Barnkultur som tänjer på gränserna

Claire Wikholm och Malin Cederbladh i Babydrama på Unga Klara 2007. Av Ann-Sofie Bárány. Regi Suzanne Osten. Foto: Paulina Simon

Suzanne Osten var tidig med att arbeta med ett barnperspektiv i sin scenkonst för unga, långt innan det var formulerat i kulturpolitiska dokument och innan barnkonventionen blev svensk lag.

Rebecca Brinch. Foto: Sören Andersson

– Osten har genomgående arbetat utifrån idén att konsten är livsviktig för människan, i alla åldrar. Det tog sig exempelvis uttryck i den banbrytande teaterföreställningen Babydrama för spädbarn på 6-12 månader, från 2006, säger Rebecca Brinch, universitetslektor i teatervetenskap som har forskat om Suzanne Ostens barnteater.

I sin avhandling från 2018, som sträcker sig över nästan trettio år av Suzanne Ostens konstnärskap, visar Rebecca Brinch hur barnkaraktärerna förändras i takt med omgivningen.

– Barnets erfarenheter blir något som kan upplevas genom det teaterforskaren Jill Dolan beskriver som utopiska ögonblick. Stunder när den vanliga ordningen upphör att gälla, och när publiken gemensamt kan erfara möjligheten till en bättre och mer jämlik värld. I Suzanne Ostens teater synliggörs barn som växer “sidledes” efter egen vilja och behov, istället för “uppåt”, mot en förväntad normativ vuxenhet. Det är ett gestaltande som utmanar den gängse bilden av barndomen, säger Rebecca Brinch, och framhåller Ostens betydelse för scenkonsten.

– Hon har lanserat nya sätt att arbeta med teater, med referensgrupper och utforskande repetitionsprocesser, nya teatergenrer i form av babyteater, och utforskat olika nya estetiska och dramaturgiska idéer, som lekdramaturgi och nya sätt att gestalta ålder.

Filmberättelser som utmanar

Precis som hennes scenkonst för barn visar Suzanne Ostens filmer att hon hade en mycket stark tilltro till barn som filmupplevare. Det menar Malena Janson, som är universitetslektor i barn- och ungdomsvetenskap med inriktning mot barnkultur vid Centrum för barnkulturforskning vid Stockholms universitet.

Malena Janson. Foto: Anna Ledin Wirén

– Hon visar att barnpubliken klarar av och vill ha utmanande filmberättelser i många olika genrer och former. Hennes filmer för barn är nyskapande, modiga och har lett till viktiga diskussioner om filmen som medium och barn som kulturupplevare.

– Barnen i filmerna, såsom Carmen i Bengbulan (1996) och Ti i Flickan, mamman och demonerna (2016), befinner sig i utsatta situationer, men de är handlingskraftiga och starka och vägrar acceptera att vara bara offer. Filmerna skildrar starka känslor och är också mer formmässigt utstuderade än de flesta filmer som görs för en barnpublik.

Det främsta syfte med det Suzanne Ostens skapade för barn var att ge den unga publiken känslomässigt sanna och konstnärligt starka upplevelser, säger Malena Janson.

– Med sina filmer ville hon erbjuda alternativ till strömlinjeformad, pastellfärgad mainstreamfilm och visa att film för barn också kan vara konst. Det kan ses som hennes tolkning av artikel 31 i Barnkonventionen; att alla barn har ”rätt att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet”.

Varför bör man se Suzanne Ostens barnfilmer?

– Både Bengbulan och Flickan, mamman och demonerna är fantastiska filmer! Bengbulan är en rå, skruvad och rolig berättelse om tre barn som tar hämnd på sin plågoande medan alla vuxna är upptagna med annat. Den är lite underskattad, tycker jag, och Suzanne var själv också väldigt nöjd med den. Jag har sett den tillsammans med skolklasser flera gånger, de flesta barnen i publiken var upplivade och fascinerade av att filmen kändes så både äkta och äcklig.

– Flickan, mamman och demonerna är en mer traditionellt fulländad film, både hemsk, vacker och gastkramande spännande. En oförglömlig familjefilm om kärlek, skräck och ett barns längtan efter att vara som alla andra.   

Hur kommer arvet efter Suzanne Osten att tas vidare?

– Ett kännetecken för Osten var hennes generositet. Hon delade frikostigt med sig av sina kunskaper, tankar och idéer. Det har skrivits en mängd böcker, avhandlingar och uppsatser om hennes konstnärskap. Ostens insatser inom teater har, och kommer fortsätta prägla, flera generationer av teaterskapare, studenter och forskare. Hennes tankar om scenkonst kommer att bäras vidare genom Unga Klara, med Farnaz Arbabi och Gustaf Deinoff, men också av andra scenkonstnärer, nationellt och internationellt, säger Rebecca Brinch.

Läs mer om Rebecca Brinchs forskning.

Mer om Malena Jansons forskning.