Disputation Iain Sands

Titel

Staging Violence, Singing Hope: Trauma, Memory, and Affect in Three Musical and Dance Performances by North Korean Migrants in South Korea

Opponent

Dr. Koo Sunhee, lektor i Antropologi (Musikvetenskap), Institutionen för Antropologi vid University of Auckland, Nya Zealand

Handledare

Sonja Häussler, professor i Koreas språk och kultur, Institutionen för Asien-, Mellanöstern och Turkietstudier, Stockholms universitet

Dr. Dirk Gindt, professor i teatervetenskap, Institutionen för kultur och estetik, Stockholms universitet

Avhandlingen finns tillgänglig i DiVA.

Plats

Aulan, Kräftriket 4A och webinarium via Zoom.

Zoom ID: https://stockholmuniversity.zoom.us/j/65662343467

Iain Sands är doktorand vid Institutionen för Asien-, Mellanöstern- och Turkietstudier, Stockholms universitet.

Vi välkomnar allmänhetens deltagande via webinarium/zoom.

Vi följer Folkhälsomyndighetens rekommendationer vid sammankomster i institutionens lokaler.

Sammanfattning

Avhandlingen presenterar ny forskning om nordkoreanska avhoppare i Sydkorea och deras artistiska framställningar genom att kritiskt analysera tre fallstudier. Två av studierna fokuserar på en kvinnlig musikgrupp och en på en kör med ungdomar från Nord– och Sydkorea. Mycket av forskningen om nordkoreanska avhoppare applicerar metodologi från etnografisk forskning, men denna studie utgår från performativ konst. Med även trauma–, genus– och kulturstudier som utgångspunkt, inkluderar jag annan metodologi än kolonial och västerländsk samt feministiska principer som centrala riktlinjer för att analysera fallstudierna. Mitt bidrag till forskningen visar hur artisterna i sina framträdanden utbyter och överför historisk–kulturella minnen och cirkulerar kollektiva beröringspunkter sammanhängande med delningen av Korea. Innehållet i fallstudierna avspeglar en specifik aspekt av de nuvarande socio–politiska förhållandena i det delade Korea, vilka är formade av tre trauman i den moderna historien: kolonisering, krig och den efterföljande delningen. Dessa trauman frambringade cykler av våld och lidanden som finns kvar i den socio–historiska, politiska och kulturella kontext inom vilken framträdandena nu äger rum. Asymmetriska maktrelationer råder, eftersom de nordkoreanska artisterna underhåller en sydkoreansk publik i Sydkorea i ett kulturellt och spatio–temporalt sammanhang med könsmässigt baserat våld, neo–liberal kapitalism och klasser. Eftersom artisterna från Nordkorea och åskådarna från Sydkorea blickar på varandra från ojämlika utgångspunkter, uppstår och utbyts kollektiva beröringspunkter under föreställningarna med hjälp av ljud, rörelser och förnimmelser av empati. Genom att frambringa stunder av ömhet, känslor, kärlek och hopp om framtida försoning med hjälp av förkroppsligade representationer, gester och röster uppmanar artisterna till "utopiska scener"; ögonblick av gemensamma visioner och läkning som indikerar en ljusare framtid för alla. Därför uttrycker artisterna mitt i de stora cyklerna av bestörtning, våld och trauma, som plågar det samtida Korea, på olika sätt hopp, skönhet och kärlek i framträdandena.