Det finns säkert en mängd förklaringar till att de i pedagogiskt hänseende så kritiserade storföreläsningarna fortfarande har ett så starkt fäste inom högre utbildning. Så kommer det sannolikt också att förbli inom en överskådlig tid. Som tur är ligger det ingen nödvändighet i att en föreläsning alltid måste ta formen av en 90-minutersmonolog, där föreläsaren eftersträvar att överföra ett så stort kunskapsmaterial som möjligt till de passivt mottagande studenterna. En artikel i The Law Teacher presenterar ett projekt där man, inom juristutbildningen vid universitetet i Bergen, har utvärderat införandet av digitala student response systems (SRS) under storföreläsningar, i syfte att öka de studentaktiverande inslagen inom undervisningsformatet.

Användandet av SRS innebär vanligtvis att föreläsaren gör en paus i föreläsningen för att låta studenterna anonymt besvara frågor kopplade till det aktuella ämnet. Det handlar ofta om flervalsfrågor, men också öppna frågor, där studenterna själva formulerar svaren. Ibland ges utrymme för diskussioner studenterna emellan, antingen innan frågorna besvaras, eller för att möjliggöra att ett tidigare, individuellt formulerat svar revideras och lämnas in på nytt. Resultaten presenteras på den gemensamma skärmen och föreläsaren kan följa upp detta på olika sätt. I vissa fall, framför allt under Zoom-föreläsningar, har man även infogat kortare grupparbeten under föreläsningen.

Tidigare forskning, såväl inom juristutbildningar som inom andra ämnesområden, har visat att användandet av SRS under föreläsningar bidrar till att öka studenternas uppmärksamhet, stärka minnesgraden (retentionen) och främja lärandet. Man har även sett att närvarograden ökar när SRS används under föreläsningar. Från studenthåll har man särskilt lyft fram det faktum att anonymiteten i svaren bidrar till att främja ett brett deltagande. De har också noterat att föreläsarens engagemang förefaller öka som ett resultat av studentsvaren.

Det primära syftet med den aktuella studien var att undersöka hur förstaårsstudenter på juristutbildningen upplever användandet av SRS i olika former, såväl inom campus- som Zoom-föreläsningar. Inledningsvis genomfördes semistrukturerade intervjuer med sex studenter. Alla inom kohorten (300 studenter) hade erbjudits att delta och dessa sex anmälde sitt intresse. Baserat på den information, som intervjuerna gav, utformades en enkät som skickades till alla 300 studenter. Av dem valde 261 studenter att besvara enkäten, vilket motsvarar en svarsfrekvens på cirka 87 procent.

Studenterna fick bland annat ta ställning till vilket eller vilka föreläsningsformat som de ansåg bäst bidrog till deras lärande. De kunde alltså ange flera olika format. Enkätsvaren visade att föreläsningar som kombinerades med SRS i form av digitala flervalsfrågor, antingen med eller utan kamratdiskussioner, var mest uppskattade bland studenterna (med 50 procent respektive 47 procent). SRS i form av öppna frågor, med eller utan kamratdiskussion, uppskattades av 27 procent respektive 31 procent av respondenterna. En mindre andel, 13 procent, angav föreläsningar innehållande grupparbeten som alternativ. Relativt många – 40 procent av studenterna – valde alternativet ”Föreläsning utan studentaktivering”. Hälften av denna grupp hade emellertid även valt ett eller flera föreläsningsformat med studentaktiverande inslag, medan resterande 20 procent enbart kryssade för alternativet utan SRS.

Studenterna tillfrågades också om på vilket sätt de ansåg att användandet av SRS bidrog till deras lärande. En stor andel (76 procent) angav att SRS i hög eller mycket hög grad bidrog till att öka deras uppmärksamhet under föreläsningen, medan 56 procent angav att graden av motivation att förstå föreläsningsmaterialet ökade på motsvarande sätt. För 78 procent av studenterna bidrog SRS till en ökad medvetenhet om graden av den egna förståelse av ämnet (feed back); för 75 procent hjälpte det till att identifiera områden, som de behövde jobba vidare med (feed forward). En mindre andel (27 procent) angav att användandet av SRS ökade graden av förberedelser inför föreläsningen. Forskarna bakom den aktuella studien konstaterar också att resultaten väl stämmer överens med tidigare genomförd forskning på området och att utfallet därför sannolikt är generaliserbart även till andra discipliner än juridiken.

Det är förstås inte så enkelt som att införandet av SRS vid föreläsningar automatiskt skulle leda till bättre lärande hos studenterna. En väsentlig aspekt, som artikelförfattarna lyfter fram, är utformning av de frågor som används. Flervalsfrågor får till exempel inte vara för basala. Många av de studenter som var negativa till användandet av SRS kopplade sin kritik till att frågorna var för enkla och därför inte tillförde något till lärandet. Enkätsvaren visar att studenterna särskilt uppskattade komplexa frågor, som gav dem tillfälle att öva på sin förmåga till kritisk och självständig juridisk analys. Inom juridiken är svaret på ett rättsligt spörsmål sällan svart eller vitt; ofta handlar det om bedömningar och olika tänkbara tolkningar. Just sådana frågor, där studenterna fick välja mellan flera delvis korrekta svar, men där ett av alternativen ansågs ha starkast stöd i rättskällorna, bedömdes vara särskilt värdefulla för lärandet.

Även om storföreläsningarna kommer att fortsätta utgöra ett grundläggande inslag inom högre utbildning visar den aktuella studien att det finns en hel del vi kan göra för att komma till rätta med några av de mest uppenbara pedagogiska bristerna knutna till undervisningsformatet. Studenterna i undersökningen var över lag mycket positiva till användandet av SRS och ansåg att det på ett positivt sätt bidrog till ett ökat lärande.

Kommentar: Den norska undersökning som presenteras i artikeln är på många sätt uppmuntrande. Strukturella faktorer inom dagens högre utbildning håller oss i vissa avseenden fast vid storföreläsningarna. Stora studentgrupper, ekonomiska aspekter, tillgång på adekvata undervisningslokaler med mera gör det svårt att överge de stordriftsfördelar som följer med storföreläsningen som undervisningsform. Föreläsningar brukar därtill vara en undervisningsform, som studenterna själva uppskattar (se tidigare artikel i AHF "Lider lärare och studenter av närvaroillusion?"). Om graden av studentaktivitet kan ökas med hjälp av införandet av SRS skulle föreläsningen kunna göras mer effektiv som undervisningsform. Vi skulle också med fördel kunna utnyttja de tekniska system, som vi redan använder oss av. Athena kan till exempel enkelt användas för att lägga upp quiz med flervalsfrågor, som studenterna får diskutera och besvara under en föreläsning. Detsamma gäller det webbaserade responsverktyget Wooclap*, där man kan skapa flervalsfrågor, öppna frågor och ordmoln, och som under höstterminen 2025 kommer att vara tillgängligt för lärare vid SU. Fördelen för oss lärare med att använda SRS är att vi kan skaffa oss en klar bild över eventuella missuppfattningar eller särskilt svåra moment och kan hantera dem under pågående föreläsning. Ofta talar man idag om att vår förmåga till koncentrerat lyssnande är begränsad till 10 – 15 minuter i taget. Om vi vid ett par tillfällen under en föreläsning lägger in några kortare studentaktiverande moment får studenterna samtidigt en kognitiv paus från sitt passiva lyssnande och kan fortsätta med förnyad koncentration en stund till. Det kommer kräva att vi som föreläsare sållar i mängden material, som vi kan behandla under ett 90-minuterspass, men om det leder till vinster i form av högre kvalitet på undervisningen och en ökad grad av lärande hos våra studenter framstår det som en högst rimlig uppoffring.

Text: Annelie Gunnerstad, Juridiska institutionen

Studien
Egelandsdal, K., & Færstad, J. O. (2024). Student-active lectures in legal education. The Law Teacher, 58(2), 217-233
.

Nyckelord: Online föreläsningar, föreläsningar på campus, studentaktiva föreläsningar, svarssystem

*Wooclap är ett webbaserat responsverktyg som hjälper dig att engagera studenter under föreläsningar och mäta deras förståelse i realtid med interaktiva aktiviteter.