För att skapa inkluderande examination har traditionellt två tillvägagångssätt varit förhärskande: Den medicinska (eng. Medical model of disability) och den sociala funktionsnedsättningsmodellen (eng. Social model of disability). Den så kallade medicinska modellen kan kopplas till individuella anpassningar för att säkerställa att alla studenter har samma möjlighet att klara tentan och då ses funktionsnedsättningen som ett individuellt problem som måste åtgärdas eller ”botas”. Men för att få en individuell anpassning måste först en diagnos fastställas. På så sätt ses funktionsnedsättning som ett negativt personligt drag som står i vägen för god examination. Den sociala modellen utgår ifrån att examination ska vara inkluderande från början, inte något som man löser i efterhand. Modellen fokuserar på att examination skapar funktionsvariation snarare än att bara synliggöra den. Utgångspunkten i den sociala modellen är en inkluderande examinationsdesign som ger studenten ett flertal möjligheter att demonstrera sin kunskap. Enligt författaren till artikeln "Assessment for Inclusion: rethinking inclusive assessment in higher education" i Teaching in Higher Education behövs dock en modell som förenar dessa två tillvägagångssätt – individuell anpassning och inkluderande design – för att skapa en inkluderande examination: Examination för inkludering (eng. Assessment for Inclusion). Individuell anpassning och inkluderande design ses som främst mekaniska praktiker och räcker således inte. I artikeln framhåller författaren en tredje modell,  motståndsmodellen, som ytterligare en byggsten till inkluderande examination i vilken fokus ligger på agens (förmåga att agera med avsedda effekter) och positionering hos studenterna själva. Positionering handlar om att studenter med funktionsvariation vanligen betraktas som ’patienter’ och ’annorlunda’ istället för att låta dem visa sina styrkor genom att erbjuda olika examinationsformer. Agens hänger ihop med positionering genom att man kan få stöd att positionera sig som något mer än ’annorlunda’ genom att inte ta ifrån studenten hans/hennes agens i den högre utbildningen.

Artikeln redogör för fem principer för inkluderande examination som ska bidra till studenters agens vid examination.

1) Problematisering av dagens modell för anpassning av examination som främst består av utökad tid vid tentamen och tentamen enskilt eller i mindre grupp. I artikeln ges några exempel som att så kallad autentisk examination kopplad till det framtida arbetsfältet skulle kunna vara en bättre anpassning än bara utökad tid vid examination vilket snarare är icke-autentiskt och inte återspeglar verkligheten. Man tenderar att se funktionsnedsättningen som något konstant hos studenten och inte som ett i vissa fall fluktuerande tillstånd. Mer flexibel examination skulle därför kunna erbjudas för att fånga upp detta fluktuerande tillstånd.

2) Arbete med att motverka diskriminering. Studenter med funktionsnedsättning har ofta varit ansvariga för arbetet med att motverka diskriminering mot dem. Artikelförfattaren menar att mer ansvar bör skjutas över på lärare och den högre utbildningen generellt och att lärare därmed systematiskt borde utbildas i inkluderande examination. Examination ska baseras på forskning om funktionsnedsättning och pedagogik där examination från början utformas med alla studenter (med eller utan funktionsnedsättning) för ögonen. Vidare ställs frågan varför akademiker med funktionsnedsättning är så osynliga vilket får en student att känna sig som den enda med en funktionsnedsättning vilket pekar ut hur viktigt representation är.

3) Studentdelaktighet. Anpassning av examination är skapad för studenter med funktionsvariation, studenter är inte aktiva i processen att skapa dessa anpassningar, enligt artikelförfattaren. Här kommer agens tillbaka som en faktor i utformandet av examination i dialog med studenter med funktionsnedsättning, till exempel skulle utpekade studentambassadörer kunna delta som experter men även andra studenter skulle vara välkomna. Den examinationsdesign som studentambassadörerna varit med att skapa kan de därefter också vara med att testa och utvärdera. Ytterligare en positiv effekt av studentdelaktighet är känslan av att tillhöra akademin vilket skapar motivation hos studenterna, vilket tidigare forskning pekar på.

4)  Värdesätta mänsklig mångfald i examination. Mångfald i samhället är ett faktum och universiteten måste utbilda framtida yrkesutövare som kan använda sin kompetens på ett personligt och professionellt plan. Funktionsvariation av olika slag kan därför inte ses som ett hinder utan som en kunskap och erfarenhet närvarande i samhället.

5) Inbördes beroende. Begreppet inkluderande examination ser studenter och lärare som ett lärandekollektiv. Framför allt nämner artikelförfattaren kamratbedömning där autentisk examination främst handlar om att lära sig av varandra och en examinationsuppgift skulle exempelvis kunna äga rum i samarbete med organisationer för personer med funktionsvariation.

Kommentar: Artikeln lyfter viktiga frågor om funktionsvariation och examination. För att kunna genomföra en del av förslagen om inkluderande examination skulle ett mer flexibelt regelverk krävas. Byråkratiseringen av universiteten med krav på detaljerade kursplaner för bland annat examination underlättar inte för inkluderande examination. Exempelvis skulle autentisk examination i samarbete med organisationer, företag eller myndigheter bli svår att genomföra eftersom man inte långt i förväg kan veta vilka man ska samarbeta med och precis på vilket sätt. Flexibel examination går helt enkelt stick i stäv med krav på detaljerade kursplaner som ska fastställas långt innan kursen ges. Ekonomi är givetvis också en viktig fråga. Finansiering för att utbilda lärare i inkluderande examination saknas för närvarande. Kanske skulle fler specialpedagoger behöva utbildas och/eller anställas i den högre utbildningen?

CeUL:s webbresurs för universitetslärare: Gör din undervisning tillgänglig

Text: Annika Johansson, Institutionen för slaviska och baltiska språk, finska, nederländska och tyska

Studien
Nieminen, J. H. (2024). Assessment for Inclusion: rethinking inclusive assessment in higher education. Teaching in Higher Education, 29(4), 841-859.

Nyckelord: Inkludering, examination, agens, mångfald, studentdelaktighet