Studentengagemang är ett väletablerat forskningsområde som syftar till att förstå studenters deltagande och framgång i olika utbildningssammanhang. Begreppet är komplext och definieras ofta som studenters grad av deltagande, motivation och emotionellt engagemang i olika akademiska aktiviteter. Tidigare forskning har visat att högre nivåer av engagemang ofta är förknippade med bättre akademiska resultat, ökad motivation och en starkare känsla av tillhörighet i universitetsmiljön. Det är också känt att studentengagemang kan variera över tid och påverkas av flera faktorer, som kursinnehåll, undervisningsmetoder, studentens egen motivation samt sociala faktorer. Longitudinella studier om studenters engagemang är dock relativt få, särskilt på högskolenivå. I en ny studie publicerad i Learning and Individual Differences ville forskarna undersöka, med hjälp av definierade aspekter av engagemang, vilka grupper av studenter som bildas baserat på liknande profiler samt om dessa engagemangsprofiler förblir statiska eller förändras över de uppföljande åren. Forskarna siktade på att förstå mönster i utvecklingen av engagemanget och vilka insatser som kan främja ett hållbart och positivt studentengagemang.

Studien utgår från att följa samma studentkohort i Finland över tre akademiska år. En enkät delades slumpmässigt ut till drygt 6 000 studenter från olika ämnen vid samtliga 13 forskningsintensiva universitet i Finland. Av dessa svarade slutligen 974 studenter på alla tre mättillfällena under perioden.

Enkäten innehöll ett antal frågor som skattades på en Likert-skala (1—7). Dessa frågor var indelade i fyra underkategorier: meningen med studierna som varför och vilka mål (eng. meaning of studies), självreglering till exempel studieteknik för att nå mål (eng. self-regulating strategies), deltagande som i interaktioner med andra studenter (eng. participation) samt social praxis som i interaktioner med lärare (eng. social practices). Baserat på svaren kunde studenterna delas in i fyra grupper med olika profiler. Den första gruppen utgjordes av de studenter som svarade högt inom samtliga underkategorier (brett engagemang). Den andra gruppen bestod av de som endast svarade högt i de två första kategorierna (personligt engagemang). Den tredje gruppen bestod av studenter som enbart hade höga svar i de två senare kategorierna (socialt engagemang). Slutligen fanns en grupp studenter som svarade lågt i samtliga kategorier (lågt engagemang). Dessa fyra grupper visade sig inte förändras avsevärt över tiden under de tre mättillfällena. Den största gruppen var de som var brett engagerade, med andelar på 59 procent, 59 procent och 57 procent vid de tre mättillfällena. Därefter följde grupperna med huvudsakligen socialt engagemang (26 procent, 22 procent och 23 procent) eller personligt engagemang (12 procent, 14 procent och 14 procent). Gruppen med lågt engagemang var den minsta vid samtliga mättillfällen (4 procent, 5 procent respektive 5 procent).

Några förändringar skedde dock hos studenterna över treårsperioden. De flesta av dessa var så kallade skadliga övergångar (eng. maladaptive transitions), där majoriteten gick från ett brett engagemang till antingen ett personligt eller socialt engagemang.

Studien möjliggjorde även kopplingar mellan studenternas engagemang och olika faktorer. Det visade sig att studenter med brett engagemang oftast hade valt sitt program som förstahandsval. Däremot var det vanligare att studenter i grupperna socialt eller lågt engagemang hade valt program som andra alternativ. Kanske inte så överraskande var det även i dessa grupper som flest hade tankar om att avbryta sina studier. Samma forskargrupp har tidigare visat att studenter med lågt engagemang ofta är osäkra på sin studieinriktning, saknar intresse för utbildningen, lägger minimal tid på studierna samt inte anser att sociala relationer inom utbildningen är viktiga.

När det gäller antalet uppnådda högskolepoäng var dessa högst i grupperna med brett eller personligt engagemang. Däremot fanns inga tydliga skillnader mellan kön (men se kommentar nedan), ålder eller typ av program.

Slutligen pekar författarna på olika åtgärder som kan vidtas för att öka studenters engagemang. Exempel som tas upp är att tydliggöra studiernas betydelse, ge möjligheter att utveckla och öva självregleringsfärdigheter, som studieteknik, samt att främja interaktioner mellan studenter i undervisningen. De understryker även vikten av att erbjuda skräddarsytt stöd till enskilda studenter under hela utbildningen.

Sammanfattningsvis fann författarna i denna longitudinella studie att studenters engagemang kunde delas in i fyra grupper som var relativt stabila över en treårsperiod av högskolestudier. De övergångar som observerades mellan grupper var huvudsakligen negativa, det vill säga att engagemanget minskade. Forskarna kunde dessutom koppla dessa grupper till studenternas prioriteringar vid studievalet, antalet uppnådda högskolepoäng samt tankar om avhopp.

Kommentar: Studentengagemang är förstås en avgörande faktor för studenternas framgång. Eftersom det kan vara svårt att bedöma engagemanget under de allra första kurserna blir det ofta tydligare först när studenterna ska göra sina individuella arbeten. Som den aktuella studien visar kan engagemanget dessutom vara av olika karaktär, det vill säga brett, personligt eller socialt, vilket ytterligare försvårar bedömningen. Men finns det något vi kan göra för att tidigt öka engagemanget och därigenom förebygga dåliga resultat eller avhopp? En lösning kan vara att erbjuda personliga samtal med studenter samt skräddarsytt stöd. Eftersom studiens resultat tyder på att engagemanget är starkt kopplat till vilken prioritering studenten gjort vid studievalet, skulle studenter kunna erbjudas hjälp med att byta program eller byta till alternativa kurser (om möjligt). En reflektion jag gjorde är könsfördelningen i studien. Mer än 80 procent av de svarande på enkäterna vid samtliga tillfällen var kvinnliga studenter (fördelningen vid utskicket var 65—35). Detta kommenteras inte i artikeln, men det väcker en fråga: Vad säger detta om de manliga studenternas engagemang egentligen? Dessutom undrar jag vad som hänt med alla de studenter som endast svarade vid första eller andra tillfället och som således exkluderats från studien. Har de avbrutit sina studier? Har deras engagemang minskat? Hade dessa studenter sin utbildning som första val? Slutligen funderar jag över hur engagemanget är kopplat till valbarhet av kurser inom programmen. Rent intuitivt tänker jag att med fler valmöjligheter bör engagemanget öka efter de inledande obligatoriska kurserna.

Text: Mikael A Carlsson, Zoologiska institutionen

Studien
Korhonen, V., Ketonen, E., & Toom, A. (2024). Student engagement and its development in university education: A three-year follow-up study. Learning and Individual Differences, 113, 102465.

Nyckelord: studentengagemang, engagemangsprofiler, prioritering av studieinriktning, avsikter att hoppa av, studieresultat