Profiles

Jennie Moberg

Jennie Moberg

Doktorand

View page in English
Arbetar vid Institutionen för socialt arbete
Telefon 08-674 72 20
E-post jennie.moberg@socarb.su.se
Besöksadress Sveavägen 160, Sveaplan
Postadress Institutionen för socialt arbete 106 91 Stockholm

Om mig

Jag är socionom och sedan våren 2021 även doktorand. Jag har tidigare arbetat som skolkurator samt barn- och ungdomsutredare i socialtjänsten. De senaste fyra åren har jag haft rollen som brukarinflytandesamordnare (BISAM) i BUP Region Stockholms verksamhetsstöd, med uttalat fokus på brukarmedverkan, delaktighet och inflytande i psykiatrisk heldygns- och öppenvård.

Mitt avhandlingsarbete adresserar hur/om delaktighet och återhämtning kan främjas inom BUP genom den nyligen implementerade metoden "självvald inläggning". Via kvalitativa intervjuer vill jag undersöka både ungdomars berättelser om tillgången till metoden samt personalens resonemang kring själva implementeringsprocessen. 

Avhandlingsarbetet är ett samarbete mellan Stockholms universitet och Region Stockholm, som också delvis finansierar projektet. I april 2021 tilldelades min forskningsplan även ett stipendium från Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH), vilket är tänkt att främja brukarmedverkan i forskning.

Huvudhandledare: Lisa Skogens

Handledare: Ulla-Karin Schön

Publikationer

I urval från Stockholms universitets publikationsdatabas
  • 2013. Jennie Moberg, Katarina Piuva, Alain Topor.

    This study aims to highlight patients´ experiences about and thoughts of side effects fromelectroconvulsive therapy (ECT), a therapeutic method commonly used when having severedepressions. The framing of questions were how the respondents of this study describe theirlife before, during and after ECT-treatment, how the treatment has affected their daily life andhow these experiences may contribute to the awareness of power in professional relations.The study is based on three semi-structured narrative interviews and the main result showedthat, according to my interpretation, ECT as a treatment obliterated memories, quality of lifeand daily structure for all participants. Unfortunately they have all become subjects ofpsychiatric power and have faced considerable difficulty in getting professional recognitionaccording to their severe memory issues. The respondents have lost the ability to relate totheir past which clearly makes them struggle in their present context. A point in commonamong them is that neither of them wanted ECT but, because of the lack of communicationbetween them as patients and the health care in general, they all ended up getting it.

Visa alla publikationer av Jennie Moberg vid Stockholms universitet

Senast uppdaterad: 14 juni 2021

Bokmärk och dela Tipsa