Forskningsprojekt En koldioxidfri politik för alla: Välfärdsstaten och stödet för klimatpolitiken

Miljöpolitiska insatser för att minska utsläppen av växthusgaser och begränsa klimatförändringarna – såsom höjda skatter på fossila bränslen – medför ofta extra kostnader för hushållen och tenderar att ha en regressiv fördelningsprofil. Koldioxidskatter är därför ofta impopulära och svåra för beslutsfattare att genomföra i stor skala. Projektets övergripande syfte är att öka kunskapen om välfärdsstatens betydelse för attityder till klimatpolitiken. Är människor mer villiga att acceptera en ambitiös politik för minskade koldioxidutsläpp om de kompenseras av en generös välfärdsstat?

Attityder till klimatpolitiken, koldioxidskatter och socialpolitik analyseras tillsammans i ett sammanhängande länderjämförande ramverk, där vi tillämpar nya banbrytande metoder för att rigoröst mäta befintliga koldioxidskatters nivå och fördelningsprofil, liksom välfärdsstatens generositet.
I FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling är tre huvudmål att bromsa klimatförändringarna, minska social ojämlikhet, och bekämpa fattigdom. Dessutom har Europeiska unionen nyligen fastställt ett mål om klimatneutralitet till år 2050, inklusive en minskning av nettoutsläppen av växthusgaser med minst 55 % till 2030 (jämfört med 1990). För att minska den globala uppvärmningen och uppnå ett koldioxidneutralt samhälle inom en snart framtid är det av största vikt att undvika situationer då allmänhetens missnöje står i vägen för nödvändiga klimatreformer.