Forskning inom förskoledidaktik

Josefin Forsberg Koel forskar om hur integritet i förskolan kan förstås utifrån barns perspektiv.

 

Hur långt har du kommit i dina doktorandstudier?

Jag började för drygt två år sedan, har läst färdigt kurspoängen och gjort merparten av min datainsamling. Nyligen hade jag mitt 50% seminarium, så halvvägs!

Foto: Jens Olof Lasthein

Vad handlar din forskning om?

- Min forskning handlar om hur integritet i förskolan kan förstås med utgångspunkt i barns perspektiv. Inspirerat av forskning om ”privacy” förstår jag integritet som gränsdragningsprocesser i vilka människor reglerar andras tillgång till själva – dels genom att konstruera sin sfär, dels genom att värna den. För att skapa kunskap om hur barn gör detta i förskolan genomför jag ett etnografiskt fältarbete, där jag följer vardagen på en förskola under en längre tid. Genom att fokusera på de frågor som framträder som viktiga för barnen själva är min förhoppning att berika och nyansera diskussionen om barns integritet, och på så vis bidra med värdefull kunskap för såväl förskole- och integritetsforskningen som förskolepraktiken.

Vad är din egen bakgrund och ingång till ämnet?

- Vid tjugoårsåldern slutade jag på ett jobb som jag vantrivdes med, och bestämde mig för att mitt nästa jobb skulle vara kul. Barn är kul, tänkte jag. Jag hamnade i en förskoleklass och tyckte verkligen om det, men insåg också snabbt att jag behövde en utbildning. År 2014 påbörjade jag förskollärarutbildningen på Stockholms universitet, och tyckte att det var otroligt givande att få läsa och skriva om förskolan. Där fick jag syn på ytterligare ett kul jobb: det som mina lärare hade. Att arbeta med forskning på universitetet kändes ouppnåeligt, men det blev en dröm jag bar med mig. Efter examen och en tids arbete i förskolan längtade jag tillbaka till studierna, och 2019 tog jag en magisterexamen på det då nystartade Masterprogrammet i förskoledidaktik, också i Stockholm. Året därpå fick jag en doktorandtjänst.

Hur kom det sig att du valde just detta område?

- Jag började som förskollärare i kölvattnet av #MeToo-rörelsen 2017. Då var barns integritet en stor diskussion i förskolesammanhang. Det pratades om att det var någonting som skulle skrivas in i läroplanen, och som alla förskolor skulle arbeta aktivt med. Jag tog på mig att driva integritetsarbetet på förskolan där jag arbetade, och det väckte en massa frågor. Integritetsarbetet kändes viktigt, men också vagt; vad betyder ens integritet? Barns integritet kändes ibland oförenligt med andra aspekter av förskolans uppdrag, och det skapade svåra avvägningar i vardagen. När jag sökte efter kunskap i frågan var utbudet skralt, och ganska ensidigt fokuserat på övergreppsprevention. Idag har kunskapsbasen vidgats och det har lanserats fler läromedel och pedagogiska material på tema integritet från olika aktörer. Merparten handlar om övergreppsprevention och kroppsliga gränser, men ämnet har även uppmärksammats i relation till dokumentation i förskolan. De empiriska studierna i ämnet är dock fortsatt få, och det saknas forskning som placerar integritetsbegreppet i förgrunden och som gör det i relation till barn. Hur barn upplever och uttrycker integritet i förskolan vet vi alltså inte.
 

Något som har förvånat dig under studien så här långt?

- Forskningsprocessen har bidragit till insikter på olika sätt – både vetenskapliga och personliga. Bara det att möta en bekant verksamhet i en ny roll och med ett nytt fokus är väldigt givande och lärorikt. Fältarbetet genomför jag på en yngre- och en äldrebarnsavdelning på en kommunal förskola som jag inte har någon koppling till sedan tidigare. Det är en ganska ”vanlig” förskola på så vis att jag tror att många som arbetar i förskolan kan känna igen sig i- och relatera till verksamheten och det som sker där. Även om olika förskolor skiljer sig åt, så är det också mycket som är likt. När jag försöker förstå situationer utifrån hur barn kan tänkas uppleva dem så kastas nytt ljus på många tillsynes triviala och alldagliga företeelser. Förskolan är min hemarena, men saker som jag i egenskap av förskollärare glatt praktiserat blir inte lika självklara med en integritetsforskares blick. Jag förvånas exempelvis av hur barn förväntas dela med sig av sig själva på olika vis, det kan vara av sina erfarenheter, sina teckningar, eller kanske sina kroppar – ofta i pedagogiskt syfte. Jag menar att många förgivettagna inslag i förskolans verksamhet tål att tänkas över ur ett integritetsperspektiv, men ni får läsa mer om det i avhandlingen sen.

Vad är roligast med avhandlingsarbetet?

- Att skriva! Jag har alltid tyckt om att skriva, och i avhandlingen får jag skriva om frågor jag brinner för på ett vetenskapligt kreativt sätt. Att sitta försjunken i ett textavsnitt med så många tankar och idéer att fingrarna inte hinner med att skriva ned dem … få arbetsuppgifter trumfar det. Andra saker jag uppskattar väldigt mycket är friheten som avhandlingsarbetet erbjuder, och att få möta och lära av alla fantastiska informanter (stora som små).

Har du något tips till den som vill bli doktorand?

- Go for it! Försök hitta ett forskningsområde som engagerar dig och som känns viktigt. Det är lättare att göra ett bra jobb när jobbet är roligt, och ett genuint intresse för det som studeras tror jag underlättar mycket när avhandlingsarbetet tryter (för det gör det ibland). Ett annat tips är att våga ”bråka lite” med forskningen. Är du kritisk till ett fenomen, en idé, ett arbetssätt? Våga lyfta det! Det kan kännas lite läskigt i en junior position, men jag tror att det är jätteviktigt och bra att tänka kritiskt och nytt – det är så vi kommer framåt.
 

Mer information om Josefin Forsberg Koel