Ämnet och institutet har ofta angetts i omvänd ordning: Mineralogi och geologi för ämnet, samt Mineralogisk-geologiska institutet. Brögger själv använde ibland Stockholms Högskolas Mineralogiska Institut i sitt brevhuvud. Högskolans matrikel är dock tydlig vad gäller såväl ämnet som institutets namn: "Brøgger, Waldemar Christofer [...] professor i geologi och mineralogi vid Stockholms högskola samt led. av dess sjumannanämnd 1881−97 [−90]; grundade det geologisk-mineralogiska inst. vid högskolan hösten 1881."

I en skrift om biologisk-geovetenskaplig forskning vid Stockholms universitet från 1972 skrev Ivar Hessland bl. a. följande om Brögger: "Av intet skapade han i Stockholm på kort tid ett fritt och nyorienterat utbildnings- och forskningsinstitut, till vilket unga geologer från hela Norden samlades. Bland dessa återfinns många av de klassiska namnen i nordisk geologi." Frans Erik Wickman såg samma sak och uttryckte Bröggers nio år i Stockholm som "A seminal period of Nordic geology" (Bulletin of the Geological Society of Finland, v. 58, 1986).

Waldemar Christofer Brögger stannade i Stockholm till 1890, då han kallades till en professur vid universitetet i Kristiana (Oslo). Hans längtan till Norge var påtaglig 1890: "Her vil jag nemlig ikke i længden holde ud at være; jeg længes hjem." Långt senare, i ett brev till Percy Quensel 1934, skrev han: "Jeg tenker altid tillbake til mine Stockholms-år, som mine lykkeligeste år." (Geir Hestmark: "Vitenskap og nasjon, Waldemar Christopher Brøgger 1851–1905", Aschehoug, 1999).

Professuren var obesatt av ekonomiska skäl under 1890-talets första hälft. Den geologiska disciplinen upprätthölls av Arvid G. Högbom som t. f. lärare 1891–1896, det sista året som ordinarie professor. Han flyttade dock till Uppsala 1896, där han hade en professur fram till 1922. Arvid G. Högbom efterträddes av Gerard De Geer, som var professor 1897–1924 och Stockholm högskolas rektor 1902–1910. Två av de fem stora föreläsningssalarna i Geovetenskapens hus är uppkallade efter Högbom och De Geer.

Läs mera om Institutionen för geologiska vetenskapers historia