Disputation i historia: Pontus Folkesson

Skiss ur Olof Graus verk Beskrivning över Västmanland, Västerås 1754 (beskuren).

Trots Gustav II Adolfs resursbesparande omorganisation och nedskärningar av rikets skolor kom de att expandera mellan åren 1620 och 1649. Nya skoltyper introducerades, trivialskolor inrättades i flera städer och de första gymnasieskolorna, totalt tretton stycken på tjugonio år. Sammantaget ökade antalet lärare och elever avsevärt i hela riket. Hur detta egentligen gick till behandlas i Pontus Folkessons avhandling.

Till skillnad från tidigare forskning, som fokuserat på skolans funktion i relation till den framväxande centralmakten, visar denna avhandling att lokalsamhällets aktörer var av avgörande betydelse för expansionen. Utifrån en undersökning av ett omfattande källmaterial bestående av skolordningar, brevkopieböcker, elevmatriklar och räkenskaper framträder skolorna som politiska arenor där såväl kunskapsmässiga som allmänna intressen engagerade biskopar, borgerskap, kyrkoherdar och skolmästare att upprätta och upprätthålla skolor. Skolorna utbildade inte bara tjänstemän till kronan och kyrkan utan även till städernas förvaltning, samt erbjöd utbildning för hantverkare och köpmän till städernas näringar. De var inte bara statliga disciplineringsprojekt, som hävdats i tidigare forskning.

Aktörernas utbildningsmål samordnades i olika skoltyper som gradvis hierarkiserades och integrerades i ett av våra första tidigmoderna skolsystem år 1649. Framväxten av detta skolsystem visar därmed hur skolornas aktörer påverkade politiska beslut och processer, vilket i sin tur påverkade den övergripande samhällsutvecklingen i de tidigmoderna städerna och statsformeringen i 1600-talets Sverige.