Den indiska delen startar med liberaliseringen av den indiska ekonomin 1991 och följer sedan den ekonomiska utvecklingen fram till i dag. Parallellt behandlas de politiska processer som delvis föregick den ekonomiska liberaliseringen men som sedan uppträder tillsammans med denna. Det kinesiska exemplet tar sin utgångspunkt i den rörelse för ökad kulturell och politisk frihet som tog fart under 1980-talet och som till stor del fick sitt slut i samband med den militära massakern på demonstranter runtomkring Himmelska fridens torg i Beijing 1989. Den framgångsrika auktoritära reaktionen och den påföljande starka ekonomiska tillväxten har använts som argument att ifrågasätta tidigare etablerade samband mellan avancerad kapitalism, modernisering och demokratisering. 

Även Sydostasien har genomgått en explosiv ekonomisk utveckling och över mindre än en generation har en majoritet av de länderna rest sig ur fattigdom. Indonesien spås år 2050 inta positionen som världens fjärde största ekonomi och det fattiga Myanmar är nu den snabbast växande ekonomin i världen. Liksom i Kina, så har den snabba ekonomiska utvecklingen också medfört problem och utmaningar, t ex i en dramatisk ökning av ojämlikheter, växande miljöproblem och social otrygghet.

Undantaget Indonesien så domineras regionen av en variation av mer eller mindre auktoritära politiska regimer, men samtidigt sker utvecklingen på samhällsnivå delvis i en pluralistisk riktning. Sett ur demokratiseringsteoretiska perspektiv som framförallt utvecklats utifrån västerländsk empiri, så ter sig mycket i dagens utveckling som svårbegriplig och motsägelsefull. Kursen ämnar därför att adressera ett nytt och viktigt forskningsområde om auktoritära regimers utveckling och förhållanden, som delvis utmanar tidigare föreställningar. Hur kan vi förstå staten, politiskt deltagande, representation, och det civila samhället i mer eller mindre auktoritära kontexter? Vilka krafter utmanar respektive försvarar den auktoritära politiken?