Forskningsprojekt Den svenska kriminalpolitikens kunskapsbruk 1853–2024
Är det känslor eller kunskap som driver kriminalpolitiken? Det här forskningsprojektet ska undersöka just detta. Projektet ska även se om och hur detta förändrats över tid, och ge ett historiskt perspektiv på dagens kriminalpolitik.
Lag och ordning har på kort tid seglat högt upp på den politiska dagordningen. Med detta har också följt föreställningar om skarpare kriminalpolitiska positioneringar, motstridiga politiska påståenden om kriminalitetens karaktär och lösning, ett något impressionistiskt bruk av forskningsbaserad kunskap och en växande ömsesidig misstro mellan forskare, politiker och opinionsbildare. Stämmer denna bild och är det då något nytt? Beror det i sådana fall på förändringar av exempelvis den upplevda kriminaliteten, politiken, mediarapporteringen eller forskningen? Hur har det sett ut tidigare, vilken kunskap har kriminalpolitiska utsagor vilat på och hur har relationen mellan forskning och kriminalpolitik varit?
Projektbeskrivning
I det planerade projektet ska det kriminalpolitiska kunskapsbruket i Sverige undersökas under åren 1853–2024. Syftet är för det första att analysera vilka kunskapsanspråk våra rikspolitiker har redovisat då de har uttalat sig i kriminalpolitiska frågor, om och hur detta har förändrats över tid samt, för det andra, att därigenom bidra med ett historiskt perspektiv på dagens kriminalpolitik. I vilken mån drivs politisk förändring av känsla eller förnuft, av ideologi eller empiri? Finns det fog för forskningens beskrivningar av en kriminalpolitisk utveckling som alltmer straffande, känslostyrd, populistisk och politiserad? Och om det gör det, är det något unikt för vår tid eller något som även har präglat äldre tiders kriminalpolitik?
Projektet kommer att bidra till forskningen om kriminalpolitikens historia i allmänhet och dess kunskapsbas i synnerhet samt även ge sig i kast med flitigt diskuterade forskningsfrågor som kriminalpolitisk populism, repression och forskningsresistens. Projektets resultat kan även bidra till att öka kommunikationen och förståelsen mellan politiker, forskare och opinionsbildare.
Projektmedlemmar
Projektansvariga
Johan Edman
Professor
