Månadens karta 11
Andelen träda har varierat kraftigt över tid och för olika delar av landet om man ser det över en lång tidsperiod.

Redan under 1700-talet förekom på vissa platser olika system där man inkluderade viss foderproduktion på åkrarna eller att man började odla på de gamla ängarna. Man kan se dem som föregångare till moderna växtföljder. På 1800-talet vann cirkulationsjordbruket mark där man varierade odlingen och kunde inkludera spannmål, foder och träda på samma mark i fleråriga rytmer. En effekt blir att trädan fortsätter att minska under 1800-talet och 1900-talet för att ligga på sin lägsta nivå under 1980-talet.
Under efterkrigstiden ökade dock andelen träda i statistiken. Det kan eventuellt sättas samman med större strukturförändringar inom jordbruket, den totala åkerarealen liksom antalet jordbruk minskade, och ny teknik gjorde att många mindre åkrar inte längre kunde brukas med större maskiner och därför lades i träda. EU:s regelverk ändrades så att man efter 2007 inte behöver lägga en del av arealen i träda vilket förklarar nedgången under det tidiga 2000-talet. De sista 10 åren har trädan, när den minskat, hamnat på kring 6 % av totalarealen i landet, det vill säga ungefär de nivåer av träda som fanns för hundra år sedan.
Direktlänk till kartan och kort text
Kartorna i Månadens karta publiceras som ett atlasblad i taget på Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien (KSLA) i ett pågående atlasverk och fäster uppmärksamhet på de areella näringarnas explicit rumsliga dimension. Kartorna speglar både moderna och historiska företeelser. Arbetet genomförs på Kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet och leds av Ulf Jansson. Urval och utformning sker inom enheten för Bibliotek, arkiv och historiska projekt (BAHP) i samråd med samtliga avdelningar inom KSLA.
Senast uppdaterad: 29 juli 2024
Sidansvarig: Kulturgeografiska institutionen