Språkundervisning världen över har i stor utsträckning utgått ifrån att man ska lära sig ett nytt språk isolerat från andra språk. Fokus ligger endast på språket som ska läras ut och inga andra språk får ta plats i undervisningen. Många människor är flerspråkiga, faktiskt majoriteten av världens befolkning, och när man lär sig ett nytt språk, borde man ta till vara på tidigare kunskap i de språk man redan behärskar. Faktum är att om man exkluderar denna kunskap kan det få en negativ effekt på lärprocessen, menar författarna till artikeln "Pedagogical Translanguaging and Its Application to Language Classes" i RELC Journal. Författarna tar avstamp i dessa tankar och diskuterar hur man kan använda det som kallas pedagogiskt transspråkande när man undervisar i första, andra- och främmande språk. Pedagogiskt transspråkande innebär att läraren medvetet planerar för hur olika språk kan användas både i såväl input som output i sin undervisning. Alltså inte att en studentgrupp oplanerat får tala de språk de behärskar. Det kan således handla om att planera för uppgifter som bygger på att aktivera studentens hela lingvistiska repertoar.

Transspråkande har förknippats med att flerspråkiga individer kastar in lite ord och fraser från ett annat språk när de lär sig ett nytt som en kompensatorisk strategi, men pedagogiskt transspråkande innebär mycket mer än så. I artikeln går författarna igenom olika scenarier hur studenters flerspråkighet kan se ut. Det kan till exempel handla om att studenter hemma talar ett minoritetsspråk eller ett så kallat hemspråk medan de använder landets majoritetsspråk i skolan eller på sin arbetsplats. Vid sidan om detta studerar samma student dessutom engelska och kanske ytterligare ett främmande språk. Språksituationen kan alltså variera stort. Ett annat exempel artikelförfattarna ger är studenter med ungefär samma flerspråkiga bakgrund. Här rör det sig om en grupp talare av baskiska, spanska och engelska som får träna på både muntlig och skriftlig färdighet i dessa språk samtidigt. Läraren låter studenterna läsa en nyhetsartikel om liknande ämnen på de tre språken nämnda ovan och de får sedan lyssna på samma nyheter när de läses upp. Uppgiften är sedan att berätta om och diskutera innehållet i nyhetsartiklarna med andra studenter i gruppen. Slutligen fick studenterna i uppgift att skriva en egen nyhetsartikel på baskiska där vikt läggs vid att språket ska vara genre-anpassat till nyhetstext. Uppgiften utvecklade studenternas metalingvistiska medvetenhet i hur språk skiljer sig åt vad gäller muntligt och formellt skrivet språk. De fick insikt om hur de tre språken strukturerar information olika och de förstod även själva informationen på ett djupare plan. Vidare jämförde studenterna ordförrådet mellan språken och kunde på så sätt fördjupa sitt eget ordförråd. Härigenom utvecklades såväl studenternas muntliga som skriftliga språkfärdighet.

Ett annat exempel ur artikeln är en grupp studenter, vars språkliga bakgrund var kinesiska och engelska. De exponerades för pedagogiskt transspråkande med en uppgift där de får formulera en fråga till någon i chefsposition om att få ta semester en viss dag. Här delades studenterna in i grupper där den ena gruppen formulerar frågan på engelska och den andra på kinesiska. Därefter diskuterar grupperna tillsammans skillnader i direkthet och artighet i tilltalet mellan språken och hur skillnader även syns i språkens struktur och tonläge. Till sist kan nämnas att artikeln tar fasta på att pedagogiskt transspråkande kan användas i skolsystemets olika nivåer när man lär sig språk och inte bara i högre utbildning.

Kommentar: Transspråkande har de senaste tio åren fått mer utrymme i forskning om språkinlärning och hänger ihop med teorier om flerspråkighet. Det som är intressant med artikeln att vi får ta del av forskares studier om pedagogiskt transspråkande i undervisningen. Det är inte något nytt att man jämför språk för att upptäcka skillnader och likheter för att på så sätt utveckla sin lingvistiska och kulturella kompetens eller repertoar. Inte heller att flerspråkiga talare kodväxlar (som det hette förut) när de talar flera språk, det vill säga lånar in ord eller fraser från ett annat språk än det man talar för stunden. Det som är tilltalande med pedagogiskt transspråkande är att det utgår från talaren själv, att hen får jobba med olika språk med hjälp av planerade uppgifter i undervisningssituationen. Då får studenten visa och använda sina kunskaper i de språk hen redan behärskar och det är motiverande att känna sig som en kompetent språkanvändare och inte bara som en nybörjare som ska lära av läraren där idealet är förstaspråkskompetens. Jag upplever dock att det i artikeln saknas undervisningsexempel på pedagogiskt transspråkande med studentgrupper där den språkliga kompetensen har mycket mer spridning och inte ser likadan ut för alla studenter i gruppen. I Sverige är många studenter talare av en uppsjö olika språk, till exempel arabiska, finska eller spanska och sedan studerar de dessutom svenska och engelska samt kanske ytterligare ett språk. Hur gör man då som lärare? Här gäller ju inte samma utgångspunkt för alla i gruppen. Jag tror dock att exemplet ovan med att formulera en fråga som anställd till en person i chefsställning skulle kunna tillämpas även här. De olika talarna skulle kunna ge exempel från sina respektive språk på hur en liknande fråga ställs och sedan diskutera skillnader i språklig struktur, tonläge med mera. Det skulle verkligen visa på språkliga och kulturella skillnader i tilltal och generera kunskap i hur språk fungerar!

Text: Annika Johansson, Institutionen för slaviska och baltiska språk, finska, nederländska och tyska

Studien
Cenoz, J., & Gorter, D. (2022). Pedagogical translanguaging and its application to language classes. RELC journal, 53(2), 342-354.

Nyckelord: Translanguaging, transspråkande, flerspråkighet, lingvistisk repertoar, metalingvistisk medvetenhet