Ett examensarbete, som en kandidatuppsats, ska vara ett självständigt arbete. Det tycks de flesta vara överens om, och det betonas också i högskoleförordningen. Men varken på nationell nivå eller på universitetsnivå finns det närmare beskrivet vad detta mer specifikt ska innebära, och vilka roller som lärare och studenter bör ha i handledningsprocessen. Ofta saknas sådana resonemang även på institutionsnivå. Denna brist kritiseras i en ny artikel i European Journal of Higher Education, där författarna påpekar att handledningens utformning i stor utsträckning blir upp till enskilda lärares tolkningar av uppdraget och av vad självständighet betyder. Detta kan leda till spänningar och konflikter och även innebära att studenter inte får en likvärdig utbildning.

I artikeln undersöker författarna hur både lärare och studenter från två olika humanistiska ämnen på ett svenskt universitet förhåller sig till uppsatshandledning. Närmare bestämt vill artikeln kartlägga de olika synsätt som finns på rollfördelningen mellan handledare och uppsatsförfattare. Utifrån analyser av två fokusgruppintervjuer med sammanlagt sju handledare och en enkätundersökning där 49 studenter svarade, kan forskarna visa en stor variation i synen på handledarrollen och studentrollen. 

Förvisso finns en generell enighet om att studenten är den som självständigt ska leda arbetet. Till skillnad från i andra studier (av handledning på master- och doktorandnivå) så uttrycker inte intervjupersonerna en syn på handledaren som ”projektledare”, något som författarna menar hänger ihop med den starka betoningen på självständighet i beskrivningar av vad ett examensarbete ska. Men samtidigt kan både studenter och lärare uttrycka idéer som uttrycker studentens beroende av ”experten” och betonar handledarens ansvar för slutproduktens kvalitet.

När det gäller handledarens uppdrag lyfter undersökningen fram olika roller som förekommer i svaren, och placerar in dessa i en skala från mer institutionella till mer personligt engagerade roller. De institutionella rollerna handlar exempelvis om handledaren som ämnesexpert och som kvalitetskontrollant. Handledaren förväntas se till att uppsatsen håller god vetenskaplig kvalitet, att studenten inte ”gör fel” och att uppsatsen uppfyller formella kriterier. Det senare beskriver lärarna i tjänstemannatermer, som kopplas till universitetet som myndighet. Artikelförfattarna menar att här finns föreställningar om handledaren som en övervakare med tillgång till ett slags facit, något som inte är helt enkelt att förena med idén om det självständiga arbetet.

I ett intressant svar kopplades lärarens roll som kvalitetsgarant till interna statusordningar på institutionen. Handledaren behöver se till att uppsatsen är bra för att inte det egna ryktet ska nedsolkas. Här blir uppsatsens kvalitet ett slags ”bevis” på lärarens kompetens snarare än ett uttryck för studentens förmåga och självständighet. 
Studenterna och lärarna uttryckte också föreställningar om handledning som vette åt personligt engagemang, stötting och empati, exempelvis i roller som ligger närmare coachens, rådgivarens eller samtalspartnern. Att vara trevlig och uppmuntrande blev här viktigt. Det fanns även tankar om att handledarens uppgift är att ge frihet. Att överlåta viktiga beslut åt studenten, och att avstå från att lägga sig i för mycket, sågs som nödvändigt för att låta studenten utvecklas och få självförtroende.

Dessa delvis motstridiga föreställningar om handledaruppgiften återkom också i synen på studentens roll. Artikelförfattarna hittar fem olika roller, som de menar rör sig mellan synen på studenten som oberoende och beroende. Medan några, framför allt i lärargruppen, betonade studentens eget ansvar för att exempelvis med att komma med idéer och förslag och styra arbetet, fanns också idéer som handlade om att handledaren måste ta ansvar och guida studenten åt rätt håll. Framför allt inom studentgruppen uttrycktes viss besvikelse på att handledarna inte givit tillräckligt med instruktioner, och vissa kände sig övergivna. Det fanns också tecken på att handledarna ser som sin uppgift att strukturera arbetet och exempelvis ge tydliga deadlines för olika inlämningar. Slutsatsen här blir att synen på studentens roll växlar mellan att beskrivas som relativt självständig, kompetent och drivande, och relativt osjälvständig, passiv och i behov av styrning.

En annan intressant observation är att varken studenter eller lärare lyfte fram studentens roll som kritiker, det vill säga som aktivt ifrågasättande av begrepp och tillvägagångssätt. Detta trots att ”kritiskt tänkande” är ett så centralt värde i utbildningssystemet. I artikeln noteras också att det saknades referenser till studenterna som akademiska kunskapssubjekt, något som artikelförfattarna menar speglar en föreställning att studenter saknar tillgång till en djup ämnesmässig förståelse. Detta kan tolkas som att ofta uttryckta ideal om att studenterna ska bli ”forskare”, medproducenter av kunskap, i realiteten reduceras till att handla om att lära sig ett hantverk.

Så vad kan då göras för att hjälpa studenter och lärare att navigera i denna flora av delvis motstridiga ideal och föreställningar? Svaret som ges i artikeln är en uppmaning att arbeta med att reflektera över de olika förväntningarna, och att explicitgöra dem. Den här studien, menar de, kan vara till hjälp för att sätta igång ett samtal i kollegiet om olika syn på student- och lärarroller. Artikeln föreslår också ett verktyg där deltagarna får ta ställning till olika påståenden gällande ansvarsfördelningen i handledningen (se tabell i artikeln), exempelvis: ”Det är studentens ansvar att välja uppsatsämne”.

Författarna lyfter även fram att det är viktigt att föra en diskussion med studenterna om vad som menas med ”självständighet” i den aktuella utbildningskontexten och om hur handledningen är tänkt att fungera. Det kan förstås göras i undervisning, exempelvis på en metodkurs, men det kan också handla om att göra ett kontrakt mellan student och lärare, där man lägger fast spelreglerna och kommer överens om vem som ansvarar för vad. 

Kommentar: Första känslan efter att ha läst den här artikeln är att det är snudd på omöjligt att handleda på ett bra sätt. Man ska vara en sträng kontrollant, och samtidigt en lojal påhejare. Engagera sig utan att bli privat och utan att blanda ihop sig själv med studentens arbete. Styra men ge frihet. Veta när man ska ingripa, men också när man inte ska ingripa. Å andra sidan verkar det ännu krångligare att vara student: Självständig och originell ska man vara, men noga följa reglerna och konventionerna och anpassa sig till handledarens synpunkter. Det konstiga är kanske inte att det blir spänningar och konflikter, utan att det ganska ofta ändå fungerar ganska väl. De flesta handledare märker nog att det inte finns en princip som är lösningen och som alltid fungerar. Eftersom handledning handlar om en relation, så är ingen handledningsprocess den andra lik. Handledningen måste i viss mån anpassa sig till vad studenten behöver. Det är ju också det som är så roligt med handledning. Lite nybörjare är man varje gång. Detta betyder förstås inte att det är onödigt att diskutera hur vi vill att det fungerar och hur den där eftersträvansvärda självständigheten egentligen ser ut. Ett spännande spår i artikeln är att de intervjuade lärarna lyfter fram betydelsen av det kollegiala i handledningsprocessen. De betonar hur viktigt det är att kunna få hjälp av kollegor och diskutera olika problem i handledningssituationen. Dock noterar jag att det helt saknas motsvarigheter till denna diskussion på studentnivå, det vill säga betydelsen av kollektiva processer, som till exempel grupphandledning eller andra former av gemensamma arbetssätt. Studenter förväntas alltså inte kunna hjälpa varandra och ha något att bidra med i handledningsprocesser – vilket faktiskt känns ganska sorgligt. 

Vidare läsning om uppsatshandledning:

Wallström, H., & Samuelsson, K. (2023). Ett motstridigt arbete–Universitetslärare handleder studentuppsatser. Högre utbildning, 13(1), 72-84

Magnusson, J. (2021). Handledarens frågor: Att möjliggöra självständighet i ett handledningssamtal. Högre utbildning, 11(1), 56-75

Text: Maria Wendt, Institutionen för ekonomisk historia och internationella relationer

Studien
Ädel, A., Skogs, J., Lindgren, C., & Stridfeldt, M. (2024). The supervisor and student in Bachelor thesis supervision: a broad repertoire of sometimes conflicting roles. European Journal of Higher Education, 14(2), 207–227.

Nyckelord: Handledning, kandidatuppsatser, studentroll, handledarroll, självständighet