Anna AlbrektsonProfessor
Om mig
Jag hette tidigare Cullhed och är professor i litteraturvetenskap sedan augusti 2017. Tidigare har jag varit verksam vid Linköpings universitet och Uppsala universitet. Efter studier i Uppsala och i Tübingen disputerade jag i Uppsala 2001. Jag är engagerad i 1700-talsforskningen, nationellt och internationellt, och har tillsammans med kolleger från alla IKE:s ämnen skapat tvärområdet Portal 1700-tal.
Undervisning
Jag har undervisat på alla nivåer inom litteraturvetenskap och inom lärarutbildningen. På IKE undervisar jag regelbundet om den äldre litteraturen, från antiken till och med 1800-talet, på grundnivå och avancerad nivå. Jag handleder uppsatser på kandidat- och masternivå och ansvarar ofta för uppsatskursen på kandidatnivå. I min undervisning ingår även forskarkurser kring historicitet och 1700-talets litteratur.
Forskning
"Cool Nature: Utopian Landscapes in Sweden 1780-1840" är ett tvärvetenskapligt ekokritiskt projekt med forskare i litteraturvetenskap (Anna Albrektson, Vera Sundin), konstvetenskap (Mikael Ahlund, UU), idéhistoria (Elisabeth Mansén, Sara Ekström), musikvetenskap (Johanna Ethnersson Pontara, Erik Wallrup, SH) och teatervetenskap (Meike Wagner, München). Projektet utforskar den dubbla blick som präglat Sverige, förhandlingen mellan kulturella normer för naturen och det svenska klimatet och landskapet, under perioden 1780‒1840. Denna tid innefattar såväl början på Antropocen som förlusten av Finland 1809. Syftet är att undersöka den upplevda klyftan mellan ideal och verklighet som en särskild förutsättning för att formulera utopiska möjligheter. Kritiska frågor om nationen, om det goda livet, om skapande och frihet, tar i det nordliga Sverige form i naturgestaltningen. I projektet undersöker vi litteratur, sång, opera, dramatik, måleri, politisk debatt, vetenskapliga och religiösa texter för att utforska vilka utopier som tar form i naturskildringen.
”Medeas rörelse” är ett projekt om Medea på 1700-talet, finansierat av Riksbankens Jubileumsfond (2015-2018). Det handlar om fruktansvärda saker som barnamord och hämnd, men också om moderskärlek, främlingskap och kvinnlig makt. Under perioden 1750-1800 skrevs i Europa många dramer om den antika mytens Medea. Genom Medeas gränsöverskridanden - språkliga, etiska, etniska, estetiska, spatiala, kulturella, genremässiga - vill jag fånga in det sena 1700-talets kulturella förändringar. De författare som behandlas är främst Richard Glover, Jean-Marie-Bernard Clément, Friedrich Wilhelm Gotter, Friedrich Maximilian von Klinger och François-Benoît Hoffmann. Projektet utgår från spatial teori i kombination med känslohistoria och genusteori – i många av dramerna är det tydligt att platsen förknippas med föreställningar om maskulinitet och femininitet. Medea fungerar även som ett transkulturellt fenomen genom förflyttningen från antikens Aten och Rom till 1700-talets teaterscener i de europeiska huvudstäderna och i kolonierna. Men Medea spelar också en roll i diskussionen om slaveriet under 1700-talet. Hon jämförs med slavkvinnor som i desperation dödar sina egna barn för att rädda dem från ett grymt öde. Därför rör sig Medea inte bara mellan antikens huvudstäder utan i en global 1700-talsekonomi med framväxande imperier.
Tidigare har jag skrivit en bok om den svenske 1700-talsdiktaren Bengt Lidner, han med knäppen (se https://sv.wikipedia.org/wiki/Lidnersk_kn%C3%A4pp). Lidner har lästs biografiskt, men jag menar att hans sentimentala tårar och våldsamma jordbävningar är lika medvetna som hans bitska satirer. Jag studerar också förhållandet mellan litteraturteori och litterär praktik i Sverige under 16-1700-talet (projekt som Akademiforskare, Uppsala universitet). Min doktorsavhandling The Language of Passion (Uppsala universitet, tr. 2002) handlar om lyrikgenrens ställning i europeisk litteraturteori under sent 1700-tal och tidigt 1800-tal.
Tillsammans med mina kolleger i Linköping har jag skrivit Grundbok i litteraturvetenskap. Historia, praktik, teori (2015, kapitlet ”Språk”). Jag handleder doktorander vid Stockholms universitet och Linköpings universitet.
Som ordförande i Sällskapet för 1700-talsstudier och inom ISECS (International Society for Eighteenth-Century Studies) har jag engagerat mig för att föra ut och stärka kunskapen om 1700-talet både nationellt och internationellt. Jag medverkar för närvarande i nationella och internationella tvärvetenskapliga forskarnätverk med inriktning mot 1700-talet. Min undervisning, min forskning och min samverkan med det övriga samhället syftar till att öka intresset för äldre litteratur, inte minst intresset för det passionerade och omvälvande 1700-talet.