserna. Det finns en del kryphål och forskarna ser att företag lever upp till kraven i varierande utsträckning. 

– Det som pågår just nu är att europeiska stater och EU sätter upp tydliga krav på vilken typ av frivilliga standards som företagen får använda, annars blir det svårt att kontrollera att de gjort det här på ett seriöst sätt och inte använder sig av svaga eller problematiska frivilliga standards. 

Vill förstå civilsamhällets roll i processen  

En viktig del av projektet handlar om att forskarna undersöker hur civilsamhället och andra grupper använder sig av de nya möjligheterna som lagarna skapar. Medborgare kan till exempel göra en anmälan om att ett företag har varit involverat i brott mot mänskliga rättigheter eller orsakat skada på miljön. I exemplet Frankrike där man initierat rättsliga processer mot företagen, tittar forskarna på de konkreta rättsfallen och bygger utifrån dem upp en databas med fallstudier. De gör också en enkätstudie bland olika civilsamhällesorganisationer som är involverade i de olika klagomålen som är registrerade antingen i Tyskland, Frankrike, eller Norge. 

– Vi tittar på hur klagomålen är utformade, vilka frågor de lyfter och om de ser några resultat av anmälningarna. Vi jämför med tidigare frivilliga standards, som OECD guidelines och andra mekanismer för att göra klagomål. Vi är intresserade av vilka möjligheter och problem som civilsamhällets organisationer stöter på i processen. 

I en nätverksanalys ser de att det finns nya nätverk av civilsamhällesorganisationer både i Europa och i produktionsländerna som samarbetar kring implementeringen. De samlar in data och drar företag inför rätta som bryter mot regleringarna. Civilsamhällesorganisationerna har även försökt använda lagarna för att få till institutionella reformer i produktionsländerna. 

Maria-Therese Gustafsson berättar att lagarna även har haft vissa negativa sidoeffekter som de är intresserade av att titta närmare på. 

– I Brasilien har skogsförordningen använts som en ursäkt för att försvaga tidigare starkare regleringar till exempel vad det gäller skogsskövling. Samma sak har nyligen skett i Peru. Det är en negativ konsekvens av lagarna som vi måste vara uppmärksamma på. 

Civilsamhällesorganisationer i Brasilien har försökt få igenom en egen Due Diligence lag, utifrån vad de tycker är mer adekvat utifrån de brasilianska förhållandena, något Maria-Therese Gustafsson tycker är intressant. Det har även uppstått liknande initiativ i andra länder som till exempel Thailand.

– Det är en intressant process att man inte behöver ta de här komplexa processerna via EU, utan att man försöker förändra lagstiftningen i de egna länderna. Det visar att normerna om att företag har ansvar att respektera mänskliga rättigheter och att deras aktiviteter inte ska bidra till miljöförstöring, har spridits i världen.

Storföretag i Sverige försvarade det nya EU direktivet 

EU direktivet Corporate Sustainable Due Diligence, förkortad CSDDD, antogs 2024 efter en lång och mycket omtvistad process. Maria-Therese Gustafsson och hennes forskarkollegor har följt policyprocessen och tittar på hur företag positionerat sig kring lagstiftningen. Deras forskning visar att vissa företag har varit emot och andra för EU direktivet. Det faktum att vissa storföretag stöttade direktivet var en viktig anledning till att det slutligen gick igenom förra året. 

– Samtidigt som regeringen sa att de skulle rösta emot regleringen, gick storföretag som Ikea, Volvo och Ericsson ut och försvarade direktivet offentligt. De sa att de redan jobbar med de här frågorna och betonade vikten av att få lagstiftning på plats för att skapa en mer jämlik spelplan. Svenskt näringsliv var dock emot, men till slut röstade den svenska regeringen för och det var nog åtminstone delvis för att storföretagen gick ut offentligt.  

Många EU-länder vill försvaga lagstiftningen

Hon menar att det nya politiska landskapet i många EU-länder gör att det är mycket svårare att jobba med den här lagstiftningen nu. 

– Många länder försöker försvaga lagstiftningen och implementeringen av regleringarna inom EU, därför är det viktigt att följa de processerna. Att försöka förstå i vilken utsträckning de försvagas när de nu håller på att omförhandlas i syfte att förenkla för företagen genom att harmonisera kraven i olika regleringar. 

Maria-Therese Gustafsson menar att det är viktigt att förstå dessa komplexa regleringar eftersom det har både en forsknings- och policyrelevant betydelse.  

– De är helt nya och vi vet inte om de kommer ha de effekter som man tror. Det är viktigt att utvärdera om de har någon effekt på att förbättra situationen för mänskliga rättigheter och miljön i produktionsländerna, under vilka förutsättningar de är effektiva, och vad som kan hindra deras effektivitet. Eller om något kan förändras i implementeringsprocesserna för att de ska få effekt. 

Läs mer om projektet "Att utkräva ansvar av företag i global handel? Effektiviteten av ’mänskliga rättigheter och miljödue diligence' regleringar"

Läs mer om Maria-Therese Gustafssons forskning

Text: Elin Sahlin