Fler unga än tidigare söker sig till kyrkan, men inte alltid av traditionella skäl. I Caroline Klintborgs forskning framkommer att kyrkan kan erbjuda en plats för tillhörighet och en kravlös delaktighet.
– I kyrkan bygger delaktighet inte på prestation. Man får vara där som den man är, och det tror jag lockar många unga, säger Caroline Klintborg som är lektor i religionsdidaktik vid Stockholms universitet.
I sin forskning har hon intervjuat ungdomar om deras relation till kyrkan. Många unga har inte en tydlig religiös övertygelse, men upplever ändå kyrkan som en plats där det finns tid och utrymme att bara vara, men också att fundera över frågor kring etik.
Vad det innebär att vara kristen för de unga som deltar i kyrkans verksamhet varierar. För några handlar det om en tro på Gud och Jesus, för andra mer om tradition, värderingar eller en trygg gemenskap.
– Bland de ungdomar jag mött så var Jesus inte en central gestalt. Han framstod snarare som en magiker som gjort osannolika saker, inte som Frälsaren som Svenska kyrkans konfirmandriktlinjer lyfter fram, säger Caroline Klinborg.
Forskningen visar också att många unga saknar ett språk för att prata om tro. Det kan göra det svårt att sätta ord på sin upplevelse eller att relatera dem till kyrkans budskap. Samtidigt finns en tydlig nyfikenhet och en vilja att kunna ställa frågor utan att dömas.
– Kyrkans utmaning framåt blir att skapa förutsättningar för ett samtal som bidrar till en förståelse för tro och liv, på de ungas villkor. Det tror jag blir avgörande för om de unga väljer att stanna i kyrkan, säger Caroline Klintborg.
Forskningsgruppens mål är att utveckla religionsdidaktiska och religionspedagogiska projektidéer och ansökningar i samarbete med andra forskare och institutioner.
