Från masteruppsats till journalpublicering – nu hjälper den nya datamodellen människorättsförsvarare

Foto: Markus Spiske/Unsplash.

Våren 2022 skrev Jöran Lindeberg sin masteruppsats på Institutionen för data- och systemvetenskap (DSV). I dag är han doktorand på DSV och har omarbetat sin uppsats. Nyligen blev den publicerad i Journal of Human Rights Practice.

Grattis Jöran! Hur känns det?

– Tack, det är roligt att en masteruppsats kan ta sig hela vägen till en journalpublicering. Jag har gjort ett par mindre förbättringar på den, och har ju blivit bättre på att skriva akademiskt under min tid som doktorand. Men i grunden är det masteruppsatsen som bakats om till en journalpublicering. Martin Henkel både var och är min handledare – och nu medförfattare till artikeln.

Du har tagit fram en generisk datamodell – OntoRights – för dokumentation av brott mot mänskliga rättigheter. Hur kan den användas?

– Tanken är att människorättsorganisationer som står i begrepp att skapa en databas ska kunna titta på modellen och antingen kopiera vissa delar rakt av, eller bara använda delar som utgångspunkt för sin egen design. Olika organisationer har olika fokus, olika resurser, och olika behov. Modellen är byggd i moduler för att det ska vara enklare att bara använda de delar som man är intresserad av. En modul handlar till exempel om den juridiska analysen, en annan om källhantering, en tredje om fängelser, och så vidare.

– Jag pratade med en person från en stor människorättsorganisation som berättade att de har haft nytta av den i samband med att de tog ett större grepp på sina olika databaser. De verkar ha använt min modell som utgångspunkt, och sedan skruvat på den utifrån sina egna förutsättningar.

De flesta organisationer som arbetar med detta har inte mycket resurser

– När jag utvecklade OntoRights samarbetade jag med Committee for Justice, en organisation i Egypten som granskar illegala frihetsberövanden. De planerade en översyn av sin publika databas och tyckte att datamodellen var väldigt avancerad, på gott och ont. Det är en del av problemet. Att utreda brott mot mänskliga rättigheter är komplicerat, det finns många dimensioner som man helst skulle vilja strukturera upp, men de flesta organisationer som arbetar med detta har inte mycket resurser.

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag har tidigare arbetat med observation av brott mot mänskliga rättigheter på FNs kontor för mänskliga rättigheter i Colombia och Guatemala. De databaser som vi arbetade i blev visserligen stegvis bättre, men drogs ändå med en del problem. För det första var datamodellerna ganska trubbiga. För det andra såg jag överlag inom människorättsvärlden att mycket information sammanställdes och publicerades, men utan någon större struktur – vilket ledde till mycket dubbelarbete. Det var också svårt att förstå var informationen egentligen kom ifrån, även i de fall där källorna var öppna.

Jöran Lindeberg, doktorand på DSV. Foto: Åse Karlén.

Efter masterexamen gick du vidare till en doktorandanställning på DSV. Vad jobbar du med just nu?

– Ja, jag är verksam inom forskningsämnet verksamhetsmodellering. Alla typer av organisationer kan dra nytta av modellering, men mitt intryck är att man främst fokuserar på stora, välstrukturerade och resursstarka verksamheter. OntoRights, som är tänkt att användas i människorättsorganisationers observationsarbete, sticker därför ut lite. Min avhandling ska enligt jobbannonsen handla om att utveckla metoder och verktyg för att underlätta organisatoriska samarbeten. Inom det har jag riktat in mig på hur man kan modellera de stora och växande system av lagar och regler som styr hårt reglerade verksamheter, som till exempel sjukvård. Säg att man vill skapa ett IT-system för att flera inblandade vårdgivare ska kunna ha gemensam översikt av planerade åtgärder för en viss patient. Då krävs att alla som ingår i projektet, från IT-folk till vårdpersonal, förstår de regelverk kring integritetsskydd, patientsäkerhet och annat som man har att förhålla sig till. Jag vill ta fram ett modelleringsspråk som lyfter fram de viktigaste aspekterna av ett regelsystem.

– Jag är också intresserad av hur regler upprätthålls eller inte. På så sätt finns en beröringspunkt med mitt tidigare arbete med mänskliga rättigheter – klyftan mellan de vackra orden och den svåra verkligheten. Mycket regler och rutiner, särskilt på lägre nivå, faller snabbt i glömska, ignoreras eller kringgås i verksamheter. Jag hoppas att om beslutsfattare får större överblick över alla regler som redan finns, så blir de mindre benägna att hitta på nya regler som ökar komplexiteten ytterligare.

Hur långt har du kommit i avhandlingsarbetet?

– Nu har jag hållit på i ett och ett halvt av de fem år som jag har till förfogande. Efter mycket om och men blev jag under våren klar med en systematisk litteraturstudie om tidigare forskning kring modellering av regler inom organisatoriska samarbeten. Det var skönt! Nu ligger fältet öppet.

Att doktorera innebär en fantastisk frihet att gräva ner sig i det som fascinerar mest

– Jag har länge haft en vag idé om att doktorera. På de flesta jobb som jag haft – innan jag pluggade masterprogrammet i strategisk ledning med informationssystem här på DSV – stötte jag ofta på intressanta saker som jag hade velat fördjupa mig i, men utan att ha tid. Att doktorera innebär en fantastisk frihet att gräva ner sig i det som fascinerar mest, säger Jöran Lindeberg.

Text: Åse Karlén