I ett internationellt perspektiv är det senare betydligt vanligare än det förra. Sverige erbjuder en unik möjlighet att jämföra dessa skilda utbildningsformer och undersöka hur deras olika institutionella inramning påverkar undervisningens innehåll och utformning – och barn och ungdomars möjligheter att tillägna sig och använda ett minoritetsspråk. I Sverige finns mycket lite tidigare forskning om undervisning i komplementära skolor, trots att de engagerar ett stort antal elever, föräldrar och lärare.

Som exempel utgår vi från undervisning i grekiska. Den grekiska diasporan utgör en viktig del av Sveriges migrationshistoria. Vi studerar lektioner i grekiska både inom ramen för modersmålsundervisning i grundskolan och inom ramen för en komplementär skola som erbjuder undervisning i grekiska till barn och ungdomar på eftermiddagar och helger. I projektet jämför vi utbildningarnas policy, institutionella ramar och undervisningspraktiker. Vi undersöker hur relationen mellan språk och kultur förhandlas i de två kontexterna, vilka möjligheter för lärande som skapas och vilken roll grekiska, svenska och eventuellt övriga språk får i lärandeprocessen. Vidare undersöker vi hur lärare, skolledare, elever och föräldrar förhåller sig till och resonerar kring utbildningsformernas roll och syfte i dagens flerspråkiga samhälle. Ett övergripande syfte med projektet är att skapa en bredare förståelse av Sverige som flerspråkigt samhälle.

Materialet samlas in genom deltagande klassrumsobservationer, audio- och videoinspelningar, bilddokumentation, intervjuer med elever, föräldrar, lärare och skolledare och analyser av policydokument. Enligt gängse praxis för språketnografisk forskning analyseras materialet utifrån diskurs- och interaktionsanalyser.