”Gör valkompasser tillgängliga för fler”

Foto: Werner Lerooy/Mostphotos

Valkompasser väcker ett stort och ökande intresse, och som mest i de norra delarna av Europa. Först ut var Nederländerna med valkompassen Stemwijzer från 1989, som fanns i pappersform och på diskett.

– Det var ingen omedelbar succé. Disketten såldes i 50 exemplar, säger Karl Sigfrid. Men det var ändå början på någonting som skulle bli stort.

Stort intresse i Sverige

Högst andel användare finns numera i Sverige. Inför valet 2018 hade över hälften av alla väljare använt sig av en valkompass. I Nederländerna och Norge är det mer än en tredjedel av väljarna som tar stöd i en valkompass. Störst antal användare har den tyska valkompassen Wahl-O-Mat, som användes mer än 15 miljoner gånger inför Förbundsdagsvalet 2017.

– Gemensamt för de länder där väljarna gärna använder valkompasser är att de har många partier, som ibland står nära varandra. Då är det mindre självklart vad man ska välja. Sedan tycker många att det är en kul grej, att se var man själv hör hemma på den politiska kartan, säger Karl Sigfrid.

Valkompasser fyller olika funktion beroende på redan etablerade åsikter hos väljaren.

– Det verkar inte som att folk byter fot helt. De flesta har en uppfattning innan, och det påverkar vilken vikt man lägger vid resultatet. De som matchar med ett parti som de inte anser är ett alternativ brukar avfärda kompassen. Men den som står och väger mellan två partier kan påverkas att rösta på ett visst sätt, och den som matchar med det parti som de tyckte bäst om redan innan kan stärkas i sin uppfattning.

Samtidigt som valkompasser attraherar redan politiskt intresserade väljare så gör de störst nytta för väljare som är mer osäkra, och som därför påverkas mer av resultatet. För dem som inte är politiska entusiaster kan det vara ett problem att valkompasserna ofta har ett stort frågebatteri och kan vara tidskrävande.

– Det stora antalet frågor utgör en tröskel för dem som lätt blir utmattade av långa frågeformulär, vilket kan vara fallet för personer med lägre utbildningsnivå eller som har ett annat modersmål än det språk som kompassen använder.

Ny metod med färre frågor

För att råda bot på detta har Karl Sigfrid utvecklat en statistisk metod som gör det möjligt att få ett tillräckligt tillförlitligt resultat utan att svara på alla frågor i en valkompass.

– Det handlar om att hela tiden identifiera den fråga som ger mest ny information om användaren. Det uppnår man genom att kontinuerligt analysera de svar som en användare ger, och utifrån de svaren räkna ut vilken fråga som är bäst att ställa härnäst.

– Anta att en användare har svarat på några frågor och visar sig vara positiv till EU-samarbetet. Då är det onödigt att fråga om den personen anser att Sverige bör lämna EU, för vi kan redan gissa oss till svaret. Då är det mer rimligt att ställa andra frågor där det är mer osäkert vad användaren tycker, som ”ska EU ha ett gemensamt försvar?”. En annan användare, som är mer skeptisk till EU-samarbetet, kan däremot få frågan om Sverige bör lämna EU, eftersom det är svårare att i förväg räkna ut vad den personen kommer att svara.

Redan i dag tar valkompasser hänsyn till att vissa partier ligger nära varandra. Om två partier har nästan samma uppfattning i de flesta frågor är det viktigt att det finns åtminstone någon fråga som skiljer dem åt.

– Sedan är valkompasserna byggda för att passa majoriteten, med frågor som känns igen från media och från mätningar av vad väljarna tycker är viktigast.

Hur rätt brukar valkompasser matcha dina åsikter?

– Jag brukar inte bli förvånad. Jag har ganska bra koll på vad partierna står för. Men ibland slår förväntningarna inte in, som när Carl Bildt gjorde TT:s valkompass 2022 och fick resultatet att han var folkpartist.

Läs mer:

Studien IRT for voting advice applications: a multi-dimensional test that is adaptive and interpretable är publicerad I Quality & Quantity.