Stockholms universitet

Tea Fredriksson ny doktorand vid Kriminologiska institutionen

Den 22 oktober försvarade Tea Fredriksson sin avhandling The Horror-Storied Prison vid Stockholms universitet och blev ny doktor vid Kriminologiska institutionen. Vi har ställt några frågor till Tea om avhandlingen, doktorandtiden och hennes framtida planer.

Kan du berätta lite om vad din avhandling handlar om, och vad de viktigaste lärdomarna är?
Min avhandling, The Horror-Storied Prison, är en sorts korsning mellan kriminologiska och litteraturvetenskapliga intressen, och undersöker skräcktematik i fängelsesjälvbiografier. Jag har fokuserat på förlagsutgivna självbiografier, eftersom de ligger i lite av ett gränsland mellan fakta och fiktion. Å ena sidan är de baserade på verkliga händelser, men å andra sidan innebär förlagsutgivning flera omgångar av redigering i säljbarhets- och underhållningssyfte. Slutprodukten blir således en roman där sanningsanspråket i sig gör något med hur dessa berättelser kan tas emot av allmänheten. 
 
I stora drag så har min undersökning hittat exempel på hur fängelser (men också kropparna i det) beskrivs som kusliga, monstruösa och hotfulla. Trots spridning över tid, rum, och perspektiv har skildringarna varit förvånansvärt stabila på den punkten. Studien har också funnit många exempel på hur fängelset är en motsägelsefull plats: det används för att försöka dra gränser mellan oönskade och önskade samhällsfenomen, men det är också en plats där gränser mellan allt från vi/dem och här/där till liv/död kollapsar.
 
Ett fynd i studien, som också kan sägas ha relevans för bredare diskurser och samhällsdebatter om fängelset, är den inneboende motsägelsen i hur fängelset genomgående beskrivs som kusligt, otäckt och nedbrytande samtidigt som dess existens motiveras genom idéer om rehabilitering och bättring. Hur en plats som till stora delar begripliggörs i samhället genom skräcktematik samtidigt kan förväntas vara förbättrande förblir paradoxalt.
 
Hur fick du idén till projektet?
Det började nog med att jag slogs av hur mycket fängelse- och skräckhistorier hade gemensamt. Nog för att fängelser och liknande miljöer används flitigt i skräckgenren, men skräcktematik är även en stor del av hur samhällen begripliggör fängelset genom popkultur. Min avhandling fokuserar på det sistnämnda—hur fängelset beskrivs och begripliggörs i litteratur med hjälp av berättartekniska grepp som man lika gärna skulle kunna hitta i rent fiktiva spökhistorier eller skräckfilmer. 
 
Hur gjorde du för att studera detta?
Jag har närläst 10 populära självbiografier och gjort en tematiskt inriktad analys, som fokuserar på vad som framställs som läskigt, hur, och av vem. Frågan om vem som framställer handlar dock om berättarens position i texten, och inte om författarna som faktiska, fysiska personer. Att fokusera på berättaren, och inte bara berättelsen, har till exempel synliggjort hur vissa skräckteman—alltså vad som framställs som läskigt (och hur)—är kodade utifrån vithetsnormer och patriarkala ideal.  
 
Vad har varit roligast under tiden som doktorand?
Det är svårt att välja! Det har varit roligt att pyssla med själva projektet såklart, men allt runtom har också varit väldigt kul—konferenser, att läsa kurser, att läsa in sig på olika spännande forskningsfält… Bland det roligaste har nog varit att helt tappa bort sig i texten och plötsligt inse att halva dagen har gått. 
 
Vad har varit jobbigast?
För det mesta så har doktorandtiden rullat på fint, men ibland har det har varit svårt att tampas med vad som verkar vara smått oundvikliga slängar av imposter syndrome.
 
Vad gör du härnäst?
Mitt nästa projekt är finansierat av Brottsoffermyndigheten. Kort sagt så ska det ska bli en studie av offerskap och maskulinitet i rättegångssalar, som jag kommer jobba på tillsammans med Anita Heber. Vi är nyfikna på hur offerskap iscensätts och bemöts i det ganska strikta skådespel som en rättegång utgör, och kommer studera det genom både observationer och intervjuer. Det kommer bli väldigt spännande att studera rumslighet etnografiskt nu när jag spenderat så lång tid med att spendera hur rumslighet skrivs fram i text! 
 
Tea Fredrikssons avhandling The Horror-Storied Prison: A Narrative Study of Prison as an Abject and Uncanny Institution hittar du här (http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1591499&dswid=3162)