Hur många blåa, bruna eller randiga blåmusselskal kan du hitta?

Blåmusslan är en mycket vanlig art både på hårda och mjuka bottnar i Östersjön. Genom att det finns så mycket blåmusslor på bottnarna, även om de inte blir så stora som på västkusten, filtrerar de stora mängder vatten och samlar in massor med små partiklar och växtplankton och gör att vattnet blir klarare. 

Blåmusslor har fått sitt namn för att skalet är blått eller nästan svart. För ett par år sedan fick finska forskare en fråga från allmänheten: ”Varför hittar jag en massa bruna musslor? Är det en annan art eller, om det är blåmusslor, varför ser de så annorlunda ut?" 

I en engelsk undersökning från slutet av 1970-talet har man visat att färgen på blåmusslans skal bestäms genetiskt av ett enda lokus med två alleler. Den recessiva allelen producerar en mörkblå färg och den dominanta allelen ger skalen en brun färg. Skalets färg påverkar musslans värmereglering, där ett skal med den ljusare bruna färgen absorberar mindre värme jämfört med mörka blå skal. Det innebär att en mussla med brunt skal har lägre risk för värmestress och överhettning under soliga och varma somrar än en mussla med blått/blåsvart skal. Färgen på musslornas skal skulle kunna göra att överlevnaden av individer med bruna skal kan ha gynnats och fler individer med blå skal dött under värmeböljan 2018. 

I det nationella övervakningsprogrammet finns gamla musselprover insamlade och sparade. Dessa kommer vi att ta fram och undersöka vilken färgvariant som dominerat före 2018.

Nu behöver vi Din hjälp med att samla in information om proportionen av de olika färgvarianternas fördelning från olika platser utmed Östersjöns kuster och jämföra med äldre data!

Blåmusslan kan vara både blå och brun.

Blåmusslan kan också vara randig.

Så här görs undersökningen

Går det lätt att hitta och samla in mellan 30–50 blåmusslor är det allra bäst. Annars är det minsta antalet musslor som behövs cirka 20 stycken.

Bra ställen att leta på är under bryggan, på något rep eller lina som hängt länge i vattnet eller till exempel på undersidan av badstegens trappsteg. En annan möjlighet är att samla skal i tångvallen, men det kan vara lite svårare att avgöra färgen om de legat länge på land.

När du fått ihop tillräckligt många musslor är det dags att räkna hur många som är blå respektive bruna och räkna ut procenten. Tittar du noga så är inte alltid helt entydigt vilken färg skalet har. Årsringar kan göra att skalen ser randiga ut, men det förekommer också individer som är blå–brunrandiga på längden.

Om möjligt räkna även antalet tydligt blå-brunrandiga. Om det finns möjlighet gör en uppdelning i olika storlekar: mindre än 1 cm, 1–2 cm och större än 2 cm. Det gör du enklast genom att lägga dem på ett rutigt papper, där en ruta är 0,5 cm. Eller mäta med en linjal.

Släpp gärna tillbaka de levande blåmusslorna där de samlades in när studien är klar. 

Rapportera resultatet genom att ange platsens koordinater (format 59.750055, 19.077758) eller namnet på ön/platsen och kommunen tillsammans med förekomst i procent av de olika färgvarianterna på blåmusslor. Ange även vilket material de samlats in ifrån, vattendjup och datum. Bifoga gärna foton på skalen. E-postadress: algforskarsommar@su.se. 

Vi är tacksamma för all hjälp vi kan få och svarar självklart på frågor!

Lena Kautsky och Ellen Schagerström för Algforskarsommar

Ladda ner uppgiften som pdf:

Algforskarsommar uppgift 3: Studera blåmusslans färg (967 Kb)

Litteraturreferenser:

Mitton, J.B. 1977: Shell color and pattern variation in Mytilus edulis and its adaptive significance. – Chesapeake Science 18: 387–390.

Mäkinen et.al. 2021. The blue mussel color polymorphisms and growth rates in the Archipelago Sea, northern Baltic Sea. Memoranda Soc. Fauna Flora Fennica 97:64-72.