Stockholms universitet logo, länk till startsida

Tove Nyberg ny doktor vid Kriminologiska institutionen

Den 29 oktober försvarade Tove Nyberg sin avhandling Justice for children? vid Stockholms universitet och blev ny doktor vid Kriminologiska institutionen. Vi har ställt några frågor till Tove om avhandlingen, doktorandtiden och hennes framtida planer.

Kan du berätta lite om vad din avhandling handlar om, och vad de viktigaste lärdomarna är?
Den handlar om hur policy och rättsliga och andra aktörer i Colombia hanterar förövar-offer-överlappet med barn som har varit med i väpnade grupper. Den jämför och kritiskt analyserar internationell rätt och nationell lag på områden genom en socio-juridisk fallstudie. 
 
Den viktigaste lärdomen är att det finns många hinder ’på vägen’ för dessa barn att göra anspråk på sin offerstatus i lagens mening. Vilket skulle medföra olika typer av socio-ekonomiska bidrag och reparationer och psykosocialt stöd. Det vanligaste utfallet är istället att barn som har varit med i väpnade grupper kriminaliseras. 
 
Hur fick du idén till projektet?
Jag gjorde praktiker på Folke Bernadotte Akademin i Stockholm och direkt efter det på UNODC:s högkvarter i Wien.  Det var där jag först kom i kontakt med DDR-processer (Disarmament, Demobilization and Reintegration) i Colombia och frågan hur de skulle göra med barn. Jag kom sedan i kontakt med det internationella ramverket för ’Justice for children’ (straffrätt) och frågan om hur barn som har varit involverade med terroristgrupper skulle - eller snarare inte skulle - hanteras, alltså vilket regelverk som skulle appliceras. Jag märkte fort att det fanns en stor diskrepans mellan olika fält, fredsbyggande och straffrätt, och att det inte fanns så mycket forskning som adresserade problemet, orättvisan, eller bryggan mellan fälten. 
 
Hur gjorde du för att studera detta?
Jag gjorde en kvalitativ, explorativ fältstudie med mycket tid till fältstudier med nio månader i Colombia.
 
Vad har varit roligast under tiden som doktorand?
Att få planera, leda och genomföra ett projekt under så lång tid och ha direkt kontroll över resultatet. 
 
Vad har varit jobbigast?
Att bära så mycket av ansvaret själv var både kul men också bitvis jobbigt, men särskilt ensamheten kring genomförandet av fältstudierna var jobbigt. Alla andra moment hade jag ju handledarna här på institutionen som kunde ge input men när jag var i Colombia var jag helt själv och tog precis alla 1000 beslut själv.
 
Vad gör du härnäst?
 Jag undervisar i kriminologi på distans och funderar på om jag ska söka postdok-projekt. 
 
 
Tove Nybergs avhandling Justice for children?: A socio-legal study on Colombia’s responses to children associated with armed violence hittar du här