Församlingskollekter är en urgammal tradition inom den kristna kyrkan, men under 1600-talet reste den svenska staten allt större anspråk på att bestämma för vilka ändamål kollekter samlades in och vem som skulle få tillgång till pengarna. I en tid av krig, missväxt och ekonomisk kris utvecklades kollekterna till ett rikstäckande institution for humanitär hjälp. Insamlingsarbetet och diskussionerna kring dem ger inblick i hur föreställningar om humanitärt ansvar artikulerades och förändrades under perioden 1650–1860.

Å ena sidan undersöker projektet hur kollekterna formade relationen mellan staten och undersåtarna. Eftersom kollekten ytterst var frivilliga insamlingar kunde staten inte tvinga undersåtarna att bidra. Kollekterna fungerade därför som en arena där föreställningar om ansvar och legitimitet förhandlades.

Å andra sidan belyser projektet gemenskaps formering i det tidigmoderna samhället. Varför skulle kyrkobesökarna hjälpa någon utanför sin egen socken överhuvudtaget? Kollektinstitutionen synliggör här vilka olika gemenskaper som församlingsborna ansågs tillhöra – och vilka av dessa gemenskapsband de själva ansåg vägde tyngst.