”Ett genuint intresse för andra tror jag behövs”

Den centrala studie- och karriärvägledningen tar emot ungefär 2 700 besök varje år. Foto: Niklas Björling

”Waiting room” och ”Väntrum” står det med stor stil på väggarna ovanför de gröna sofforna en trappa upp från entrén i Studenthuset vid Frescati. Det är här man slår sig ner med sin kölapp om man vill gå på drop-in hos någon av universitetets centrala studie- och karriärvägledare. Trots att sommarstiltjen har lagt sig över campusområdet är vägledningen öppen, även en sådan här dag, måndagen efter midsommar.
– Vi har dragit ner lite på mottagningstiderna från juni till augusti, men har tre vägledare på plats hela sommaren för att kunna ta emot spontanbesök och svara på frågor via telefon och mejl, säger studie- och karriärvägledaren Marie Nordström.
Att karriärvägledningen är öppen på sommaren är kanske egentligen inte så konstigt, det är väl ofta då som många har tid att fundera över framtiden och viktiga livsval.
– Sen är vi en myndighet också och behöver finnas tillgängliga året runt. Vi har inget bokningssystem utan det är drop-in som gäller om man vill komma hit. Det är enklast så. Men om vi märker att någon behöver träffas flera gånger så kan vi boka in ett uppföljande möte, säger Marie Nordström.
Hon är gruppledare för universitetets nio vägledare som arbetar centralt med frågorna vid Studentavdelningen. Det finns också studie- och karriärvägledare vid de flesta institutioner med en mer specialiserad ämneskunskap kring vilka utbildningar som erbjuds.
– Vi hänvisar vidare till institutionerna om någon har specialfrågor. Ibland har det
hänt att jag har haft kontakt med någon som länge har funderat över olika utbildningar, och plötsligt kommer personen fram till: ”Ja, nu vet jag vad jag vill bli, sjuksköterska.” Den utbildningen har vi ju inte, men då tipsar jag förstås om vilka utbildningar som finns vid andra lärosäten.

Ville jobba med människor

Att Marie Nordström skulle utbilda sig just till studie- och karriärvägledare var inte alls självklart.
– Jag visste att jag ville jobba med människor på något sätt, men inte riktigt med vad. Många i min släkt arbetar som lärare och specialpedagoger, så jag var lite inne på det. Samtidigt var jag inte säker på om jag skulle trivas med att vara i en ledande roll och undervisa en klass. Men när jag bläddrade i en utbildningskatalog med lärarutbildningar så stod det om studie- och yrkesvägledning på baksidan. Jag tänkte direkt: Det här, det är jag intresserad av.
Hon sökte och gick sedan den treåriga utbildningen i början av 2000-talet som då fanns vid Lärarhögskolan på Kungsholmen i Stockholm.
– Tidigare, när jag tänkte på det som förr kallades ”syokonsulent” så såg jag framför mig en tant som bara pratade om praoplatser, det verkade så gammaldags. Men yrket har förändrats. I utbildningen var det mycket fokus på praktiska övningar i samtalsmetodik och på beteendevetenskap, på sådant som hur människor väljer, både utifrån ett sociologiskt och psykologiskt perspektiv. Det var väldigt intressant och lärorikt. 
Efter utbildningen arbetade Marie Nordström några år på olika grund- och gymnasieskolor, 2014 kom hon till Stockholms universitet.
– Jag tycker fortfarande att det är fantastiskt att få lyssna till alla livsberättelser. Jag tror att man behöver ha ett genuint intresse för andra människor i det här yrket, det handlar ju om en individ som sitter framför en. Min roll som vägledare är inte att tala om exakt vad någon ska göra och välja, men att visa på alternativen och framförallt vara ett bollplank till individer som är osäkra på vilken väg de ska ta när det gäller frågor om studier och arbete. Jag vill att den som har haft ett möte med oss ska gå härifrån och tänka: ”Nu vet jag hur jag ska gå vidare.”

Ibland kö utanför

Marie Nordström berättar att den centrala studie- och karriärvägledningen tar emot ungefär 2 700 besök varje år och ungefär lika många telefonsamtal. Trycket är som störst under ansökningsperioderna i mars och april samt i september och oktober. Då blir det kö utanför.
– Vi får också väldigt mycket mejl med frågor, men i mejl är det ofta svårare att förklara saker, det är alltid bäst med ett fysiskt möte. När man träffar någon så är det lättare att följa hur någon tänker och reagerar, det är också enklare om man vill visa något i datorn. Det kan både vara befintliga och presumtiva studenter som söker sig till vägledningen.
Även alumner och de som redan har ett jobb hör av sig, de kanske vill byta inriktning i livet och studera igen.
– Jag skulle nog säga att det är fler 30-åringar som hör av sig till oss än 19-åringar. En del vill skola om sig till lärare och undrar: ”Är det för sent för mig att studera igen?” När det gäller just läraryrket brukar jag tipsa om att de kan prova på att vara vikarie, det är ganska lätt att få vikariat idag, även om man inte har legitimation. Sen är det inte alltid som en universitetsutbildning är det bästa, det kan finnas yrkesutbildningar också som passar bättre och då hänvisar vi till det.
 

Många vet inte vad de vill arbeta med

Vanliga öppningsrepliker som Marie Nordström brukar få höra är: ”Jag vet inte riktigt vad jag vill arbeta som” eller ”Jag vet inte vad jag ska söka för utbildning.” Men under samtalets gång brukar det klarna vad personen är intresserad av.
– En del är nervösa, då är det bra att börja med att ställa några enkla, öppna frågor: ”Hur kan jag hjälpa dig? Vad är du här för?” Jag försöker också underlätta för personen att se var de befinner sig genom att fråga: ”Var trivs du bäst? Vad vill du göra om dagarna?”
Hon har märkt att många yngre som söker rådgivning är osäkra på hur universitetsstudier går till. ”Jag hittar inte någon utbildning på webben” är en vanlig kommentar och då handlar det om att guida och förklara skillnaden mellan att till exempel gå ett program eller läsa en enstaka kurs.
– Här tror jag att universitetet kan bli ännu bättre på att visa vad tidigare studenter arbetar med idag och på vilka arbetsplatser de jobbar. Även om många av våra institutioner har teoretiska utbildningar så tror jag att det är viktigt att det görs alumnundersökningar så att nya studenter ser möjligheterna och kopplingen till jobb inom olika ämnesområden.
Innan ett samtal avslutas brukar Marie Nordström försöka få personen att ringa in vad den ska göra härnäst.
– Och så försöker jag också utmana personen och vidga perspektiven. Om någon säger att de till exempel vill arbeta med hållbarhet, men inte är intresserade av naturvetenskap, kan jag visa på möjligheterna att studera hållbarhet inom andra ämnesområden, det har de ofta inte tänkt på.
– Det här är ett väldigt tacksamt jobb, ja, världens roligaste jobb.

Text: Annika Hallman. Foto: Niklas Björling
Artikeln är publicerad i Universitetsnytt, Stockholms universitets personaltidning, nr 3, 2019.