Svensk äldreomsorgs arbetsgrupper blir alltmer mångkulturella, vilket ökar behovet av att uppmärksamma rasism och diskriminering. En ny studie av Palle Storm, forskare inom socialt arbete, utforskar hur rasism tar sig uttryck inom svensk hemtjänst, hur dessa erfarenheter beskrivs och hanteras. Studien bidrar med kunskap om ett komplext ämne och erbjuder förslag på antirasistiskt och inkluderande arbete inom äldreomsorgen.

Arbetskraften inom äldreomsorgen i förändring

En åldrande befolkning, pensionsavgångar och rekryteringssvårigheter ställer krav på äldreomsorgen. Traditionellt har främst svenskfödda kvinnor med kortare utbildning arbetat inom den offentliga äldreomsorgen men nu lyfts personer med utländsk bakgrund fram som en viktig rekryteringsbas.

Statistik visar att en betydande och ökande andel av äldreomsorgspersonalen är utrikesfödd. Andelen varierar stort över landet, från cirka 60 procent i storstäderna till cirka 14 procent utanför. Många är födda i Afrika och Asien, vilket innebär synlig rasifiering som kan leda till diskriminering i mötet med omsorgsmottagare, närstående, kollegor och chefer.

Tidigare forskning om erfarenheter av rasism inom äldreomsorgen

Forskningen om rasifierade omsorgsarbetares erfarenheter har ökat sedan år 2000. Ett genomgående tema är att hudfärg påverkar omsorgsrelationen. Trots mångkulturella arbetsgrupper kvarstår dock bilden av den förväntade omsorgspersonalen som en medelålders vit kvinna. 

Synlig rasifiering kan skapa skillnadsskapande, underordning, diskriminering och rasism. Forskningen uppmärksammar framför allt verbal rasism, som rasistiska kommentarer på grund av hudfärg, nedvärdering av färdigheter eller att omsorgsmottagare vägrar ta emot omsorg från personal som ser annorlunda ut. Studier har också uppmärksammat behovet av att synliggöra subtila uttryck av diskriminering, som blickar, gester och förhållningssätt.

Personer med mörkare hudfärg löper särskilt stor risk att utsättas för rasism. En studie visade att omsorgspersonal med afrikansk bakgrund oftare möter verbal och direkt rasism från omsorgsmottagarna.

Erkännandet av rasism och diskriminering som ett reellt arbetsmiljöproblem

En viktig fråga är om rasism i äldreomsorgen ska betraktas som "riktig rasism" eller främst som ett uttryck för något annat. Inom äldreomsorgen betraktas rasism från äldre omsorgsmottagare som mindre allvarlig, vilket kan bero på stereotypa föreställningar om äldre personer eller demenssjukdom. Därmed riskerar rasism och diskriminering att varken uppmärksammas eller erkännas som ett reellt arbetsmiljöproblem.

Omsorgspersonal som utsätts för rasism lyfter sällan det som ett problem, vilket kan bero på en svag position på arbetsmarknaden eller i arbetsgruppen. Forskningen visar dessutom att chefer inte alltid reagerar, även om personalen berättar vad de har varit med om. Omsorgspersonalen får ofta hantera situationer på egen hand.

Ett vanligt förhållningssätt är att byta omsorgsmottagare inom arbetsgruppen, vilket befäster normer om omsorgsarbete, etnicitet och genus. Det väcker frågan om trygghet och professionalitet i arbetet om risken finns att ständigt väljas bort på grund av hudfärg.

Tolkningar av vardagsrasism

I studien används begreppen vardagsrasism och synlig rasifiering som teoretiska ramar. Rasism är ett mångtydigt och svårfångat begrepp, och det finns ingen enhetlig definition av begreppet. Många forskare argumenterar dock för behovet av att inte enbart betrakta rasism och rasistiska handlingar som något som sker i möten och interaktioner mellan människor, utan att rasism utgör en av flera maktordningar som genomsyrar såväl samhällets strukturer och institutioner som vardagslivets erfarenheter.

Vardagsrasism innebär att rasism inte bara handlar om direkta eller manifesta uttryck av rasism, utan även kan ta sig uttryck i form av orättvisor som kan förekomma så pass ofta att de nästan tas för givna. Detta sätter fokus på att rasism inte bara handlar om det som kan benämnas som öppen eller direkt rasism, utan även kan uttryckas på olika sätt som gör det svårt för den som utsätts att tolka och beskriva sina erfarenheter.

Synlig rasifiering innebär att fysiska attribut såsom hudfärg, hårtextur och kroppsform utgör en grund för rasifierade kategoriseringar i syfte att urskilja och skapa uppdelning mellan människor och grupper av människor. Dessa kategoriseringar utgör därmed en grund för oss att organisera och analysera våra erfarenheter. Rasifiering kan användas som ett perspektiv för att visa på hur föreställningar om "ras" lever vidare och fortsätter att ha betydelse, trots att "raser" vare sig existerar objektivt eller bortom våra föreställningar.

Möjligheter till förändring

Studien lyfter fram hur verksamheter inom äldreomsorgen kan arbeta antirasistiskt och inkluderande, exempelvis genom att:

• Öka medvetenheten om rasism och diskriminering.
• Skapa en arbetsmiljö där det är möjligt att prata om rasism och diskriminering.
• Utveckla strategier för att hantera rasism och diskriminering.
• Utmana normer om omsorgsarbete, etnicitet och genus.
• Se till att chefer reagerar när personalen berättar om rasism.
• Erbjuda stöd till personal som har utsatts för rasism.

Slutsatser av studien 

Studien bidrar med viktig kunskap om rasism inom hemtjänsten och ger konkreta förslag på hur verksamheter kan skapa en mer inkluderande arbetsmiljö. Genom att öka medvetenheten, utmana normer och utveckla strategier kan äldreomsorgen bli en plats där alla känner sig trygga och respekterade. Studien är ett viktigt bidrag till arbetet med att motverka rasism inom äldreomsorgen.

Storm, Palle. (2025). Rasism inom hemtjänsten - erfarenheter, tolkningsramar och möjligheter till förändring. Ur Hanna Mac Innes och Helena Bjurbäck (red.) Socialt arbete med äldre människor: att se både möjligheter och utmaningar. Liber.

Palle Storm

Omsorgsforskargruppen