Stockholms universitet logo, länk till startsida

Ny studie om forntida DNA från Mesopotamien

Arkeologer från Stockholms universitet har deltagit i en ny studie om DNA tillhörande 13 individer från stenåldersplatsen Çayönü i sydöstra Turkiet.

Flygbild utgrävning
Flygfoto över utgrävningen av Çayönü i sydöstra Turkiet.

Stenåldersplatsen Çayönü påvisar ett fall av komplex genetik och arkeologi. Det är en forntida plats i övre Mesopotamien, daterad ungefär till 8 000 före vår tideräkning. I dag ligger platsen i sydöstra Turkiet. Arkeologin på platsen är av den typ som är känd från flodsystemen Tigris, Eufrat och nordvästra Zagros, till exempel den monumentala arkitekturen och stenverktygen.
I en internationell studie, där forskare från Stockholms universitet deltagit, har DNA analyserats som tillhör 13 individer från stenåldersplatsen Çayönü.

– Det här är inget lätt material att jobba med, det är gammalt och från ett varmt område och därmed bryts DNA:t kraftigt ner. Mest fascinerande är att människorna från Çayönü är genetiskt lika samtida människor från Anatolien i väst, medan de materiella arkeologiska fynden verkar vara från öst, säger Anders Götherström, professor i molekylär arkeologi vid Stockholms universitet och forskningsledare vid Centrum för paleogenetik*.

 

Tydliga fall av migration

Begravt skelett
Ett av de begravda skeletten som undersökts av forskarna.

Detta är alltså ett fall där idéer och kunskap verkar ha utbytts mellan grupper med olika ursprung.
–  Vi ser tydliga fall av migration även här. Bland de 13 personer vi har analyserat finns en liten flicka, lite yngre än två år. Flickan har helt klart invandrat från öst, förmodligen från de områden där den materiella kulturen har sitt ursprung, säger Anders Götherström.

Den här lilla flickan är intressant för hon är en av de individer vars kranier har deformerats på ett icke naturligt sätt. I andra aspekter verkar materialet följa genetiska mönster som redan är kända från området. Till exempel finns det flera fall av gemensamma begravningar av närbesläktade individer. Och det har redan visat sig att de tidigaste neolitiska grupperna i Anatolien tenderade att begrava närbesläktade individer tillsammans i större utsträckning än senare grupper.

 

Viktigt för studierna av Mesopotamien

De senaste åren har det gjorts flera genetiska studier av tidiga neolitiska människor från Anatolien och Levanten. Material från Mesopotamien har dock inte studerats lika väl.
– Detta har varit olyckligt eftersom Mesopotamien är ett viktigt område i övergången från en jägar-/samlarekonomi till en jordbruksekonomi. Därför kommer denna studie i Science Advances att bli ett mycket välkommet tillskott till studierna av övergången till den yngre stenåldern, säger Anders Götherström.

Länk till artikeln i Science Advances.

*Centrum för paleogenetik (CPG) är ett samarbete mellan Stockholms universitet och Naturhistoriska riksmuseet. Läs mer.

 

Ta del av fler nyheter från Stockholms universitet
Vill du läsa mer om aktuell forskning vid Stockholms universitet hittar du våra forskningsnyheter här. Du kan även prenumerera på universitetets nyhetsbrev. Läs tidigare nummer och prenumerera här.