Jag disputerade 2004 vid socialantropologiska institutionen vid Stockholms Universitet på avhandlingen "I en klass för sig. Genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer" (Ordfront 2004), som handlar om genusskapande bland två grupper av tjejer i övre tonåren.

Mina forskningsintressen har sedan dess rört sig kring genuskonstruktioner framför allt i relation till femininitet och kroppslighet. Men jag har även inriktat mig på hur genus och normalitet skapas i relation till andra maktstrukturer i samhället, som exempelvis sexualitet, ålder och klass. Med utgångspunkt i queer- och poststrukturalistisk feministisk teori har jag exempelvis undersökt hur föreställningar om den normala tjejen måste förstås i relation till klass och sexualitet. Mitt intresse för queerteori har även resulterat i en introduktionsbok till queerteori och -aktivism, "Vad är queer?" (Natur & Kultur 2006, omarbetad utgåva 2016).

Om avhandlingen handlade om normaliseringsprocesser bland tjejer i gymnasieåldern har ett annat fokus varit att undersöka hur genus skapas i yngre åldrar. Projektet "Genusskapande och normaliseringsprocesser" (finanseriat av Fas/Forte) fokuserar framför allt hur föräldrar till små barn diskuterar och agerar kring sina barn med avseende på genus. Projektet resulterade bland annat i boken ”Rosa – den farliga färgen” (Ordfront 2011), där jag, med utgångspunkt i bland annat småbarnsföräldrars och förskolebarns attityder till den laddade färgen rosa, diskuterar samtida föreställningar om femininitet, klass, sexualitet och ålder.

Relationen mellan å ena sidan ålder, åldrande, normativa livslopp och å andra sidan sexualitet, familjebildning och genus har varit centralt i ytterligare ett av mina projekt, där jag undersökt hur unga hbtq-personer (mellan 20 och 30 år) utmanar, förhandlar om och förhåller sig till majoritetssamhället. Projektet ingår i en större studie med namnet ”Queerkids, baby-butchar och lesbianer. Livsvillkor och motståndsstrategier bland två generationer hbt-kvinnor” (finanseriat av Fas/Forte), som genomförts tillsammans med kulturvetaren Janne Bromseth. Med utgångspunkt i teorier om queer temporalitet undersökte vi hur konstruktioner av genus och sexualitet samspelar med tid, ålder och generation. Studien har bland annat resulterat i antologin ”Livslinjer. Berättelser om ålder, genus och sexualitet” (Makadam 2010).

På senare år har jag intresserat mig för omsorg och mer specifikt städning som kulturell praktik. Med inspiration i feministisk forskning om omsorgsarbete, queer temporalitetsteori och antropologiska teorier om renhet och orenhet, undersökte jag städningens väsen: vad är städning för sorts syssla, vad betyder den i människors liv, hur organiseras den praktiskt och vad upplevs som ett rent respektive smutsigt hem? I förlängningen ville jag undersöka hur det kommer det sig att städning, omsorgen om det materiella, är så lågt värderad och, i förlängningen, vad detta säger om hur vårt samhälle är organiserat. Studien har bland annat resulterat i monografin Tid att städa. Om vardagsstädningens praktik och politik (Ordfront 2018).

Omsorg står också i fokus i Om Nadja. En systers berättelse (Norstedts, 2021), en bok som metodologiskt och formmässigt är kan betraktas som en blandning mellan biografi och autoetnografi och som delvis kastar loss från de akademiska konventionerna. Om Nadja, som handlar om min lillasyster Nadjas liv och hennes utökade familj, är ett försök att närma sig ett liv som levdes bortanför de förväntade livslinjerna. Akademiskt undersöker den frågor om beroende, asymmetri, solidaritet och värdighet i ett samhälle där autonomi och normföljande funktionalitet framställs som det yttersta målet. 

För närvarande arbetar jag, tillsammans med genusvetarna Emil Edenborg och Elin Bengtsson, i ett projekt om sagostunder på bibliotek, där dragqueens läser sagor för barn. Med ursprung i USA, där fenomenet varit föremål för kontroverser och konflikter, har evenemanget sedan 2017 blivit både spritt och populärt men även omstritt i Sverige. Syftet med studien är att undersöka dragsagostunderna som en arena för motstridigt meningsskapande i förhållande till barn, kön och sexualitet i det specifikt svenska sammanhanget – inte minst som Sverige gjort sig känt som ett land med progressiv både jämställdhets- och hbtq-politik. Med utgångspunkt i queera teorier om temporalitet och global sexualpolitik analyserar vi hur barnet framställs och figurerar i olika konkurrerande visioner om framtida genusordningar och det goda samhället.    

I urval från Stockholms universitets publikationsdatabas

• Rosa

  2011. Fanny Ambjörnsson.

  Bok

  Läs mer om Rosa

• Tid att städa

  2018. Fanny Ambjörnsson.

  Bok

  Läs mer om Tid att städa

• Vad är queer?

  2016. Fanny Ambjörnsson.

  Bok

  Läs mer om Vad är queer?

• Vulnerable Viewer Positions

  2020. Fanny Ambjörnsson, Ingeborg Svensson. Vulnerability in Scandinavian art and culture, 195-219

  Kapitel

  Ambjörnsson and Svensson analyse a group of queer feminist activists watching the reality show Paradise Hotel. Inspired by the feminist research tradition’s interest in consumers, the reality TV format is understood as a genre centred on intervention, participation and emotionality, rather than merely representation. Following Sara Ahmed’s thoughts on orientation, the viewers’ emotional reactions of approaching and distancing themselves from the programme are used to investigate various ways of handling and managing vulnerability. This is achieved through localizing a specific queer feminist viewing position, where the viewers’ feminist identification with female subordination is combined with a camp attitude towards the despised and failed. Thus, through embracing and exposing themselves to the hyperbolic, exaggerated, shameless and sometimes sexist and homophobic representations in the programme, they simultaneously negotiate marginalization, subordination, a longing for inclusion in mainstream society and their own potential middle-class advantage.

  Läs mer om Vulnerable Viewer Positions

• Time to clean

  2019. Fanny Ambjörnsson. Sociologisk forskning 56 (3-4), 275-288

  Artikel

  Cleaning is a practice with low status. Most people single out cleaning as the least attractive of household chores and the people who clean as a profession are usually badly payed. This article is an attempt to discuss why these practices have such a bad reputation - in everyday life, in work, in popular culture and, not the least, in the feminist movement. Through ethnographic data primarily based on interviews, I investigate the historically imbedded meanings tied to practices of tidying up. Drawing on theories of queer temporality, I highlight what I want to call the temporality of cleaning - the repetitiveness and direction backwards and sideways instead of forward - as a possible answer. The circular practice of taking care of our physical remains remind us of our approaching death, rather than of progress, and thus generates feelings of anger and despair. But instead of ignoring or avoiding this reminder of another time, I argue for a feminist appraisal of the temporality of cleaning. In line with scholars within resistance studies who urge for a sensibility for the temporal aspects of everyday resistance, I propose that a feminist politics that puts cleaning at the center rather than in the margins would acknowledge our mutual dependency and co-living with the material world around us.

  Läs mer om Time to clean

Visa alla publikationer av Fanny Ambjörnsson vid Stockholms universitet