Såväl studenters som lärares känslomässiga tillstånd är ett forskningsfält som ökat markant under senare år. En stor del av tidigare forskning har fokuserat på mående och känslor hos lärare på lägre utbildningsnivåer. Det är därför i högsta grad relevant att få en uppfattning om universitetslärarnas arbetssituation och välmående. Framförallt universitetslärare har ju oftast ingen formell pedagogisk utbildning utan kastas ofta direkt in i lejonkulan och förväntas vara kompetenta att klara uppgiften.

Författarna ville i den aktuella studien, publicerad i Studies in Higher Education, undersöka vilka känslor lärarna upplevde före och efter föreläsning, handledning, planering respektive bedömning. Dessutom mättes hudkonduktansen vid samma aktiviteter, vilken är en fysiologisk metod att mäta känsloyttringar. Med denna metod undersöktes även om lärarnas känslor kunde förutsägas efter olika undervisningsaktiviteter.

Studien visade generellt positiva känslor till olika undervisningsmoment och att de positiva känslorna ökade efter avslutad aktivitet. Dessutom förekom positiva känslor oftare i samband med läraruppgifter som innebar interaktioner med studenter, som föreläsning och handledning. Detta var fallet både innan och efter själva aktiviteten.

Hudkonduktansen, det vill säga förändring i det elektriska motståndet i huden mäts med en galvanometer som i det här fallet applicerades på lärarnas handflator i form av en smart ring som registrerade dessa förändringar. Med den här metoden kan man experimentellt visa att människor reagerar fysiologiskt på situationer och händelser, redan innan personerna upplever känslor medvetet eller kanske inte upplever några känslor alls.

Studien utfördes vid ett finskt universitet och 22 erfarna lärare medverkade. Deras självupplevda känslor i samband med olika undervisningsrelaterade aktiviteter bokfördes av lärarna själva med en mobil applikation samtidigt som deras hudkonduktans mättes. Data samlades in från respektive lärare under 6 till 18 dagar. Forskarna till studien antog att de olika undervisningmomenten hade varit framgångsrika eftersom positiva känslor var mycket vanligare än negativa känslor efter aktiviteten jämfört med före aktiviteten. Dessutom framkallade aktiviteter med interaktion mellan lärare och student (föreläsning, handledning) mer positiva känslor än planering och bedömning. Såväl före som efter aktiviteterna rapporterade lärarna oftare aktiverande känslor (som hoppfullhet, glädje, stolthet, ilska) när det rörde sig om interaktioner mellan lärare och student (det vill säga föreläsning och handledning). För aktiviteter utan studentinteraktioner (planering och bedömning) var däremot deaktiverande känslor (som lättnad, tristess, besvikelse, belåtenhet) betydligt vanligare.

För alla fyra typer av undervisningsrelaterade aktiviteter var hudkonduktansen högre än basvärdet (övriga jobbrelaterade sysslor under en normal arbetsdag på universitetet). Till forskarnas förvåning var det ingen skillnad på hudkonduktansnivån vid undervisningssysslor med eller utan interaktion med studenter. Det var också så att resultatet berodde i stor utsträckning på att de lärare som redan från början hade en hög hudkonduktansnivå stod för huvuddelen av höjningen medans de med lägre baslinje inte visade någon ökning. Detta förklarade forskarna med att det troligen fanns ett större anlag hos vissa av lärarna att bli upphetsade eller stressade av situationen. De lärare som uppvisade en förhöjd konduktansnivå under en föreläsning rapporterade oftast mer positiva känslor i efterhand och forskarna menade att det faktiskt går att förutspå känslostämningar med den använda metoden.

Kommentar: I den tidigare artiken Betygssättning väcker starka känslor hos lärarna i AHF (Nr 7 2023) diskuterades lärares känslor vid tentarättning och betygsättning, vilka var övervägande negativa. I den aktuella studien, däremot, visades att lärare oftast är positiva till framförallt aktiviteter där de interagerar med studenter, som föreläsning och handledning. Det är dock inte helt orimligt att anta att de överväldigande positiva känslorna som lärarna i studien uppvisade till viss del påverkades av urvalet av deltagare. Lärarna hade alla lång erfarenhet av undervisning och medelåldern var relativt hög. Det vore förstås mycket intressant att undersöka hur yngre, oerfarna lärare reagerar i liknande situationer. Det är lätt att tänka sig att det är mer stressfyllt att undervisa som nybliven lärare och att undervisningsaktiviteter frammanar mer negativa känslor. Dessutom bör en mer omfattande studie göras med betydligt fler deltagare än i den aktuella studien. Mätning av hudkonduktansen som gjordes i studien är ett relativt trubbigt verktyg för att mäta fysiologiska reaktioner på emotionell stress. Men som ett första steg var det intressant då det inte finns någon tidigare forskning på sambandet mellan universitetslärares upplevda känslor och verkliga fysiologiska reaktioner. Ett problem med metoden är att positiva så väl som negativa känsloströmningar medför en ökad konduktans varvid mer förfinade mätmetoder vore önskvärda. Men hur skulle de se ut? Mätningar av neuronal aktivitet skulle förstås ge betydligt mer information men metoder som exempelvis electroencefalogram är knappast praktiskt för större studier. Min egna erfarenhet är att en viss nervösitet i samband med undervisning, framförallt föreläsning, förekommer men att den oftast har en positiv inverkan då jag känner mig mer skärpt och fokuserad. Jag kan också instämma att känslostämningen efter avslutad föreläsning är mer positiv än innan. Hur känner du inför olika moment i din stressiga lärarvardag?

Text: Mikael A Carlsson, Zoologiska institutionen

Studien
Nokelainen, P., Pylväs, L., & Hartikainen, S. (2024). University teachers’ self-reported emotions and electrodermal activity during teaching-related working events. Studies in Higher Education, 1-20.

Nykelord: Lärare, känsla, upphetsning, electroencefalogram, provtagning av erfarenheter, högre utbildning