Forskningsprojekt Förskolans möte med ”tiggare”. Social utsatthet som en etisk och pedagogisk fråga
Hur ser pedagogers erfarenheter av att möta tiggeri med barngruppen ut? Är tiggeri ett ämne som tas upp av vuxna eller barn i förskolan och i så fall på vilket sätt? Vilka pedagogiska och etiska svårigheter och möjligheter uppstår när det närmas i en förskolekontext? Och vilken betydelse har barnböcker när det gäller att närma sig känsliga ämnen i förskolan?
Det är frågor som projektet har velat besvara. Dess syfte var att bidra till kunskap om och resonera kring hur ett känsligt och kontroversiellt ämne behandlas i förskolan.
Bakgrunden till projektet kommer sig av att tusentals så kallade utsatta EU-medborgare kommit till Sverige för att försörja sig genom tiggeri, vilket har lett till att gatubilden och det offentliga rummet förändrats på många platser i landet. Det gör att många människor, både vuxna och barn, möter utsatthet och fattigdom i sin vardag. Många förskolebarn gör det både med sina familjer och inom ramen för förskolans verksamhet. Den förändrade gatubilden är därför intressant i relation till förskolans uppdrag.
Enligt förskolans läroplan Lpfö18 (Skolverket, 2018) ska förskolan bland annat ge barn förståelse för att alla människor har lika värde. Förskolan ska även hålla ett värde som solidaritet levande i arbetet med barnen och ge varje barn förutsättningar att utveckla sin förmåga att ta hänsyn till och leva sig in i andra människors situation samt vilja att hjälpa andra.
Tiggeri är ett kontroversiellt och känsligt ämne i det svenska samhället och tidigare forskning visar att sådana ämnen tenderar att undvikas med yngre barn. Av denna anledning blir det intressant att undersöka pedagogers erfarenheter av och tankar om att hantera tiggeri som samhällsfenomen tillsammans med barn i förskolan. Det är ett ämne som är samhällspolitiskt relevant, samtidigt som det har en mer vittgående pedagogisk betydelse då det berör såväl föreställningar om barn och barndom som frågor om demokrati, makt och ojämlikhet i relation till förskolans utbildningsuppdrag. Projektet väcker således ”stora” frågor. Samtidigt ger det konkreta ingångar till att tänka och arbeta vidare med dessa frågor, både i relation till ämnet tiggeri och till andra ämnen som uppfattas som känsliga.
Projektet har letts och genomförts av Klara Dolk. Fanny Ambjörnsson, professor i genusvetenskap vid Stockholms universitet, har medverkat som rådgivare.
Projektbeskrivning
Teori och metod
En utgångspunkt i projektet har varit att ett pedagogiskt arbete som vill främja social rättvisa och mänskliga rättigheter även behöver innefatta det som väcker svårigheter och obehag och jag har bland annat inspirerats teoretiskt från Sharon Todd, Zygmunt Bauman, Jonna Bornemark, Judith Butler och Sara Ahmed.
För att undersöka pedagogers erfarenheter av och tankar om att hantera tiggeri som samhällsfenomen tillsammans med barn användes fokusgrupper som intervjuform. Sammanlagt intervjuades 18 pedagoger på sex förskolor i två olika kommuner. Förskolorna låg i områden med olika socioekonomiska förutsättningar. 13 av pedagogerna var utbildade förskollärare och de andra barnskötare och i genomsnitt hade de arbetat i förskolan i cirka 15 år. Jag träffade varje grupp två gånger i ca 1,5 timme. På den andra träffen användes barnböcker på temat tiggeri som stimulimaterial.
Resultat
Alla pedagoger som medverkade i studien är överens om att social utsatthet, främst i form av tiggeri, är något som är synligt i barnens vardag och närområden. De flesta har mött ”tiggare” när de varit ute med barngruppen men har inte själva tagit upp frågan om tiggeri till diskussion med barnen.
De uppger också att barnen sällan frågar om vad de ser. Pedagogerna kopplar detta till att det skapats en ny normalitet i det offentliga rummet, där de som är förskolebarn idag och bor i områden där social utsatthet är synlig, aldrig har sett något annat. Flera pedagoger menar dock att det sannolikt också handlar om att pedagoger och föräldrar ”lägger locket på” genom att på olika sätt undvika ämnet.
Frågan om social utsatthet och tiggeri verkade under den första fokusgruppsträffen upplevas som ”ny” och kanske även lite överraskande – en fråga som pedagogerna hanterat på olika sätt i sitt privata liv men sällan i relation till sin profession.
Att möta social utsatthet tillsammans med barn och/eller att diskutera ämnet tillsammans med barn i förskolan ger upphov till olika typer av pedagogiska och etiska svårigheter. De tre mest centrala som framkom i projektet är:
• Rädslan att förstärka ”vi” och ”dom”.
• Osäkerhet kring att hantera maktrelationer som är asymmetriska.
• Farhågan att inte uppfattas som neutral utan snarare politisk.
Dessa beskrivs mer ingående i Dolk (2023a). Jag menar dessa svårigheter är viktiga att reflektera över – inte minst för den som vill närma sig ämnen som uppfattas som känsliga och kontroversiella.
Under den andra fokusgruppen diskuterades två barnböcker på temat tiggeri, Vi letar skatt samt Annalisa och födelsedagspresenten.
När det gäller att närma sig ett känsligt och kontroversiellt ämne i förskolan visade sig just barnböcker bli mycket betydelsefulla. Det handlade bland annat om att de har en stark legitimitet, att de kan hjälpa till att göra känsliga ämnen ”pratbara” och att de upplevdes kunna möjliggöra att lyfta ämnet utan att lägga in egna värderingar. De gör kort och gott det ”minerade” lite mindre laddat. Samtidigt väcker barnböcker om känsliga ämnen många frågor och känslor kopplade till ansvar, både i relation till barnen i förskolan, till deras föräldrar och till ämnet i sig. De normer som existerar påverkar också vad som ses som ”ansvarigt” respektive ”oansvarigt” att göra (Dolk, manuskript inskickat för publicering).
En del av pedagogerna läste barnböckerna i sina barngrupper och i en förskola tog pedagogerna arbetet med böckerna vidare. De diskuterade temat tiggeri med barnen utifrån foton, dramatiseringar och barns teckningar. Sammantaget gjorde pedagogerna erfarenheten att det inte var så svårt att prata om ämnet som en del först tänkt. Det visade sig också att barnen hade mycket tankar och frågor kring ämnet (Dolk, under arbete).
Ett sidospår
Förskolorna som medverkade i studien låg i områden med väldigt olika socioekonomiska förutsättningar. Som ett konkret exempel kan nämnas att medelinkomsten per månad i områdena där förskolorna ligger skiljer sig väsentligt åt, enligt statistik från SCB: från cirka 16 500 kronor/månad i området med lägst medelinkomst till ca 50 000 kronor/månad i det med högst. När pedagogerna som medverkade i studien berättade om barnens egna socioekonomiska förutsättningar och erfarenheter av social utsatthet framkom också väldigt olika beskrivningar. Det framstod som om barnen på många sätt lever i olika världar – trots att de geografiska avstånden mellan förskolorna inte nödvändigtvis är särskilt stora. Barnens egna förutsättningar påverkade hur pedagogerna resonerade kring att ta upp ett ämne som social utsatthet med barnen. De påverkade också förskolans verksamhet på grundläggande sätt. Det fick mig att skriva kapitlet ”’Man tänker inte på det’. Frånvarande klassperspektiv i förskolan” (Dolk, 2023b). I kapitlet beskriver jag hur det didaktiska arbetet kring klass och utsatthet till stor del tycks ske i det tysta; att fattigdom ofta ses som ett historiskt fenomen, hur svårt det kan vara att bredda erfarenheter och skapa möten i en segregerad stad. Jag sätter även frågan om socioekonomiska förutsättningar i relation till den om hållbar utveckling och resonerar kring vems måttstock som ska gälla när det gäller vad som är en tillräckligt god levnadsstandard. I kapitlet vill jag sätta fingret på att samtidigt som det tycks finnas en tystnad kring frågor som rör klass, ekonomisk ojämlikhet och social utsatthet är det något som i hög grad påverkar både barns/familjers liv och pedagogers arbete – då det blir pedagogernas uppgift att i förskolan hantera effekterna av det ojämlika samhället och de didaktiska konsekvenser som det för med sig. Jag försöker således beskriva en spänning mellan en samtidig frånvaro och närvaro av klass – i både förskolan och samhället.
Projektmedlemmar
Projektansvariga
Klara Dolk
Universitetslektor
Medlemmar
Fanny Ambjörnsson
Professor
Publikationer
Mer om projektet
Klara tipsar om barnböcker och mer kunskap om ämnet tiggeri och romers situation.
"Därför vågar vi inte prata om tiggare". Intervju i Förskoletidningen nr 6, 2023.