Sedan den högre utbildningen har byggts ut och blivit tillgänglig för fler grupper i samhället har kontakttimmarna minskat och allt mer undervisning äger rum med stora studentgrupper. Detta har säkerligen lett till att föreläsningsformatet fått leva vidare istället för att universiteten erbjuder undervisning i mindre seminariegrupper där aktivt och reflekterande lärande kan äga rum. Detta är bakgrunden till en studie som presenteras i artikeln "The Illusion of Attendance: a critical study of large-class lectures" i Teaching in Higher Education. Artikelförfattaren har undersökt en kurs på 7,5 hp i hälsovetenskap i Storbritannien som spänner över en hel termin. Intervjuer med två lärare på kursen och intervjuer med studenter i två olika fokusgrupper genomfördes. Den första fokusgruppen intervjuades efter att kursen precis avslutats. Den andra fokusgruppen intervjuades ett år senare. Frågan som ställdes handlade om varför studenterna närvarade på föreläsningarna och upplevda fördelar av närvaron. Vidare observerade artikelförfattaren ett antal föreläsningar på kursen med fokus på studentaktivitet och lät studenterna fylla i en enkät som tog upp hur studenterna förhöll sig till att anteckna under föreläsningarna och hur stor närvaron var. Författarna analyserade också material som kursplan, kompendier, pedagogiskt upplägg samt studenternas tentamensresultat. Studien vilar på ett relativt omfattande material där 100 studenter svarade på enkäten och 9 studenter deltog i fokusgrupperna.

I styrdokument om kursen utlovades studentcentrerat lärande medan kursen endast erbjöd föreläsningar till de 169 studenter som genomförde kursen. De två intervjuade lärarna angav att de insåg att tvåtimmarsföreläsningar inte var optimalt men att det fanns några interaktiva moment (diskussion om två minuter i slutet av föreläsningen, enligt artikelförfattaren) och att de måste hinna med allt kursmaterial på föreläsningarna. Lärarna upplevde dessutom att närvaron var hög men vid analysen av närvaron visade det sig att endast 35 procent till 44 procent av studenterna verkligen deltog i föreläsningarna. Detta visar på en illusion hos lärarna att närvaron var hög. Studenterna i sin tur angav att de deltog i föreläsningarna för att förstå kursmaterialet och att de utanför föreläsningssalen fick lägga mycket tid på studierna för att verkligen kunna greppa olika teorier. Vidare visade studien att studenterna upplevde föreläsningar som något viktigt för att klara kursen och att de därför ansåg sig ha hög närvaro men samtidigt var det inte ovanligt att studenter hoppade över en och annan föreläsning, enligt artikelförfattarens noteringar. Hos studenterna finns alltså också en illusion att deras närvaro är hög. Det visade sig också i studien att närvaro på föreläsningar kopplades till stress och nervositet, att tvingas svara på frågor och att klara tentan. Inte en enda gång gick svaren i enkäten och intervjuerna att koppla till stress eller att inte lära sig ämnet som man valt att studera. Det fanns framför allt en koppling till att stor närvaro påverkade tentaresultatet positivt, det vill säga inte främst att man skulle lära sig något. Studenterna insåg också att lärarna inte kände igen alla studenter. Samtidigt föredrog de anonymitet eftersom lärarna då inte märkte om man uteblev från föreläsningarna. Det upplevdes som obehagligt att behöva svara på en fråga i en stor föreläsningssal och det var en av anledningarna till att många studenter föredrog att lyssna på inspelade föreläsningar istället.

Resultatet kallar författaren närvaroillusion det vill säga ett komplext fenomen om hur man tror att lärande går till: En lärare föreläser om kurslitteraturen och detta passiva mottagande av kunskap upplevdes som ett positivt inlärningssätt. Studenten vill inte heller alltid delta i undervisningen för att det upplevs som stressande att behöva svara på frågor i en stor föreläsningssal. Ibland leder det till och med till att studenter endast lyssnar på inspelade föreläsningar istället för att överhuvudtaget närvara på plats under föreläsningarna. Att studenter ser positivt på föreläsningar där passiv envägskommunikation äger rum kan hänga ihop med att studentcentrerat lärande kan ge känslor av osäkerhet och förvirring eftersom detta aktiva lärande kräver reflektion och kritiskt förhållningssätt under seminarierna, enligt artikelförfattaren. Då kan föreläsningar utan interaktion kännas bekvämt där ingen diskussion eller ifrågasättande av kunskap äger rum. Studenter tror därför att de lär sig mer effektivt på föreläsningar till skillnad mot aktivt lärande. Att dessutom lyssna på inspelade föreläsningar är ännu mer bekvämt eftersom studenter inte riskerar att behöva svara på en enda fråga jämfört med under föreläsningar på plats. Lärarna uppfattar att en stor andel av studenterna närvarar vid föreläsningarna och att de trots sin passivt mottagande roll faktiskt lär sig. På detta sätt upprätthåller man idén om att passivt kunskapsmottagande naturligt leder till lärande.

Kommentar: Jag upplever att somliga studenter inte uppskattar lärande med och av sina medstudenter i mindre seminariegrupper. Det är läraren som ska förmedla kunskapen. Det syns tydligt i online-undervisning där studenter helt enkelt loggar ut när det är dags för samarbete i breakout-rooms. I kursvärderingar dyker också kommentarer upp om att det är för mycket grupparbete och att man inte upplever att man lär sig av och tillsammans med sina kursare. När jag själv deltar i studenternas breakout-rooms hör jag dock initierade diskussioner och bra svar på diverse frågeställningar. Det är en sorts diskrepans mellan vad studenterna uppfattar och vad jag som lärare ser. En lösning skulle kunna vara att diskutera med studenterna under en kurs första seminarium om hur lärande går till, det vill säga en metadiskussion om att det inte är en lärarens ensidiga kunskapsförmedling som skapar förutsättning för att lärande utan att studentens kritiska reflektion och diskussion också är viktig.

Annan intressant läsning: Deslauriers, L., McCarty, L. S., Miller, K., Callaghan, K., & Kestin, G. (2019). Measuring actual learning versus feeling of learning in response to being actively engaged in the classroom. Proceedings of the National Academy of Sciences, 116(39), 19251-19257.

Text: Annika Johansson, Institutionen för slaviska och baltiska språk, finska, nederländska och tyska

Studien
Loughlin, C. (2024). The illusion of attendance: a critical study of large-class lectures. Teaching in Higher Education, 1-16.

Keywords: föreläsningar, studentcentrerat lärande, lärarcentrerat lärande, närvaroillusion