När rädsla hindrar lärandet
Ämnesångest och bristande självförtroende har tydlig påverkan på studenters prestation – oavsett deras faktiska förmåga. En ny studie visar hur dessa faktorer hänger ihop och föreslår att vi som lärare har åtminstone två olika strategier för att hjälpa studenter att prestera bättre.
Som universitetslärare möter du säkert studenter som har verktygen, tiden och viljan men ändå underpresterar. Du ser potentialen, men något står i vägen. Det ligger nära till hands, och är säkert relevant, att då prata om studenternas förkunskaper, studieteknik eller motivation. Men kanske missar vi en avgörande faktor – nämligen ämnesspecifik ångest och självförtroende. En ny studie i International Journal of Teaching and Learning in Higher Education ger insikter om förhållandet mellan matematikångest, matematiskt självförtroende och prestation. Ett centralt resultat är att ämnesspecifikt självförtroende (eng. self-efficacy belief) är en faktor som hänger ihop med ämnesångest, en så kallad medierande faktor, och kan därför fungera som ett skydd mot ämnesångestens negativa effekter på lärande och prestation. Författarna ger också konkreta förslag på hur universitetslärare kan hjälpa studenter att stärka sitt självförtroende i ämnet.
Studien bygger på enkätdata från 266 företagsekonomistudenter vid ett amerikanskt universitet. Studenterna läste obligatoriska matematikkurser för ekonomistudenter. Studenterna tog ställning till 15 påståenden om ångest (till exempel ”Working on mathematics homework is stressful for me”) och 14 påståenden om självförtoende (till exempel ”I believe I can learn well in a mathematics course.”) Dessa är hämtade från the Mathematics Self-Efficacy and Anxiety Questionnaire (MESAQ) som är ett etablerat verktyg som bedöms ge ett reliabelt mått på ämnesångest i matematik. Studenterna fick också ange vilket kursbetyg de förväntade sig få, och ge bakgrundsinformation om till exempel studiebakgrund och tidigare betyg. Analyserna undersökte samband mellan matematikångest, matematiskt självförtroende och förväntade studieresultat. I likhet med flera tidigare studier fann författarna en tydlig korrelation mellan matematikångest och betygsförväntan. Ju kraftigare ångest, desto lägre förväntningar har studenterna på sina egna resultat. Studenternas matematiska självförtroende är också starkt korrelerat med deras betygsförväntningar. En student med starkt matematiskt självförtroende förväntar sig också högre betyg. Vidare finns en tydlig negativ korrelation mellan matematikångest och självförtroende.
Författarna vill särskilt undersöka om matematiskt självförtroende kan förstås som en medierande faktor. Deras analys visade att matematiskt självförtroende hade en delvis medierande roll. De föreslår att starkare matematikångest försvagar det matematiska självförtroende vilket påverkar förväntningarna på studieresultat. Omvänt kan ett starkare matematiskt självförtroende mildra de negativa effekterna av matematikångest.
Detta medför att vi har åtminstone två strategier för att hjälpa våra studenter. Dels kan vi sätta in åtgärder för att minska deras matematikångest, dels kan vi sätta in åtgärder för att stärka deras matematiska självförtroende. Författarna diskuterar ett antal olika strategier för att främja studenters lärande i matematik och försöker kategorisera dem utefter om de är avsedda att minska matematikångest eller öka matematiskt självförtroende. De föreslår också konkreta åtgärder i båda kategorier. Exempelvis olika typer av meta-reflektiva aktiviteter för att minska matematikångest. För att stärka självförtroendet nämner de vikten av att börja med enkla uppgifter som studenten klarar för att successivt öka svårighetsgraden.
Avslutningsvis noterar författarna att studien till stor del reproducerar resultat som andra forskare också funnit, men att det finns behov av fler studier på hur matematikångest, matematiskt självförtroende hänger samman med varandra och med andra mått på studentprestation.
Kommentar: Så vad ska man ta med sig av detta? Personligen tycker jag inte att resultaten är förvånande. Helt klart är ämnesångest en betydelsefull kraft i studenters liv och val. Från tavlan har jag ett flertal gånger bevittnat hur de, i mitt och mina kollegors tycke, vackra och helt nödvändiga formlerna på tavlan har en paralyserande effekt på vissa studenter. Detta bekräftas också av studenterna själva. (Som vi kan tillägga då uppvisar en helt annan typ av självförtroende när de vågar berättar detta.) Formelskräcken kan, hos en del av dessa studenter, kväva förståelsen. Dessutom hämmar det dem från att bearbeta materialet, och våga eller orka testa lösningar. I kurser där upprepade övningar krävs är detta förödande för inlärningen. Sedan finns de, av oss osedda, studenter som på grunda av matematikångest begränsas i sina val. Alla måste inte läsa matematikintensiva kurser på universitetet, det finns ju så mycket annat underbart att läsa. Men en och annan student finns nog som valt bort istället för att välja, som stängt alternativ som kanske borde hållits öppna en liten stund längre.
Att mildra matematikångest förefaller svårt, och vi som jobbar på universitet och högskola möter studenterna först när de redan marinerat många år i matematikångest. Därför är det hoppfullt att författarna ger några konkreta exempel på hur vi kan arbeta med att stärka studenternas självförtroende. Dessutom på sätt som tydligt kan integreras i kursinnehållet. Genom att säkerställa att studenterna får börja med enkla övningar som de kan klara och på så sätt stärker sitt självförtroende kan vi också mildra effekterna av matematikångesten. Här är det avgörande att övningarna stegras sakta och systematiskt. Det finns många läroböcker som gör misstaget (vilket jag säkert själv gjort som lärare) att höja nivån alldeles för tidigt och med allt för höga kliv. Författarna beskriver också hur metoder för formativ bedömning där studenterna får feedback på sina misstag kan ha en ångestdämpande och självförtroendestärkande effekt. Förutsatt att innehållet i feedback uppfattas som användbar har sådana bedömningar positiv effekt på slutliga tentamensresultaten.
Men hur är det med annan ämnesångest? Det är nog så att matematikångest är den mest diskuterade ämnesångesten. I många sammanhang är det jämförelsevis odramatiskt att berätta att man lider av matematikångest, ungefär som att berätta att man lider av pollen-allergi. Jag blir nyfiken på hur andra typer av ämnesångest yttrar sig, även om de mer sällan namnges eller erkänns. Kan de alla förklaras och motverkas på samma sätt? Helt klart finns mycket mer att undersöka. Många kollegor har säkert djupare insikter och förslag om dessa frågor. Men denna artikel är en bra början för den nyfikne.
Annan intressant läsning:
Och för ett studentperspektiv:
Qiu, J. (16 oktober 2024). Krönika: När jag fick en helt ny syn på matematik. Tidningen Curie.
Text: Sama Agahi, Filosofiska institutionen
Nyckelord: Ämnesångest, självförtroende, matematiklärande
Senast uppdaterad: 5 februari 2025
Sidansvarig: Centrum för universitetslärarutbildning