Kompetensbrist bromsar datadrivna metoder i skolan
Många skolor ser datadrivna metoder som ett sätt att höja utbildningskvaliteten. Potentialen är stor – skolans värld är full av intressanta data att analysera. Men det finns också hinder på vägen.

Att analysera och agera på data, till exempel om elevers frånvaro, årskursens provresultat eller klassrummens utnyttjande, kan ge positiva effekter. Elever som riskerar att bli hemmasittare kan få hjälp i tid, svåra moment i matematiken kan repeteras och schemaläggningen göras mer effektiv – för att bara nämna några exempel.
Med datadrivna metoder kan utbildning i princip skräddarsys för varje enskild individ. Genom att analysera hur elever presterar kan anpassningar göras både för den som ligger i framkant och den som har halkat efter.
– Forskning om datadrivna metoder i skolan har bedrivits i ett par decennier. Ändå finns inte så många studier om hur skolor tar sig an uppgiften när de får lägga upp arbetet helt själva. Oftast har skolan fått en färdig idé från en forskare eller sin huvudman, berättar Robert Hegestedt.
Han har 20 års erfarenhet av att jobba som högstadielärare. De senaste åren har Hegestedt även studerat hur datadrivna metoder kan införas i svenska grund- och gymnasieskolor.

– Jag ville se hur skolor arbetar när de får planera, implementera, och avgöra hur de ska använda resultaten. Vad är det som främjar eller hindrar skolor som vill jobba datadrivet?
I ett treårigt Ifous-program fick han möjlighet att göra just detta, som följeforskare. Lärdomarna lyfts fram i hans licentiatuppsats som presenterades i april 2025.
Didaktik, demokrati och mental hälsa
Runt 100 deltagare – rektorer, lärare och administrativ personal – från 17 skolor deltog i programmet. Av de sex representerade huvudmännen är fyra kommunala och två privata. Skolorna formade utvecklingsgrupper och började arbeta med olika områden där de såg att datadrivna metoder kan göra skillnad.
– Det spretar lite mellan de 17 grupperna, men många jobbade med didaktiska problem inom ämnen som matte, svenska och SO. Några jobbade med demokratifrågor, som inkludering. Andra utvecklade praktiken kring bedömning och planering. Och några tittade på mental hälsa kopplat till frånvaro, säger Robert Hegestedt.
Via enkäter, semistrukturerade intervjuer, fokusgrupper och fallstudier har han samlat in empiri om hur skolpersonalen tänkte och gjorde i sina projekt. Datalitteracitet är ett viktigt begrepp.
– Datalitteracitet handlar i det här fallet om lärares och rektorers förmåga att jobba datadrivet. I det ingår att välja ett problem att angripa, att skapa relevanta frågeställningar kring problemet, och förstås att samla in, analysera och agera på data – på ett systematiskt sätt.
Skolan är full av data, men ändå kan det vara svårt
Och just datalitteraciteten – eller snarare bristen på den – visade sig vara en stötesten i flera projekt. Många ansåg att kompetens fattades, delvis kopplat till GDPR. De visste inte hur de fick samla in, använda och lagra data. Ibland saknade skolpersonal ett gemensamt språk för att arbeta datadrivet. Det gjorde det svårt att utveckla de frågeställningar som behövdes för att komma vidare i arbetet.
– Ett annat problem är de befintliga digitala systemen. Skolan är full av data, men ändå kan det vara svårt att jobba datadrivet. Systemen är inte kompatibla med varandra, eller så går det bara att få ut data på aggregerad nivå, förklarar Hegestedt.
– Slutligen hade många skolor svårt att hitta tid och resurser till att arbeta med datadrivna projekt. Vardagen är full av arbetsuppgifter ändå.
I sina fallstudier valde Hegestedt att fokusera på två skolor som ville arbeta datadrivet för att öka elevernas mentala välbefinnande. Frågor om anonymitet och etik var ständigt närvarande.
– En skola ville kunna se vad varje individ svarade i undersökningarna, för att snabbt kunna fånga upp elever med problem. Men att inte få vara anonym kan göra att elever inte vill berätta om de mår dåligt. Det finns inget enkelt svar på hur man bör göra, man måste se till syftet med datainsamlingen.
Involvera eleverna
I båda skolorna ville man involvera eleverna i satsningen på att arbeta datadrivet i syfte att förbättra den mentala hälsan. Resultat redovisades regelbundet – och det uppskattades av eleverna.
– Eleverna blev mer engagerade när skolan visade att den brydde sig om hur de mådde. Det ledde till förbättrad datakvalitet, säger Robert Hegestedt.
– Det blev också tydligt att organisatoriska förändringar var nödvändiga. Skolorna resonerade att ”Vi kan inte fortsätta som tidigare när vi nu har börjat samla in data”. I den ena skolan förändrade man hur mentorstiden planerades. I den andra skolan fokuserade man på elevhälsan – att gå från brandkårsutryckningar till att stötta på bättre sätt.
Datadrivna metoder ska vara en del av vardagen
Att datadrivna metoder kan ha positiva effekter i skolan är de flesta överens om. Men hur når vi dit? Hegestedts studier visar att det behövs genomgående förändringar.
– Det är svårt att lösa komplexa problem med enkla åtgärder. Vi måste ha ett systematiskt arbetssätt för att komma vidare.
Han pekar på organisationskulturen som en avgörande faktor.
– Det finns en förenklad bild av vad det innebär att arbeta datadrivet. I själva verket krävs ganska stora förändringar för att få positiva effekter. Man behöver utbilda i datalitteracitet, jobba regelbundet och konkret för att bygga upp skolans kapacitet att utnyttja de digitala verktyg som finns.
– Datadrivna metoder ska vara en del av vardagen, ett naturligt arbetssätt, säger Robert Hegestedt.
6 lärdomar om datadrivna metoder i skolan

- Kompetensutveckling krävs för att skolpersonal ska kunna jobba effektivt med data.
- Datadrivna metoder kan bli en katalysator för lärares eget lärande.
- Systematisk datainsamling och -analys höjer skolans kvalitet.
- Skolans digitala system måste vara kompatibla med varandra för att stötta arbetet.
- Bilden av att arbeta datadrivet i skolan är ofta förenklad – viktigt att nyansera den.
- Datadrivna metoder behöver bli en del av vardagen och skolans kultur för att ge goda effekter på lång sikt.
Mer om Roberts forskning
Robert Hegestedt försvarade framgångsrikt sin licentiatuppsats på Institutionen för data- och systemvetenskap (DSV) vid Stockholms universitet 22 april 2025.
Licentiatuppsatsen har titeln ”Data-Driven School Improvement: A study on how data-driven methods can be planned and implemented in Swedish K-12 schools”.
Robert Hegestedts forskning ingår i Ifous FoU-program ”Datadriven skolförbättring”. Ifous är ett fristående forskningsinstitut som kopplar samman forskning och praktik inom skolområdet.
Opponent vid disputationen var Pernilla Josefsson från Södertörns högskola.
Huvudhandledare är Jalal Nouri och handledare är Uno Fors, båda från DSV.
Text: Åse Karlén
Senast uppdaterad: 29 april 2025
Sidansvarig: Institutionen för data- och systemvetenskap, DSV