Stockholms universitet logo, länk till startsida
Go to this page on our english site

Osteoarkeologisk metodik

Kursen fördjupar kunskapen om osteoarkeologisk metodik och tolkningsproblematik där studenten självständigt ska tillämpa och fördjupa sina kunskaper i att formulera och tillämpa teoretiska och metodiska resoneman i analys och tolkning av osteoarkeologiska problemställningar.

Kursen är obligatorisk inom Masterprogrammet i arkeologi, inriktning osteoarkeologi.
Endast registrering.

Undervisning och examinationsform hösten 2020

Kursansvarig lärare och examinator: László Bartosiewicz
Undervisningen består av online föreläsningar (Zoom). Kursen examineras online genom seminariedeltagande, individuella och gruppuppgifter, samt en hemtentamen med en muntlig presentation.

  • Kursupplägg

    Undervisning

    Undervisningen består av seminarier samt handledning. All undervisning är obligatorisk.

    Kursmål

    Efter fullgjord kurs ska du kunna:

    - Kristiskt och systematiskt integrera kunskap om osteoarkeologiska metoder och tolkningsprocesser.
    - Analysera, bedöma och hantera komplexa företeelser, och situationer inom osteoarkeologi samt visa väsentligt fördjupade kunskaper inom vissa delar av ämnesområdet.
    - Utifrån en fördjupad osteoarkeologisk metodkunskap och fördjupad insikt i aktuellt forsknings- och utvecklingsarbete kritiskt, självständigt och kreativt identifiera och formulera frågeställningar.
    - Planera och med adekvata metoder genomföra olika typer av uppgifter inom osteoarkeologin och därvid beakta gällande forskningsetiska normer.

     

    Examination

    Kursen examineras genom en individuell hemskrivning.

  • Schema

    Schema finns tillgängligt senast en månad före kursstart. Vi rekommenderar inte utskrift av scheman då vissa ändringar kan ske. Vid kursstart meddelar utbildningsansvarig institution var du hittar ditt schema under utbildningen.
  • Kurslitteratur

    Observera att kurslitteraturen kan ändras fram till två månader före kursstart.

    Bartosiewicz, L. 2009. Skin and Bones: Taphonomy of a Medieval Tannery in Hungary. Journal of Taphonomy 7(2–3): 95–111.

    Beckett J. & Robb J. 2006. Neolithic burial taphonomy, ritual, and interpretation in Britan and Ireland: a review. I: The Social Archaeology of Funerary Remains, Gowland R. & Knusel C. (red.). Alden Press, Oxford, sid. 57-80.

    Dobney, K. 1988. A method for recording archaeological animal bones: the use of diagnostic zones. Circaea 5(2): 79 – 96.

    Katzenberg, M.A., 2008. Stable isotope analysis: a tool for studing past diet, demography, and life history. I: Biological anthropology oh the human skeleton, Katzenberg, M.A., R. Saunders, S. (red.), 2ª ed. Wiley-Liss, New Jersey, sid. 413–441.

    Knüsel, C.J. och Outram, A.K.. 2004. Fragmentation: The Zonation Method Applied to Fragmented Human Remains from Archaeological and Forensic Contexts. Environmental Archaeology 9: 85–97.

    López-Costas, O. and Alexander, M. 2019. Paleodiet in the Iberian Peninsula: exploring the connections between diet, culture, disease and environment using isotopic and osteoarchaeological evidence. Archaeological and Anthropological Sciences 11:3653–3664 https://doi.org/10.1007/s12520-019-00886-5

    Lyman, R. L. 2004. Vertebrate Taphonomy. (hela e-boken tillgänglig via www/SUB)

    Lyman, R. L. 2015. On the variable relationship between NISP and NTAXA in bird remains and in mammal remains. Journal of Archaeological Science 53: 291–296.

    Orton, D.C. 2012. Taphonomy and Interpretation: An Analytical Framework for Social Zooarchaeology. International Journal of Osteoarchaeology 2(2): 320–337.

    Outram, A.K., Knüsel, C.J. Knight, S. & Harding, A.F. 2005. Understanding complex fragmented assemblages of human and animal remains: a fully integrated approach. Journal of Archaeological Science 32(12): 1699–1710.

    Richards, M. & Montgomery, J., 2012. Isotope Analysis and Paleopathology. A Short Review and Future Developments. I: The Global History of Paleopathology: Pioneers and Prospects, Buikstra, J.E., Roberts, C. (red.). Oxford University Press, Oxford, sid. 718–731.

    Rolando González-José, R., González -Martín, A., Miquel Hernández, M., Pucciarelli, H. M., Sardi, M., Rosales, A. and Van der Molen, S. 2003. Craniometric evidence for Palaeoamerican survival in Baja California. Nature, Vol 425, 4 September, 62–65.

    Saunders, S. R. and Rainey, D. L. 2008. Chapter 17: Nonmetric trait variation in the skeleton: abnormalities, anomalies, and atavisms. In M. A. Katzenberg and S. R. Saunders eds.: Biological Anthropology of the Human Skeleton, Second Edition. John Wiley & Sons, Inc. 533–559.

    Tucker, K. 2014. The Osteology of decapitations burials from Roman Britan. A postmortem burial rite? I: The Routledge Handbook of the Bioarchaeology of Human Conflict, Knüsel C. & Smith M, (red.). The Routledge Handbook, London, sid. 213-236.

    Weiss-Krejci E. 2011. The Formation of Mortuaty Deposits. I: Social bioarchaeology, Aagarwal S. C. & Glencross B. A. Wiley-Blackwell, Oxford, sid. 68-106.

    Williams, F. 1979 Reasoning with Statistics. Holt, Rinehart and Winston, New York.

    2. Measurements: 14-23.

    3. Distributions: 24-37.

    6. The t Test: 71-77.

    9. Nonparametric tests: 106-117.

    10. Correlation: 121-136.

    11. Regression: 137-147.

    13-15. Multivariate analysis: 161-194.

  • Kontakt

    Studentexpedition
    E-post: studentadm@ark.su.se

    Studievägledare
    E-post: studievagledare@ark.su.se

    Kursansvarig lärare