Vi kan givetvis förutsätta att våra studenter är väl medvetna om den pågående klimatkrisen till följd av den globala uppvärmningen. Men att vara medveten räcker inte alltid. För att förstå varför klimatet förändras, vilka risker det innebär för samhälle och hälsa och vilka lösningar som finns för en hållbar framtid behövs mer kunskap.

Kunskaper om och förståelse för denna extremt viktiga fråga är avgörande för hur vår och våra barns framtid kommer att formas. Detta är särskilt viktigt i en tid då motståndet mot klimatarbete ökar, spridningen av missinformation är omfattande, och många känner sig uppgivna och tvivlar på att det finns någon lösning.

Men hur kan vi på ett pedagogiskt sätt utforma kurser om klimatkrisen så att studenterna inte bara lär sig om orsaker och konsekvenser, utan också får hopp om att krisen kan lösas?

I en nyligen publicerad artikel i Journal of College Science Teaching menar författarna att undervisningen om klimatkrisen i högre utbildning behöver förändras. De betonar, trots att kunskapen om klimatförändringar är mycket komplex, att förståelsen kan göras mer tillgänglig, relevant och lösningsfokuserad för studenter. I artikeln introduceras tre centrala teman för att uppnå detta: enkelt, allvarligt och lösbar (eng. 3S: simple, serious and solvable).

Med “enkelt” menar författarna att det är viktigt att kommunicera de grundläggande mekanismerna bakom klimatförändringarna på ett tydligt och begripligt sätt. De föreslår att tydliga exempel och visuella verktyg används så att även personer utan vetenskaplig bakgrund kan förstå.

Det andra temat, “allvarligt”, syftar till att skapa en medvetenhet om krisens allvar och dess påverkan på hälsa, ekosystem, samhällen och ekonomi. Samtidigt understryker författarna att det är avgörande att visa på möjligheter att lösa problemet för att motivera till handling.

Det tredje temat betonar vikten av att stödja studenternas lärande genom ett lösningsfokuserat förhållningssätt, där de ges möjlighet att erfara att det finns konkreta och genomförbara sätt att minska klimatpåverkan. Exempel på detta är tekniska innovationer, policyförändringar och individuella beteendeförändringar. Att betona att klimatfrågan är “lösbar” är en central del för att skapa hopp och engagemang.

Författarna understryker också att lärare måste vara medvetna om de känslomässiga och psykologiska aspekterna av klimatfrågan. Risken för klimatångest och uppgivenhet är tydlig, och därför är det viktigt att utveckla strategier för att främja motståndskraft och hopp.

Modellen som författarna diskuterar har framgångsrikt använts vid ett universitet i USA under de senaste 15 åren på ett flertal kurser på olika nivåer. De tre teman som använts delas ytterligare upp i ett antal moduler som fokuserar på olika aspekter. I det minst sagt omfångsrika extramaterialet till artikeln kan ni läsa mer detaljrikt hur författarna gick till till väga med till exempel frågeställningar och övningar, inom de olika temana och modulerna. Extramaterial till artikeln: From Science to Solutions_Supplemental Materials_Not for Review_R2.docx

Några av de exempel som författarna tar upp: 

• Använda storytelling och berättelser för att göra vetenskapen mer relaterbar.
• Integrera lokala och personliga exempel för att visa relevans.
• Använda visuella hjälpmedel som diagram och animationer för att förklara komplexa processer.
• Främja kritiskt tänkande och problemlösning genom projektbaserat lärande.
• Uppmuntra studentengagemang genom diskussioner om lösningar och möjligheter till handling.

Hur fungerade då denna modell? Enligt författarna ökade studenternas kunskaper om klimatförändringar, dess orsaker och konsekvenser samt lösningsalternativ men visade även enligt kursvärderingarna på positiva effekter som ökad motivation och engagemang.

Sammanfattningsvis föreslår författarna att undervisning om klimatförändringar bör fokusera på att göra vetenskapen lättbegriplig för alla men samtidigt betona allvaret i frågan och vilka konsekvenser det kan få. Författarna menar även att stor vikt bör läggas på att studenter känner att de faktiskt kan göra skillnad och att klimatkrisen går att lösa.

Kommentar: I en värld som alltmer präglas av vetenskapsförakt och förnekelse av antropogena klimatförändringar är utbildning inom detta område avgörande för hur vår framtid kommer att utvecklas. Utan kunskap om klimatförändringarnas orsaker och dess konsekvenser blir det svårt att föra sakliga debatter och att gemensamt arbeta för hållbara lösningar i samhället. Svenska universitet har satt upp mer ambitiösa klimatmål än de nationella klimatmålen. För att kunna nå målen är det förstås avgörande att utbilda en framtida generation av akademiker, inte bara inom naturvetenskapliga ämnen utan också genom att integrera klimatfrågan i humaniora och samhällsvetenskap. Den undervisningsmetod som presenteras i studien är ett ramverk för hur effektiv klimatundervisning kan utformas, men den bör förstås anpassas för att fungera i olika utbildningssammanhang. I min egen undervisning på biologiska kurser diskuteras ofta klimatförändringarnas konsekvenser för organismers överlevnad och utbredning. Dessa ibland ganska dystopiska budskap kanske borde kompletteras med möjligheter till lösningar, för att öka studenternas motivation och engagemang.

Nyfiken på mer om hur din undervisning kan bidra till en mer hållbar framtid? Då tipsar jag också om CeUL:s guide för universitetslärare som ger stöd i att reflektera över din roll som lärare och inspiration till undervisning med fokus på bildning, demokrati och hållbarutveckling. Guide för universitetslärare: Bildning, demokrati och hållbar utveckling

Text: Mikael A Carlsson, Zoologiska institutionen

Studien
Diaz-Clark, E., Balgopal, M. M., & Denning, A. S. (2025). From Science to Solutions: Teaching Climate Change as Simple, Serious, and Solvable. Journal of College Science Teaching, 1–6. 

Nyckelord: Klimatförändringsutbildning, klimatmedvetenhet, leksaksmodell