Nya PFAS-ämnen upptäckta i fett hos späckhuggare
Forskare från Stockholms universitet och Naturhistoriska riksmuseet har i samarbete med forskare på Grönland och i Kanada identifierat en tidigare odokumenterad klass av PFAS* i fett hos späckhuggare.

Den nya studien, som publicerats i tidskriften Environmental Science and Technology Letters, avslöjar förekomsten av fem fluortelomersulfoner – högfluorerade, lipofila (fettälskande) kemikalier som aldrig tidigare rapporterats hos vilda djur. Till skillnad från välstuderade PFAS, som vanligtvis ansamlas i proteinrika vävnader som lever och blod, ackumuleras dessa nya ämnen i fettrikt späck.

– Det här är första gången som högfluorerade PFAS har visat sig företrädesvis ansamlas i fett, det utmanar den gamla uppfattningen att PFAS främst binder till proteiner och ansamlas i levern eller blodet. Forskningen har hittills fokuserat på en undergrupp av PFAS som är ”laddad” eller ”polär”, och därför interagerar främst med proteiner. Resultaten av den här studien visar att vi har förbisett PFAS som är neutrala och kan interagera och ackumuleras i neutrala fetter som späck, säger huvudförfattaren Mélanie Lauria, tidigare doktorand vid Institutionen för miljövetenskap, Stockholms universitet, och nu forskare vid Swiss Federal Institute of Aquatic Science and Technology (EAWAG).
Med hjälp av avancerad masspektrometri har forskarna analyserat vävnadsprover från späckhuggare som tagits på Grönland och i Sverige. De nyligen identifierade föreningarna stod för upp till 75 procent av de fluorhaltiga ämnena i späck, men var inte möjliga att påvisa i levervävnad, vilket visar på att de enbart interagerar med fetter.

– De här fynden tyder på att vi kan ha underskattat PFAS-belastningen hos marina däggdjur. Späck kan utgöra upp till hälften av ett marint däggdjurs kroppsmassa, så om inte hänsyn tas till PFAS-ämnen som ansamlas i fett finns risken att mätningarna missar flera ämnen i bedömningen av exponeringen, säger Jonathan Benskin, professor vid Institutionen för miljövetenskap, Stockholms universitet, och medförfattare till studien.
Enligt forskarna bakom studien bör övervakningsinsatserna utvidgas till att även omfatta fettlösliga PFAS. Detta för att bättre kunna förstå den fulla omfattningen av PFAS-exponeringen i arktiska ekosystem. Studien väcker även nya frågor om kemisk exponering hos arter högst upp i näringskedjan och därmed konsekvenser för miljö och människors hälsa – särskilt i arktiska regioner där marina däggdjur är del av den traditionella kosten.
Forskningen finansierades av EU:s Horisont 2020-program. Ursprungsbefolkningar på Grönland stödde även forskningen genom att underlätta laglig provtagning av valar genom husbehovsjakt.
*PFAS står för poly- och perfluorerade alkylsubstanser och är ett samlingsnamn för en stor grupp organiska ämnen med en kolkedja där väteatomerna är helt (perfluorerad kolkedja) eller delvis (polyfluorerad kolkedja) utbytta mot fluoratomer.
Artikeln “Discovery of Fluorotelomer Sulfones in the Blubber of Greenland Killer Whales (Orcinus orca)” är publicerad i tidskriften Environmental Science and Technology Letters.
Senast uppdaterad: 14 augusti 2025
Sidansvarig: Kommunikationsavdelningen