Distansföreläsningar har förstås i mindre skala förekommit under lång tid (åtminstone sedan 1728!) men med Covid-19-pandemin fick de flesta av oss erfara alternativa distansbaserade undervisningsformer. Vilken undervisningsform som är mest effektiv ur lärandesynpunkt råder det delade meningar om. Ett flertal studier har visat att såväl lärandeeffektivitet som resultat gagnas av F2F (eng. face-to-face)-undervisning. Samtidigt har andra studier visat att antingen synkron (i realtid) eller asynkron (inspelat material) undervisning är den bästa ur lärandesynpunkt. Troligen är det så att vilken form som passar bäst och är effektivast beror på sammanhanget och den individuella studenten, vilken även en del studier pekat på. Även om större delen av undervisningen globalt återgått till F2F efter pandemin är distansundervisning mer utbrett nu än innan 2020. 

Den aktuella studien avsåg inte att ge sig in i debatten om vilken undervisningsform som är effektivast utan syftet var att undersöka studenternas preferens, dels vad de i samband med kursstart angav samt vad de faktiskt föredrog efter kursens slut. Författarna ville även ta reda på studenternas upplevda för- och nackdelar med de olika formerna. För att undersöka studenternas preferenser är ett alternativ att helt enkelt fråga dem. Ett annat sätt är att förse dem med valmöjligheter och studera hur de verkligen väljer att göra. Optimalt är att kombinera dessa alternativ, vilket författarna i studien gjort.

Tidpunkten för en sådan studie är bästa möjliga. Innan pandemin hade förmodligen få studenter erfarenheter av distansundervisning och under själva pandemin fanns oftast inget alternativ, vilket säkerligen påverkade hur de upplevde undervisningen. Studenterna i studien kunde välja om de ville ha F2F, synkron distansundervisning (via Zoom) eller asynkron undervisning (titta på inspelningar av Zoom-föreläsningarna). Undervisningen bestod av hybridföreläsningar, det vill säga föreläsningarna i sal sändes via Zoom och spelades samtidigt in. Det betyder att alla tre alternativen hade ett identiskt innehåll. Denna blandade undervisningsform erbjöds för sex olika universitetskurser i fysik utspridda över flera terminer. Studiens mål var att besvara tre frågor: Vilken preferens (F2F, synkron eller asynkron undervisning) studenterna hade då de startade kursen, hur de faktiskt valde att göra under kursens gång samt vilka för- och nackdelar studenterna upplevde med de olika undervisningsformerna. 

Sammanlagt 118 studenter svarade på frågeformulären i studien. Efter första undervisningstillfället fick studenterna svara på vilket val de gjorde och anledningen till det. Efter sista föreläsningen fick de ange vilken undervisningsform de under kursens gång faktiskt hade medverkat i och av vilken anledning. Dessutom intervjuades 16 studenter i slutet av kursen. Efter första föreläsningen svarade 71 procent av studenterna att de föredrag F2F-undervisning, medan fyra respektive två procent angav att de endast föredrog antingen synkron eller asynkron distansundervisning. En fjärdedel av studenterna föredrog någon kombination av undervisning. Under kursens gång förändrades studenternas preferens och hur de faktiskt valde att delta i undervisningen. Endast 26 procent deltog uteslutande i F2F undervisning medan hela 64 procent valde en blandad undervisningsform.

Resultaten visade ett flertal för- och nackdelar som studenterna upplevde med de olika undervisningsformerna. Exempelvis angavs att F2F-undervisningens fördelar var ökad koncentration och en minskning av distraktioner samt att det var mindre obekvämt att ställa frågor jämfört med distansundervisning. Distansundervisningen hade däremot andra fördelar, som till exempel mer flexibilitet och bättre anpassning till individuell inlärning. Den asynkrona distansundervisningen hade ytterligare fördelar, som anpassning till studentens studietakt samt möjlighet att repetera. Den senare undervisningsformen krävde däremot mer självdisciplin och saknade socialt stöd. Det nämndes även hälsofördelar med båda typer av distansundervisning.

Kommentar: Då vi alla bär runt på olika bagage av förutsättningar är det givet att det inte finns en undervisningsform som optimalt passar alla. Pandemin var förstås en väckarklocka. Vi lärare behövde reflektera över olika sätt att undervisa och vi tog med oss positiva så väl som negativa erfarenheter från denna period. Distansundervisning skapades ursprungligen för att underlätta för de som av olika anledningar inte kunde fysiskt närvara vid undervisningstillfällena. Och de blev givetvis en räddare i nöden under pandemin. Men som studien visar upplever många studenter fördelar med både synkron och asynkron distansundervisning. Studien är intressant då den visar på studenters preferens innan start och hur de faktiskt valde att göra då de hade ett val mellan tre undervisningsformer med identiskt innehåll.

Något som inte kan uteslutas i studien är att även om studenterna anser att F2F är den bästa undervisningsformen väljer de av bekvämlighet bort den till förmån för en enklare utväg. Samtidigt kan vi fundera över om det är fel att studenter väljer ett kanske suboptimalt alternativ för att optimera sin tid?

Tidigare studier har visat både fördelar och fallgropar med online-inlärning. I onlineundervisning har studenterna mer flexibilitet och de som är mindre bra på att kommunicera verbalt kan använda sig av till exempel chattfunktionen. Om dessutom online-kurserna är asynkrona kan studenterna ta kontroll över studietakten och ha obegränsad tillgång till materialet för repetition. Däremot kräver online-undervisning betydligt mer självdisciplin av studenterna. Studier har även pekat på negativa sidor av online-undervisning i form av exempelvis tristess, ångest, frustration, isolering, negativt humör och minskad motivation. Då det är uppenbart att vi alla är olika och vilken undervisningsform som passar varierar mellan individer är det kanske så att den typ av hybridföreläsningar som används i studien är en optimal lösning. Valmöjligheten ger också studenter med olika funktionsvariationer möjlighet att anpassa undervisningen utifrån sina behov.

Personligen gillar jag inte online-undervisning när det sker framför en datorskärm. Däremot har jag använt mig av en hybridvariant i lärosal, med studenter i lärosalen och online samtidigt. Det senare alternativet fungerade tyvärr inte optimalt då lärosalen saknade AV-teknik anpassad för hybridundervisning. 

Text: Mikael A Carlsson, Zoologiska institutionen

Studien
Shlomo, A., & Rosenberg-Kima, R. B. (2024). F2F, zoom, or asynchronous learning? Higher education students’ preferences and perceived benefits and pitfalls. International Journal of Science Education, 1-26.
 

Nyckelord: Hybridundervisning, studiepreferenser, högre utbildning, lärande