Forskningssatsning ska stärka samverkan inom socialt arbete
Forskare och socialarbetare möts i det sexåriga forskningsprogrammet Framtidens sociala arbete med substansbruk, FUSS, som syftar till att bättre förstå, snarare än utvärdera, hur det svenska vård- och stödsystemet fungerar för personer med substansbruksproblem. I centrum står mötet mellan teori och praktik och en ambition att ta fram ny kunskap tillsammans.

– Det som är spännande är att så många olika parter är inblandade, men det är också utmaningen. Det blir mycket möten, men det har varit väldigt givande, säger Eva Samuelsson, socionom, docent och universitetslektor vid Stockholms universitet.
Tillsammans med andra kollegor och programansvarige Mats Ekendahl, socionom och professor i socialt arbete vid Stockholms universitet, bedriver hon forskningsinsatsen, där ett centralt mål är att bygga långsiktiga relationer med praktiken.
– Vi behöver inte söka legitimitet, den får vi på köpet, eftersom det finns en tydlig efterfrågan från praktiken, säger Mats Ekendahl och fortsätter:
– Praktikerna vi träffat har uttryckt frustration över att tidigare blivit förbisedda. Att vi nu kommer in och lyssnar upplevs som viktigt.
En pilot som väckte engagemang
Ett pilotprojekt har nyligen genomförts i Enskede-Årsta-Vantörs stadsdelsförvaltning i Stockholms stad, där socialtjänsten varit med och testat datainsamling om klienter med substansbruk. Tobias Nilsson, områdeschef, är positiv till samarbetet:
– Vi blev genast intresserade när forskarna presenterade projektet. Pilotfasen gick väldigt smidigt och våra handläggare har tyckt att det varit både roligt och meningsfullt att bli intervjuade, säger han.
– Det känns proffsigt och seriöst. Det finns en stolthet hos medarbetarna över att få vara med.
Han ser flera vinster för staden:
– Vi har precis fått en ny socialtjänstlag med större krav på kunskapsbaserat arbete och behöver bättre koll på vad våra insatser leder till. Här hoppas vi få redskap som gör oss bättre på att använda våra resurser smart och träffsäkert.
En central aspekt av FUSS är samverkan mellan olika samhällsaktörer: socialtjänst, psykiatri, beroendevård, kriminalvård och hur det fungerar i praktiken. Här finns ofta stora organisatoriska hinder.
– Så som det är organiserat idag är det svårt att få till verklig tvärprofessionell samverkan. Det saknas ofta förutsättningar, säger Eva Samuelsson.
– Det står i riktlinjerna att man ska jobba tillsammans, men det finns sällan tid och struktur för det i vardagen.
Tobias Nilsson bekräftar bilden:
– Vi har olika uppdrag och mål mellan verksamheterna, så samverkan är lättare sagt än gjort. Vi har modeller som SIP (Samordnad individuell plan) och koordinatorfunktioner som fungerar bra, men vi behöver bli ännu bättre.
Strävan efter bättre uppföljning
Forskarna betonar att FUSS inte är ett kontrollprojekt, utan snarare en undersökning av hur systemet fungerar ur flera perspektiv, inklusive brukarnas.
– Vi är inte ute efter att tala om vad som är rätt eller fel. Vi vill förstå hur det faktiskt fungerar, säger Mats Ekendahl.
– Det finns flera verklighetsbilder som existerar samtidigt som exempelvis riktlinjer, vetenskap, vardagsarbete. De är ofta svåra att förena, men alla är viktiga, fortsätter han.
Eva Samuelsson fyller i:
– Det finns ingen systematik i hur man idag följer upp hur det går för klienterna. Vi hoppas att vår forskning kan bli en startpunkt för bättre uppföljning. Men det är också jätteviktigt att komplettera registerdata med intervjuer av brukarna – vem är personen bakom siffrorna?
Tobias Nilsson ser också fram emot just det:
– Vi har inte haft verktyg för att följa upp långsiktiga resultat. Det här programmet kan hjälpa oss att få bättre koll och utveckla våra arbetssätt.
För Mats Ekendahl handlar forskningen också om att bryta med gamla synsätt:
– Vi vill närma oss substansbruk som vilket mänskligt problem som helst. Det handlar inte om kontroll, det handlar om människor. Många praktiker vill jobba på det sättet, men styrs av politik och regler som pekar åt ett annat håll.
FUSS utgör ett viktigt steg mot ett mer långsiktigt och fördjupat samarbete mellan akademi och praktik. Enligt Mats Ekendahl ses forskningsprogrammet som en början på något större, med potential att skapa nya former för samverkan.
– För oss är det här inte ett projekt vi gör i förbifarten. Det är en plattform för något långsiktigt, säger Mats Ekendahl.
Även från stadens sida finns en vilja att utveckla det systematiska lärandet:
– Vi behöver bli bättre på att samla in kunskap strukturerat. Vi jobbar med skattepengar och måste använda dem klokt. Det innebär också att sluta göra sådant som inte fungerar, säger Tobias Nilsson.
Läs mer om FUSS-projektet här.
Är du forskare vid Stockholms universitet och vill veta mer om hur du kan samverka?
Avdelningen för forsknings- och samverkansstöd ansvarar för universitets centrala samverkansavtal och kan hjälpa dig att hitta rätt nivå för din samverkan. Oavsett om det gäller att samverka med ett företag, en myndighet en organisation eller på annat sätt.
Läs mer här.
Text: Madeleine Bäckman, samverkanskommunikatör
Senast uppdaterad: 23 september 2025
Sidansvarig: Avdelningen för forsknings- och samverkansstöd