Mobilitetsorättvisa för familjer i utsatta områden påverkar social hållbarhet

Illustration av Karin M Söderqvist.

Flera faktorer som begränsar mobilitet

Ekonomiska, sociala och kulturella faktorer som att inte ha tillgång till körkort (framförallt bland kvinnor) eller bil, begränsad kunskap och vilja att cykla samt höga kostnader för kollektivtrafik är faktorer som begränsar familjer i socialt utsatta områden i deras vardagsmobilitet. Men också långa resvägar till arbete och skola samt arbeten med krav på fysisk närvaro bestämda tider samt ökad grad av till exempel skiftarbete ger en ökad vardagsbelastning. Tillsammans med höga kostnader för kollektivtrafik för barnrika familjer innebär det begränsningar i mobilitet och en ökad tyngd i vardagen som innebär en ökad stress för dessa familjer. Det framgår av studien Familjers vardagsmobilitet i socialt utsatta områden: villkor, förhandlingar och utmaningar för hållbar urbanism, finansierad av forskningsrådet Formas. Studien bygger på intervjuer och resdagböcker med 31 olika familjer i områdena Vivalla i Örebro, Skäggetorp i Linköping och Gottsunda i Uppsala om deras mobilitet i vardagen. Projektet pågick under 2019-2023.

Tanja Joelsson. Foto: Sören Andersson.

- Många av de intervjuade arbetade inom vård och omsorg eller transportbranschen som till exempel buss- eller taxichaufför. Många hade också skiftarbete vilket gjorde att deras tidsrumsliga förpliktelser, som innebär att man måste vara på vissa platser under vissa tider på dygnet, gjorde dem mindre flexibla i tid eller rum. Om man dessutom har ekonomiska begränsningar i form av låga inkomster och har långa resvägar till jobbet så blir detta sammantaget en större belastning i vardagen. Konsekvensen för dessa familjer blir, i kombination med transportsystemets utformning och lägre handlingsutrymme gällande mobilitetsmöjligheter, en konstant känsla av stress, säger Tanja Joelsson, docent i barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet som är en av forskarna bakom studien.

Ojämlikhet gällande mobilitet och levnadsvillkor skapar stress i vardagen

Studiens resultat kring ojämlikhet var inte överraskande då detta har framkommit i tidigare forskning kring mobilitetsfrågor. Men resultaten som framkom kring familjernas tidsrumsliga förpliktelser gällande arbete, sociala åtaganden och skolan som ledde till flera belastningar som staplades på varandra, vilket gjorde vardagen mycket tyngre för dessa familjer, var överraskande för Tanja Joelsson och hennes forskarkolleger Malin Henriksson och Dag Balkmar. Samt att dessa familjer, som ofta är barnrika, inte passade in i den norm som planeringen av svenska transportsystem utgår ifrån.  

- Att ha dessa tidsrumsliga förpliktelser som man inte kan förhandla bort, som man kanske kan göra som medelklass genom att till exempel leja bort sin barnomsorg eller sitt städ, skapar stress i vardagen för dessa familjer. Det blev också tydligt att det finns kulturella föreställningar och normer som styr utformningen av transportsystemen som ofta utgår från svensk medelklass där en familj består av två vuxna och två barn.

Barn och ungdomar extra drabbade av ojämlikhet

I studien framkom att många intervjuade ansåg att kostnaderna för kollektivtrafik var hög. Samtidigt låg gymnasieskolor och i vissa fall även grundskolor i andra områden vilket innebar att barn och skolungdomar, ofta från tidig ålder, var tvungna att busspendla till skolan. Många av de unga forskningsdeltagarna i studien hade inte rätt till skolkort. För familjer med många barn kunde därför kostnaderna för kollektivtrafik bli extra höga. De höga kostnaderna var en försvårande faktor för barn och ungdomars möjlighet att resa till skolan och därmed ta del av utbildning samt att ha möjlighet att ta del av andra platser i staden än sitt eget bostadsområde. Sammantaget kan det ses som en form av transportfattigdom som särskilt drabbar barn och unga.

- Det innebär en rumslig och social begränsning som påverkar unga extra mycket eftersom de gärna vill ta sig till andra platser för att till exempel träffa kompisar. Vissa unga forskningsdeltagare utryckte att deras värld blev liten då de inte hade råd att resa utanför sitt bostadsområde. Det gör det också svårare för dem att vara delaktiga i samhället, vilket ytterst är en demokratifråga, säger Tanja Joelsson.

Åtgärder för en mer jämlik och socialt hållbar mobilitet

Efter forskningsprojektet avslutande har forskarna försökt initiera samarbete med en del av de bostadsbolag som ingick i studiens aktörsgrupp kring mobilitetsfrågor. En del av bostadsbolagen har redan påbörjat projekt i form av ta fram mobilitetsstrategier och kunna erbjuda mobilitetstjänster gratis i form av inbytessystem för cyklar i de utsatta områdena.

- Det är jätteroligt att man jobbar med både ekologisk och social hållbarhet på det sättet, säger Tanja Joelsson.

Tanja Joelsson hoppas att studien ska bidra till att mer sociala jämlikhetsaspekter kring hållbarhet också beaktas inom stadsplaneringen utöver den ekologiska hållbarheten. Hon menar att det kan bli ett problem när man inom stadsplaneringen pratar om att minska parkeringsplatser även i socialt utsatta områden där många boende har bilen i sitt jobb som till exempel taxichaufför, hantverkare eller budbilsförare.

- Det finns en målkonflikt mellan ekologisk och social hållbarhet som har att göra med att vi har en medelklasscentrerad diskussion kring ekologisk hållbarhet, där det bara handlar om livstilsval och livsstilsförändringar, men vi behöver beakta den här formen av strukturella förutsättningar och villkor innan vi kan gå vidare in på den frågan. Där behöver man se bortom den normativa bilden av att ”one size fits all” inom stadsplaneringen. Man måste se bortom medelklassen rörlighet och förstå att andra grupper har andra förutsättningar och fundera kring hur kan man jobba mot ett socialt och ekologiskt hållbart samhälle för alla, avslutar Tanja Joelsson.

Läs mer:

Forskningsrapport: Familjers vardagsmobilitet i socialt utsatta områden – konsekvenser för välfärd, rättvisa och hållbarhet (DiVA)

Antologi: Rättvist resande? - Villkor, utmaningar och visioner för samhällsplaneringen (DiVA)

Forskarna bakom studien

Tanja Joelsson, docent i barn- och ungdomsvetenskap, Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet.

Dag Balkmar, docent i genusvetenskap vid Örebro universitet

Malin Henriksson, senior forskare vid Statens väg- och transportforskningsinstitut