Ny avhandling visar att fotboja istället för fängelse kan minska brottsligheten
Färre återfall och ekonomiska besparingar tack vare starkare anknytning till arbetsmarknaden. Det är effekterna av att avtjäna sitt straff med fotboja istället för i fängelse, visar en ny avhandling av kriminologen Enes Al Weswasi. "Det är en win-win", säger han.
Resultaten i korthet:
• Längden på ett fängelsestraff påverkar inte återfallsrisken
• Stärkt arbetsmarknadsanknytning minskar återfallsrisken
• Fotboja kan ge stora ekonomiska samhällsbesparingar utan att antalet brott ökar
I avhandlingen, med titeln "The Impact of Incarceration: Quasi-Experimental Studies on Deterrence, Incapacitation, and Reintegration", undersöker Al Weswasi vilken effekt fängelsestraff har på dömda personer.
– Fängelse är just nu den åtgärd det oftast talas om i kriminalpolitiska sammanhang. Det är det främsta verktyget som politiker vill använda för att minska brottsligheten. Därför är det viktigt att visa hur det faktiskt ser ut empiriskt, säger Al Weswasi.
Fängelsestraffets längd påverkar inte risken för återfall
Resultaten i avhandlingen visar att risken för att återfalla i brott varken minskar eller ökar beroende av fängelsestraffets längd. Det överensstämmer med tidigare forskning, men enligt Al Weswasi kunde man ha förväntat sig ett annat resultat i en skandinavisk kontext, där fängelser har ett tydligt rehabiliteringsfokus.
– Det var förvånande att se att längden inte spelar någon roll. En annan svensk studie har visat att längre fängelsestraff minskar dödligheten bland annat på grund av de insatser och vård som de får i fängelse, så det är överraskande att det inte påverkar risken för återfall alls.
Men, fortsätter han, även om risken för återfall inte minskar, kan man hävda att fängelsetiden åtminstone förhindrar brott under själva verkställigheten.
– Det gör det förstås, eftersom en person som är frihetsberövad har mycket begränsade möjligheter att begå nya brott. I en av avhandlingens studier undersöker jag hur många brott som kan förhindras genom inkapacitering, alltså att någon blir inlåst i fängelse. Effekten visade sig vara förvånansvärt låg – i genomsnitt förhindras 0,5 lagföringar per fängelseår. Det innebär att man måste döma två personer till ett års fängelse för att förhindra en lagföring.
Fotboja och arbete minskar återfallsrisken
Eftersom fängelsestraff förhindrar nya brott i begränsad omfattning, väcktes frågan om alternativa påföljder. Vad händer om man ersätter hela fängelsestraffet med fotboja? Al Weswasis avhandling visar att risken för återfall minskar både på kort och lång sikt. Nyckeln är arbete.
Den som döms till fotboja måste arbeta eller studera – annars återförs straffet till fängelse. Även om det är möjligt att arbeta eller studera även i anstalt, menar Al Weswasi att det avgörande är var straffet avtjänas.
– Att kunna behålla sitt jobb när man döms påverkar både arbetsmarknadsanknytningen och risken för återfall, jämfört med att behöva säga upp sig. Den stärkta anknytningen till arbetsmarknaden gör att man i mindre utsträckning återfaller i brott.
Effekten är inte generell utan koncentrerad till dem som hade arbete innan de dömdes.
– Eftersom man måste ha en anställning för att få fotboja är det inte förvånande. Men resultaten stödjer hypotesen att det är möjligheten att behålla sitt arbete – och slippa ett avbrott – som minskar återfallsrisken. Förlorad anknytning till arbetslivet kan i sin tur öka risken för återfall.
För dem som saknade arbete innan de dömdes till brott, minskade istället återfallen vid en annan insats: så kallad utökad frigång. Insatsen kan bli aktuell för personer dömda till längre fängelsestraff, då det inte går att ersätta hela anstaltsvistelsen med fotboja. I vissa fall går det istället att avtjäna den sista delen i hemmet.
– Det förvånade mig ganska mycket. Vanligtvis får personer med arbete bättre utfall, men här var det den mer utsatta gruppen som gynnades. Förmodligen beror det på att de fick stöd av Kriminalvården att hitta arbete, vilket kan ha gett den avgörande pushen som ledde till anställning efter straffet.
Stora besparingar för samhället
Även om ett förkortat fängelsestraff endast har måttlig effekt på återfall, kan det ge stora ekonomiska vinster. Fängelser är kostsamma, medan fotboja bara kostar en tiondel så mycket.
– Man kan tro att utökad frigång inte är en bra insats eftersom den inte minskar återfall i alla grupper. Men den ökar inte heller risken – och kostnaden är bara en tiondel. Därför är den en effektiv åtgärd, inte minst för att den frigör resurser inom Kriminalvården, säger Al Weswasi och fortsätter:
– Det är särskilt viktigt nu när vi har stor överbeläggning i fängelserna och Kriminalvården diskuterar olika sätt att hantera detta. Fotboja är ett sådant sätt. Det är en win-win om det både minskar återfall och är billigare.
Läs mer om Enes Al Weswasis forskning
Om studien
Avhandlingen består av fyra artiklar som bygger på kvasi-experiment och svenska registerdata. Al Weswasi har utnyttjat svenska kriminalpolitiska reformer för att skapa jämförbara experiment- och kontrollgrupper. Det möjliggör studier av orsakssamband och ger mer tillförlitliga resultat. Fokus i avhandlingen har legat på personer som dömts för första gången eller bedömts som ”lågriskindivider” Detta är kriminalpolitiskt relevanta grupper eftersom de ofta befinner sig i gränslandet mellan frihetsberövande och icke-frihetsberövande påföljder. På så sätt bidrar avhandlingen med kunskap kring var gränsen mellan dessa påföljdsformer bör dras.
Al Weswasi försvarade avhandlingen 13 juni 2025. Opponent var Professor Mikko Aaltonen, University of Eastern Finland. Betygskommittén bestod av Docent Synøve Nygaard Andersen, Oslo University, Adjungerad Professor Anna-Karin Ivert, Malmö University och Professor Felipe Estrada, Stockholm University, ersättare: Professor Matthew Lindquist, Stockholm University.
Senast uppdaterad: 19 juni 2025
Sidansvarig: Kriminologiska institutionen