Vanliga frågor

Här kan du hitta svaret på vanliga frågor som vi får kring ämnet svenska som andraspråk och undervisning av nyanlända och flerspråkiga elever från förskolan till vuxenutbildningen. Om du inte hittar svaret på just din fråga är du varmt välkommen att kontakta oss via mejl.

Nationellt centrum för svenska som andraspråk (NC) är inte styrande på samma sätt som Skolverket, men vi kan hjälpa till att tolka direktiv och ge råd när det gäller organisation och undervisning för flerspråkiga elever. Frågorna är uppdelade på olika stadier i skolsystemet, men en del frågor är gemensamma för flera stadier.

 

Viktiga frågor för flera åldrar

Som svar på några av de vanliga frågor som vi får har vi skrivit lite längre artiklar med samlade resurser för flera stadier i skolväsendet.

Bedömningsstöd för svenska som andraspråk

Det finns inga enkla genvägar för att kartlägga och bedöma en elevs språkutveckling. Inte heller finns det heltäckande tester för att till exempel avgöra om en elev har behov av att läsa svenska som andraspråk eller ej. Men det finns en del verktyg och stöd att ta hjälp av för att göra bedömningar av ett andraspråk i utveckling.

Vad finns det för bedömningsstöd i svenska som andraspråk?

Studiehandledning i grundskolan och gymnasiet

Barn och ungdomar som nyligen kommit till Sverige och inte klarar att följa undervisningen på svenska kan få stöd i form av studiehandledning på modersmålet eller på det starkaste skolspråket. Genom att stöttas växelvis på svenska och modersmål utvecklar eleven verktyg för sitt eget lärande. I denna artikel finns information om studiehandledning på modersmålet och länkar till stödmaterial.

Vad innebär studiehandledning på modersmålet och krävs det åtgärdsprogram?

 

Förskolan

Svar på vanliga frågor vad gäller nyanlända och flerspråkiga elevers undervisning i förskolan.

""
Foto: Niklas Björling

I förskolans läroplan, Lpfö-18, framgår att utbildningen ska vara likvärdig och ska ta hänsyn till, samt anpassas efter, barnens olika förutsättningar och behov och att:

Språk, lärande och identitetsutveckling hänger nära samman. Förskolan ska därför lägga stor vikt vid att stimulera barnens språkutveckling i svenska, genom att uppmuntra och ta tillvara deras nyfikenhet och intresse för att kommunicera på olika sätt.

(Lpfö-18 s.8) 

I Lpfö används inte begreppet svenska som andraspråk och citatet i Lpfö ovan omfattar alla barn i förskolan. Barn som utvecklar svenska som andraspråk har redan påbörjat en utveckling ett annat språk än svenska.  Det finns likheter mellan barns tidiga språkutveckling oavsett vilket språk de lär sig först, men det finns också skillnader och andra faktorer som är viktiga att ta hänsyn till.

En likvärdig utbildning betyder inte att omsorg och undervisning är den samma för alla barn utan förskolan. Istället behöver man ta särskild hänsyn till och anpassa för barnen som utvecklar svenska som andraspråk, en flerspråkig identitet och inte minst deras individuella förutsättningar och behov.

Enligt skollag och läroplanen Lpfö-18 ska förskolan medverka till att barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att utveckla modersmålet:

Barn med annat modersmål än svenska ska ges möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål.

(Lpfö-18, s.9)

Vart fjärde barn i förskolan idag har utländsk bakgrund och utvecklar flerspråkighet. Förskolan har en viktig uppgift att medverka till barns flerspråkiga utveckling. Att stödja barn som utvecklar flera språk är i första hand en pedagogisk fråga. Det kan göras på olika sätt beroende på förskolans förutsättningar.

När det finns flerspråkig personal, modersmålsstödjare eller kulturstödjare etc. att tillgå kan dessa vara viktiga personer men oavsett om dessa resurser finns eller inte så kan alla som arbetar i förskolan uppmärksamma och lyfta fram flerspråkighet. Det är viktigt att man sänder signalen att alla språk är lika värdefulla och att flerspråkighet är en positiv resurs.

Samarbete med barnens vårdnadshavare blir ofta en viktig pusselbit i detta arbete och en viktig tillgång för förskolan för att på olika sätt kunna medverka till barnets utveckling av sitt/sina modersmål.

 

Grundskolan

Vi har delat upp frågorna kring ämnet svenska som andraspråk (sva) och allmänna frågor kring att undervisa nyanlända och flerspråkiga elever i grundskolan.

Foto: Jens Olof Lasthein
 

Svenska som andraspråk

Här hittar du svar på vanliga frågor från förvaltningschefer, skolledare och lärare kring att organisera och undervisa i ämnet svenska som andraspråk (sva).

Tidigare har skillnaderna mellan ämnena svenska (sv) och svenska som andraspråk (sva) varit mycket små i kursplanerna. I och med revideringen av läroplanen 2022 är det som är specifikt för andraspråksutveckling förstärkt och förtydligat i hela sva-kursplanen.

Skolverket sammanfattar det som är framlyft som specifikt för sva såhär:

  • I syftet står det nu att undervisningen utgår från ett andraspråksperspektiv.
  • Språkliga strategier finns numera endast i det centrala innehållet i grundskolan.
  • I det centrala innehållet är det större fokus än tidigare på ordförråd och språkliga strukturer och normer.
  • I centralt innehåll är också läsning och hörförståelse stärkta genom formuleringar om läsrelaterade aktiviteter och muntliga texter.
  • I betygskriterierna finns det nya formuleringar om andraspråksdrag. 

Se skillnaderna i kursplanerna

Vi har utgått ifrån Skolverks jämförelse där kursplanerna för svenska och svenska som andraspråk i Lgr22 ställdes bredvid varandra och gjort markeringar i färg för det som skiljer dem åt. Om du vill läsa upp kursplanerna med talsyntest rekommenderar vi Skolverkets webb.

Markerade skillnader mellan kursplanerna i svenska och svenska som andraspråk i Lgr22 (679 Kb)

Stora skillnader mellan lärarutbildning i svenska och sva

Även om det inte är så stora skillnader mellan kursplanerna för grundskolan är det stora skillnader i utbildningen till lärare i svenska respektive lärare i svenska som andraspråk. Det är således i undervisningen som de stora skillnaderna mellan ämnena svenska och svenska som andraspråk finns. En av dessa skillnader är att undervisningen i sva ska präglas av ett andraspråksperspektiv. Läs mer om det vi vår fördjupande artikel Vad innebär ett andraspråksperspektiv.

Vad innebär ett andraspråksperspektiv?

Ytterligare en sak som skiljer ämnena åt är att eleverna som läser sva genomgående ska göra jämförelser mellan svenska språket och andra språk som eleven kan.  Hur det kan ske i undervisningern kan du läsa i vår artikel Vad menar med "i jämförelse med andra språk" elev kan.

Vad menas med "i jämförelse med andra språk eleven kan"?

Ett annat stöd för att se och diskutera det som är utmärkande för sva-undervisningen är vårt diskussionsmaterial kring den nya kursplanen i sva i Lgr22.

Resurser för att stötta implementeringen av kursplanen i svenska som andraspråk i Lgr22

Specifikt för ämnet svenska

Specifikt för ämnet svenska är språkhistoria samt att möta och bekanta sig med de nordiska grannspråken och de nationella minoritetsspråken. Det innebär visserligen inte att man inte får undervisa om detta i sva, men man bör överväga om det är lämpligt och om tid finns. I syftet för svenska som andraspråk nämns inte detta, eftersom det har varit viktigt att med hänsyn till undervisningstiden begränsa vad ämnet ska behandla.

Kursplanen i sva gäller även nyanlända elever

Det är viktigt att komma ihåg att kursplanen i sva inte är framarbetad för målgruppen nyanlända elever som ska lära sig svenska som ett nytt språk, även om de också följer den. Därför måste lärare som undervisar nyanlända elever i sva anpassa kursplanen till just nyanlända elevers förutsättningar och behov. Mer om det kan du läsa i Skolverkets kommentarmaterial till ämnet svenska som andraspråk.

Kommentarmaterial till kursplanen i svenska som andraspråk – grundskolan

Vad säger lagen om vilka elever som ska läsa svenska som andraspråk? Vem är det som fattar beslutet och på vilka grunder? Det är två frågor kring behovsbedömning som du får svar på här.

I Skolförordningens 5 kap. 14 § står följande att läsa:

Undervisning i svenska som andraspråk ska, om det behövs, anordnas för:

  1. elever som har ett annat språk än svenska som modersmål,
  2. elever som har svenska som modersmål och som har tagits in från skolor i utlandet, och
  3. invandrarelever som har svenska som huvudsakligt umgängesspråk med en vårdnadshavare.

Texten anger målgrupperna för ämnet genom att ange de villkor som en elev måste uppfylla för att bli aktuell för undervisning i svenska som andraspråk. Det är sålunda inte ett ämne som är riktat till alla elever som har behov av stöd i sin språkutveckling.  

Man utgår ifrån elevens behov

De elever som bedöms vara i behov av undervisning i svenska som andraspråk har rätt att läsa svenska som andraspråk. Detta innebär rätten att få undervisning i svenska som andraspråk. Det räcker inte att enbart bedöma eleven enligt betygskriterierna i svenska som andraspråk. 

Rätten till undervisning i svenska som andraspråk gäller oavsett vilken språknivå eleven befinner sig på eftersom alla elever har rätt till undervisning utifrån sina egna förutsättningar: 

Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper. 

Lgr22, kap 1

Man kan inte fatta beslut på grupp nivå om vilka elever som ska läsa svenska som andraspråk eller inte. Det går till exempel inte att säga att de som har gjort det i mellanstadiet ska göra det i högstadiet eller att elever som är födda i Sverige ska läsa svenska som modersmål. Beslut ska alltid fattas på individnivå utifrån varje elev. För det behövs riktlinjer och rutiner. 

Det är rektors beslut men sällan rektors bedömning

I skolförordningen står det att det är elevens behov som ska styra. Det står även att det är rektor som beslutar. Att rektor bestämmer vilka elever som ska undervisas i svenska som andraspråk innebär att rektor måste ha kunskap om de två svenskämnena. För rektorer som vill läsa mer om skillnaderna mellan ämnena svenska och svenska som andraspråk har vi skrivit artikeln ”Vad innebär ett andraspråksperspektiv?”. I och med revideringen av kursplanerna från Lgr11 till Lgr22 har skillnaden mellan ämnena skrivits fram tydligare.

Rektor behöver ett bedömningsunderlag för varje elev för att kunna ta beslut på individnivå. Rektor delegerar vanligtvis frågan till en svenska som andraspråkslärare med kunskap om bedömning av ett andraspråk i utveckling. 

Läs artikeln Vad innebär ett andraspråksperspektiv?

Behovsbedömningen kan göras med hjälp av vardagliga observationer, språkutvecklingsanalyser som t.ex. performansanalys eller processbarhetsteorin samt olika kartläggnings- och diagnostiska material. Skolverket har flera material som kan vara ett stöd i bedömningen, men det som vi framför allt rekommenderar är Bygga svenska. Bygga svenska finns för åk 1–3, 4–6 och 7–9 samt språkintroduktion.

När man har samlat in ett tillräckligt varierat material gör man en analys för att se var eleven befinner sig i sin andraspråksutveckling. 

Tecken på andraspråksutveckling kan visa sig genom att eleven:

  • Behöver extra lång tid på att formulera sig.
  • Letar efter ord, omformulerar sig eller använder andra språk än svenska för att försöka göra sig förstådd.
  • Gör ovanligt många språkliga eller grammatiska fel när hen försöker uttrycka komplexa tankar på svenska, eller…
  • Uttrycker sig med korrekt grammatik med ämnesord men på ett enkelt sätt utan att utveckla sina tankar. 
  • Visar tydliga tecken på andraspråksdrag i sina texter

Efter analysen diskuterar man om undervisning i svenska eller svenska som andraspråk skulle vara det mest gynnsamma för eleven. När beslutet är fattat behöver det kommuniceras till eleven och elevens föräldrar. 

Läs mer om hur behovsbedömningen kan göras

Läs gärna blogginlägget av Anna Kaya, svenska som andraspråkslärare och medarbetare på NC, om hur man kan avgöra ifall en elev ska läsa svenska som andraspråk och hur man rent konkret kan göra bedömningar för att ta ställning till ifall det finns ett behov:

Hur avgör man ifall en elev ska läsa svenska som andraspråk?

Svenska som andraspråk – ett behovsprövat ämne

Skolverket har ett stödmaterial bestående av tre artiklar som handlar om behovsbedömning och organisation av ämnet svenska som andraspråk (sva) som är skrivna av Anna Kaya vid Nationellt centrum för svenska som andraspråk. Skolverket presenterar materialet så här:

Artikelserien riktar sig främst till rektorer inom grundskolan och motsvarande skolformer, men kan även vara intressant för lärare och annan personal i skolan samt skolchefer och andra personer på huvudmannanivå som arbetar med utvecklingsfrågor kring ämnet svenska som andraspråk.

De tre artiklarna är:

  1. Svenska som andraspråk - ett behovsprövat ämne
  2. Organisation av undervisning i svenska som andraspråk
  3. Kartläggning för kvalitativ undervisning i svenska som andraspråk. Till artikel tre hör ett frågeunderlag i ett skrivbart worddokument. Artiklarna har visat sig vara till stor hjälp för de skolor som använt sig av dem.

Svenska som andraspråk - ett behovsprövat ämne

Bedömningsstöd i svenska som andraspråk

I den här artikeln har vi samlat bedömningsstöd inom svenska som andraspråk från grundskolan till vuxenutbildningen. En del material fokuserar på att bedöma elevens andraspråkutveckling medan andra material fokuserar mer på kunskaper och förmågor som bedöms enligt kurs- och ämnesplanerna.

Bedömningsstöd för svenska som andraspråk

Det finns inga bestämmelser som reglerar hur behovsbedömningen av svenska som andraspråk ska göras och dokumenteras. Skolverkets bedömningssmaterial Bygga svenska kan vara ett stöd i behovsanalysen. Vissa kommuner har etablerat gemensamma rutiner och blanketter för dokumentationen av behovsanalysen och beslut om att eleven ska läsa svenska som andraspråk, samt beslut om att eleven ska sluta läsa svenska som andraspråk. Här nedan ser ni några exempel:

Haninge kommun: Rutin för undervisning i svenska som andraspråk i Haninge kommuns grund- och grundsärskolor

Stockholm stad: Stödmaterial för svenska som andraspråk

Läs gärna mer i Skolverkets stödmaterial Svenska som andraspråk – ett behovsprövat ämne

Svenska som andraspråk är inget stegämne där eleven ska klara en viss förutbestämd nivå för att sedan per automatik byta till svenska. Kursplanen är skriven för elever som är på nybörjarnivå upp till avancerad nivå i andraspråksutvecklingen. Svenska som andraspråk det enda behovsprövade ämnet i svensk skola. Eleven ska läsa ämnet så länge som hen behöver det.

Behovet av sva-undervisning hänger ihop med elevens andraspråksutveckling. Utöver den inledande behovsbedömningen så behöver skolan även göra kontinuerliga bedömningar för att avgöra om behovet kvarstår eller inte. Rektor ansvarar för att bedömningarna görs, men delegerar vanligen själva bedömningen till undervisade sva-lärare. Bedömningen bör göras en gång per läsår.

Ta gärna stöd av kollegor i behovsbedömningen

När det gäller nyanlända elever är behovsbedömningen oftast ganska enkel att göra eftersom de inte har kommit så långt i sin utveckling i svenska språket än. Bedömningarna av de elever som har varit i Sverige några år eller är födda här är oftast mer krävande. I sådana fall är det en fördel om sva-läraren som gör bedömningen har kollegor att diskutera med. Ett förslag är att anordna gemensamma konferenser i kommunen.

Tiden med behov av sva-undervisning varierar mycket

Det finns stora skillnader mellan olika elever gällande hur lång tid det tar att utveckla ett rikt och nyanserat svenskt språk. Det är flera aspekter som spelar in som till exempel elevens ålder, skolbakgrund, kunskaper i andra språk och vilken undervisning eleven möter. 

Det går inte att dra några skarpa gränser eller sätt upp exakta tider för hur länge en elev ska få undervisning i svenska som andraspråk. Studier visar att det tar cirka två år att utveckla ett språk som fungerar i konkreta och kontextbundna vardagliga situationer. Att utveckla det kunskapsrelaterade språket tar betydligt längre tid. Det brukar sägas att det tar cirka 5-8 år att komma i nivå med förstaspåkstalarna (Cummins 1996, 2000; Thomas & Collier, 1997). 

Kan en elev välja att sluta läsa sva?

Att ge ett entydigt svar på denna fråga är svårt. Eleven kan i och för sig inte välja att avsluta påbörjade studier eftersom det är rektor som formellt beslutar. Samtidigt finns ju ett krav enligt läroplanen på att skolan ska samarbeta med hemmet, och att då tvinga en elev att läsa svenska som andraspråk mot sin egen och föräldrarnas vilja kan knappast gynna inlärningen. Vad som alltså bör rekommenderas är att skolan informerar elever och föräldrar om deras rättigheter, och också sakkunnigt informerar på vilket sätt det för eleven skulle vara fördelaktigt att läsa svenska som andraspråk istället för svenska. Avänd gärna behovsbedömningen som stöd i samtalet.

Det kan finns en del missförstånd som behöver redas ut. Det är till exempel inte ovanligt att man tror att sva är ett lättare ämne där eleverna inte kommer att utvecklas och utmanas lika mycket eller att det inte ger samma behörighet och möjligheter i gymnasiet.

En vanlig fråga vi får är hur man ska organisera undervisningen i svenska som andraspråk på bästa sätt. Kan man till exempel läsa tillsammans med svenskämnet, eller måste ämnena läsas separat? 

Det är inte reglerat hur sva ska organiseras. Det viktiga är att sva-eleverna får den undervisning som de har rätt till. Några exempel på sätt att organisera undervisningen är:

  • Svenska och sva samläses med en lärare alla lektioner
  • Svenska och sva schemaläggs parallellt och man har två lärare på tre klasser
  • Svenska och sva har vissa lektioner tillsammans, andra är de delade. Sva eleverna kan till exempel ha utökad undervisningstid.
  • Sva är en egen undervisningsgrupp, till exempel med alla elever från årskursen
  • Tvålärarskap med en lärare i svenska och en i sva med lika många undervisningstimmar. Det finns alltid två lokaler. Samläsning och delning styrs av didaktiska frågor. 

Det viktiga i alla modeller är att eleverna får den undervisning som de har rätt till. Svenska och svenska som andraspråk är två olika ämnen, med två olika kursplaner som trots mycket gemensamt också skiljer sig åt vad gäller syfte, centralt innehåll och bedömning. De kan inte enkelt samläsas. All undervisning i sva ska till exempel kännetecknas av att andraspråksperspektiv. Det kan var svårt att uppnå för en lärare som har undervisning gemensamt för svenska och sva. 

Det är fel att enbart bedöma enligt sva-kursplanen

Vi får tyvärr ofta signaler om att elever som samläser sva med elever som läser svenska bedöms enligt kursplanen i svenska som andraspråk utan att undervisningen de fått har skiljt sig åt. Så får man inte göra. Elever med behov av sva har rätt till en kvalitativ undervisning i enlighet med ämnets kursplan för att på bästa sätt kunna utveckla svenska språket utifrån sina förutsättningar.

Nyanlända elever kan behöva en separat undervisningsgrupp

Nyanlända elever som ska lära sig svenska som ett nybörjarspråk är i stort sett alltid i behov av nybörjarundervisning i sva, vilket kan behöva erbjudas i en separat undervisningsgrupp eller i en förberedelseklass. Sva-undervisning för nyanlända elever som ska lära grunderna i svenska språket skiljer sig till form och innehåll från sva-undervisning för de elever som kommit längre i andraspråksutvecklingen. Detta innebär att man, för att kunna möta de olika elevernas behov, även kan behöva olika undervisningsgrupper i svenska som andraspråk så att den språkliga spridningen inte blir alltför stor.

Elevens behov ska styra organisationen av ämnet

Det är elevens behov av kvalitativ undervisning som ska styra val av organisationsmodell. Det går inte att generellt rekommendera det ena eller det andra. Istället för vi ett lite längre resonemang i artikeln Hur kan svenska som andraspråk organiseras i grundskolan. Några saker som vi resonerar kring där är:

  • Skillnader och likheter mellan svenskämnena
  • Faktorer hos en heterogen elevgrupp som kan påverka beslutet
  • Nyanlända elevers rätt till undervisning på nybörjarnivå
  • Möjligheter och risker med samläsning och separata grupper

Läs mer om hur sva kan organiseras

Vi har tre artiklar som kan vara till stöd när man planerar och utvärderar organisation av ämnet svenska som andraspråk i grundskolan.

Hur kan svenska som andraspråk organiseras i grundskolan?

Så här organiseras ämnet svenska som andraspråk på olika skolor

Vad innebär ett andraspråksperspektiv?

Resurser för implementeringen av sva i Lgr22

Skolverket har publicerat ett stödmaterial kring svenska som andraspråk bestående av tre artiklar. Den andra artikeln Organisation av undervisning i svenska och svenska som andraspråk handlar om hur ämnet kan organiseras. Förutom ett fördjupande resonemang som man kan luta sig mot när man planerar sin undervisningsmodell på skolan finns också exempel och råd från en rektor om hur de gjort för skolans yngre och äldre elever.

Svenska som andraspråk ett behovsprövat ämne

Organisation av undervisning i svenska och svenska som andraspråk

I Skolverkets stödmaterial "Svenska som andraspråk - ett behovsprövat ämne" får vi ta del av hur man kan få reda på om en elev behöver undervisning utifrån ämnet svenska som andraspråk. Vi får också veta hur en behovsprövning kan gå till. Materialet ger även stöd i hur man kan organisera undervisningen i svenska som andraspråk.

Svenska som andraspråk - behovsprövning och organisation
Stödmaterialet "Svenska som andraspråk - ett behovsprövat ämne" innehåller tre artiklar som handlar om behovsbedömning och organisation av ämnet svenska som andraspråk (sva). Artikelserien riktar sig främst till rektorer inom grundskolan och motsvarande skolformer, men kan även vara intressant för lärare och annan personal i skolan samt skolchefer och andra personer på huvudmannanivå som arbetar med utvecklingsfrågor kring ämnet svenska som andraspråk. De tre artiklarna är:

  1. Svenska som andraspråk - ett behovsprövat ämne
  2. Organisation av undervisning i svenska som andraspråk
  3. Kartläggning för kvalitativ undervisning i svenska som andraspråk

Artikel 1, Svenska som andraspråk - ett behovsprövat ämne

I artikeln besvaras frågor som ”Vilka elever ska läsa svenska som andraspråk?” och ”Hur avgör man om en elev är i behov av undervisning i svenska som andraspråk?” I artikeln får du ta del av två sva-lärares beskrivningar av hur deras behovsbedömning och sva-beslut går till på deras skolor. En som arbetar på högstadiet och en som arbetar på lågstadiet.

Artikel 2, Organisation av undervisning i svenska som andraspråk

I artikeln diskuteras olika sätt att organisera undervisningen utifrån elevernas olika behov. I artikeln redogörs för framgångsfaktorer och andra aspekter som kan vara viktiga att ta hänsyn till vid tjänstefördelning och organisation av undervisningsgrupper. Den innehåller också ett exempel där en rektor berättar hur organisering av undervisning i svenska och svenska som andraspråk kan gå till.

Artikel 3, Kartläggning för kvalitativ undervisning i svenska som andraspråk

Detta är ett stöd till huvudman och rektor för att göra en kartläggning av verksamheten i syfte att utveckla och förbättra organisationen och genomförandet av undervisning i svenska som andraspråk. Kartläggningen kan med fördel användas som en del av huvudmannens och skolans systematiska kvalitetsarbete. Kartläggningen kan även användas av rektor som grund vid tjänstefördelning och planering av resurser. Kartläggningen är uppdelad i fyra avsnitt; elever, lärarresurser och organisation av undervisning i svenska och svenska som andraspråk samt rutiner för arbetet.

Utgå gärna från Skolverkets stödmaterial i arbetet med att utveckla organisationen av undervisning i svenska som andraspråk:

Svenska som andraspråk - ett behovsprövat ämne

Svaret på frågan är nej. Eleven måste antingen läsa svenska som andraspråk eller svenska, inte både och.

Ur Skolförordningen (2011:185) 5 kap. 15 §:

Undervisning i svenska som andraspråk ersätter undervisning i svenska.
Svenska som andraspråk får därutöver anordnas

  1. som språkval i grundskolan och specialskolan,
  2. som elevens val, eller
  3. inom ramen för skolans val.

För att bli behörig att undervisa i svenska som andraspråk i grundskolans åk 1-6 krävs 30 hp, för åk 7-9 krävs 45 hp och för gymnasieskolan krävs 90 hp i svenska som andraspråk. För sfi krävs 30 hp.

Svensklärare i åk F–6 behöver 15 hp

Utifrån den tidigare behörighetsförordningen fick lärare med behörighet i svenska åk 1-3 per automatik även behörighet i svenska som andraspråk. Detta gäller inte längre. För de som är behöriga i svenska för åk F–3 behövs numer 15hp i svenska som andraspråk för att bli behörig i sva. Detsamma gäller lärare i 4–6.  Detta gäller de lärare som framöver vill ansöka om behörighet i ämnet.

Nu gällande behörighetsförordning

Nedan följer en sammanställning av nu gällande Förordning (2011:326) om behörighet och legitimation för lärare och förskollärare:

Grundskolans årskurs 1-3

3 § Behörig att undervisa i grundskolans årskurs 1-3 är den som har avlagt

  1. grundlärarexamen enligt bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100) med inriktning mot arbete i förskoleklass och grundskolans årskurs 1-3,
  2. en äldre examen än som avses i 1 och som är avsedd för arbete i minst en av årskurserna 1-3 i grundskolan, eller
  3. en examen som ger behörighet att bedriva undervisning enligt denna förordning, om han eller hon genom att ha kompletterat sin utbildning har fått kunskaper och förmågor som motsvarar kraven för en examen som avses i 1.

En lärare som avses i första stycket är endast behörig att undervisa i den eller de årskurser och i det eller de ämnen som omfattas av lärarens utbildning. En lärare som avses i första stycket är dock endast behörig att undervisa i svenska som andraspråk om läraren i sin utbildning har fullgjort 30 högskolepoäng eller motsvarande omfattning i ämnet alternativt behörighet i svenska plus 15 hp i svenska som andraspråk.
Förordning (2013:694).

Grundskolans årskurs 4-6

6 § Behörig att undervisa i grundskolans årskurs 4-6 är den som har avlagt

  1. grundlärarexamen enligt bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100) med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 4-6,
  2. grundlärarexamen enligt bilaga 2 till högskoleförordningen med inriktning mot arbete i fritidshem,
  3. ämneslärarexamen enligt bilaga 2 till högskoleförordningen med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7-9,
  4. en äldre examen än som avses i 1 och som är avsedd för arbete i minst en av årskurserna 4-6 i grundskolan, eller
  5. en äldre examen än som avses i 3 och som är avsedd för arbete i minst en av årskurserna 7-9 i grundskolan.

En lärare som avses i första stycket är endast behörig att undervisa i det eller de ämnen som omfattas av lärarens examen. En lärare som avses i första stycket 4 är dessutom endast behörig att undervisa i den eller de årskurser som omfattas av lärarens examen. En lärare som avses i första stycket är dock endast behörig att undervisa i svenska som andraspråk om läraren i sin examen har fullgjort 30 högskolepoäng eller motsvarande omfattning i ämnet alternativt behörighet i svenska plus 15 hp i svenska som andraspråk.
Förordning (2013:694).

7 § Behörig att undervisa i grundskolans årskurs 4-6 är, utöver vad som följer av 6 §, den som har avlagt en examen som ger behörighet att bedriva undervisning enligt denna förordning, om han eller hon genom att ha kompletterat sin behörighet att undervisa som lärare med ytterligare utbildning har fullgjort ämnesstudier om minst 30 högskolepoäng eller motsvarande omfattning vardera i ämnena svenska, matematik och engelska.

Därutöver ska läraren ha fullgjort ämnesstudier om

  • minst 30 högskolepoäng eller motsvarande omfattning i samhällsorienterande ämnen,
  • minst 30 högskolepoäng eller motsvarande omfattning i naturorienterande ämnen och teknik, eller
  • minst 30 högskolepoäng eller motsvarande omfattning i ett eller två av ämnena hem- och konsumentkunskap, idrott och hälsa, bild, musik eller slöjd.

Behörighet enligt första stycket omfattar bara ämnena svenska, matematik och engelska samt det eller de ämnen som avses i första stycket 1, 2 eller 3 om lärarens utbildning i detta eller dessa ämnen har den omfattning som krävs enligt respektive punkt.

Grundskolans årskurs 7-9

8 § Behörig att undervisa i grundskolans årskurs 7-9 är den som har avlagt

  • ämneslärarexamen enligt bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100) med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7-9,
  • ämneslärarexamen enligt bilaga 2 till högskoleförordningen med inriktning mot arbete i gymnasieskolan,
  • en äldre examen än som avses i 1 och som är avsedd för arbete i minst en av årskurserna 7-9 i grundskolan, eller
  • en äldre examen än som avses i 2 och som är avsedd för arbete i gymnasieskolan.

En lärare som avses i första stycket är endast behörig att undervisa i det eller de ämnen som omfattas av lärarens examen. En lärare som avses i första stycket 3 är dessutom endast behörig att undervisa i den eller de årskurser som omfattas av lärarens examen.

9 § Behörig att undervisa i grundskolans årskurs 7-9 är, utöver vad som följer av 8 §, den som har avlagt en examen som ger behörighet att bedriva undervisning enligt denna förordning, om han eller hon genom att ha kompletterat sin behörighet att undervisa som lärare med ytterligare utbildning har fullgjort ämnesstudier om

  • minst 90 högskolepoäng eller motsvarande omfattning i något av ämnena svenska, samhällskunskap eller musik, eller
  • minst 45 högskolepoäng eller motsvarande omfattning i ett annat ämne än som anges i 1.

En lärare som avses i första stycket är behörig att undervisa i det eller de ämnen som anges i första stycket 1 eller 2 om lärarens utbildning i ämnet har den omfattning som krävs enligt respektive punkt.

Skollagen

2 kap. 20 § Endast den som har legitimation får anställas som lärare eller förskollärare i skolväsendet utan tidsbegränsning.

Den som inte har legitimation som lärare får dock anställas som lärare i skolväsendet utan tidsbegränsning, om han eller hon ska undervisa i modersmål eller i ett yrkesämne i gymnasieskolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå eller särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå, eller individuella kurser eller orienteringskurser i kommunal vuxenutbildning. Detta gäller bara om

  • det saknas sökande som har legitimation,
  • den sökande har tillräcklig kompetens för att undervisa i det aktuella ämnet eller på den aktuella kursen, och
  • det finns skäl att anta att den sökande är lämplig att bedriva undervisningen.

Även den som ska bedriva undervisning som avses i 17 § får anställas som lärare i skolväsendet utan tidsbegränsning. Lag (2011:189).

 

Nyanlända och flerspråkiga elever

Här hittar du svar på vanliga frågor kring organisation och undervisning av nyanlända och flerspråkiga elever som inte specifikt har med ämnet svenska som andraspråk (sva) att göra.

Lärare och skolledare vänder sig ibland till NC med frågor om barn och elever som de uppfattar varken kan svenska eller sitt modersmål tillräckligt bra och man uttrycker farhågor om hur de ska klara skolan. Eftersom eleverna kan vara födda i Sverige eller ha kommit hit i tidig ålder finns förväntningar på att eleven borde ha kommit längre i sin språkutveckling och i den oron händer det att man talar i termer av att eleven inte har något språk alls eller frågar om eleven kan vara ”halvspråkig”?  Här kommer vi att lyfta några aspekter kring användandet av begreppet ”halvspråkighet” i relation till flerspråkiga elevers språkliga repertoarer.

Vikten av att problematisera användandet av begreppet

Vi på NC vill problematisera användningen av begreppen ”halvspråkig” och ”halvspråkighet” eftersom vi anser att det kopplar till ett bristperspektiv. Det ger uttryck för att elevens språk inte lever upp till föreställningen om ett fullvärdigt ”helt” standardspråk. Begreppet används också som beskrivning av en individ i sig, som då också leder tanken till någon som är otillräcklig i vissa avseenden. Det finns också tendenser i samhället att då och då använda sig av resonemang om just språk och språkanvändning för att uttrycka egna attityder till specifika grupper eller individer. Inte sällan används då benämningen ”halvspråkig”. Mot bakgrund av detta avråder NC från användandet av begreppet halvspråkighet. Istället vill vi att man nyfiket undersöker hur eleven faktiskt använder sina olika språk, på olika sätt i olika situationer och sammanhang.

Begreppets ursprung 

Begreppet halvspråkighet myntades först av Nils-Erik Hansegård som under 1960-talet studerade flerspråkiga barn i Tornedalen. Han menade att en alltför snabb övergång från modersmålet till andraspråket svenska hos barn skulle kunna orsaka bestående språkliga och kognitiva brister och att barnen därigenom blev ”halvspråkiga”. Begreppet kom genom sin användning också att leda till en generell negativ syn på flerspråkighet. Trots att flerspråkighetsforskning sedan dess visat på språkliga, sociala och kognitiva fördelar med flerspråkighet, har begreppet levt sig kvar i vissa sammanhang även till våra dagar.

Domäner – olika språk används och utvecklas i olika sammanhang

Alla språkanvändare har olika sätt att utveckla och anpassa sig språkligt efter olika situationer och efter vilka vi kommunicerar med. Det gör att vi utvecklar olika språkliga register för att kunna använda språket på bästa sätt, beroende på sammanhang och behov. För personer som lever i flerspråkiga sammanhang kommer det också att innebära att man växlar mellan olika språk beroende på situation, så kallade domäner som till exempel familj, skola, kompisar, sport eller andra intressen, arbete och religion. Vilket också leder till att språken utvecklas lite olika inom sina respektive domäner och på så sätt ”täcker” behoven i de sammanhang där de används.

Poängen är att det inte finns någon anledning att utveckla olika språk på samma sätt, eftersom de används i olika domäner på olika sätt. Det fyller därför inte någon funktion att till exempel lära sig alla ämnesord i slöjden på sitt modersmål, om det språket aldrig är aktivt i sådana ämnessammanhang. 

Vikten av kartläggning av elevens språkliga resurser 

Genom kartläggning går det att ta reda på mer om vilka språk som barn och elever har kontakt med i sina olika domäner och hur väl de behärskar dessa. Det kan vara ganska svårt att uttala sig om en elevs behärskning av ett språk om man som lärare själv inte kan det aktuella språket. Då krävs en kollega som kartlägger och delger informationen så att alla övriga i personalen får en god bild av elevens språkliga repertoar, och språkförmågor, även i olika register och ämnesområden. Centralt kan vara att språken kartläggs i flera olika situationer så att eleven får möjlighet att visa sina kunskaper, både i mer vardagliga sammanhang men också inom olika ämnesspecifika områden i skolan. Utifrån den kartläggningen kan skolan sedan gå vidare utifrån de förutsättningar och behov som då visar sig.

I Skolverkets material för kartläggning av nyanlända elever ingår i Steg 1 Kartläggning av elevens språk och erfarenheter. Här finns både en lärarhandledning att få god hjälp av och ett samtals- och dokumentationsunderlag att utgå från. 

Skolverket Kartläggningsmaterial Steg 1 och 2 för nyanlända elever i grundskolan

Litteraturtips om du vill läsa mer om begreppet halvspråkighet

Bild på böckerna i texten

Flerspråkighetens sociopolitiska och sociokulturella ramar

I forskningsöversikten vidrörs begreppet halvspråkighet på ett par ställen i kapitlet Flerspråkighetens sociopolitiska och sociokulturella ramar av Hyltenstam och Milani
Hyltenstam K., Axelsson M. & Lindberg I. (2012) Flerspråkighet - en forskningsöversikt.  Vetenskapsrådet

Halvspråkighet och Rinkeysvenska som språkideologiska begrepp

I sitt antologikapitel redogör Christopher Stroud både för historiken kring begreppet halvspråkighet och diskuterar utförligt frågan om användningen av begreppet utifrån språkideologiska perspektiv.

Hyltenstam, K. och Lindberg I. (2013) Svenska som andraspråk - i forskning, undervisning och samhälle. Studentlitteratur

Språkideologi och det ofullbordade språkbytet

Artikeln behandlar historiska perspektiv på språkideologi och här ges också en mycket utförlig bakgrund till Hans-Erik Hansegårds myntande och användning av begreppet halvspråkighet. 

Hyltenstam K. och Salö L. (2022) Språkideologi och det ofullbordade språkbytet. Den språkliga försvenskningen av det meänkielitalande området. (en webbpublicerad artikel).

Flerspråkighet, identitet och lärande

Både i bokens inledande kapitel och i kapitlet om identitet som dynamisk process tas begreppet halvspråkighet upp och kopplas till teoretiska perspektiv av flerspråkighet och identitet.

Musk N. och Wedin Å. (2010) Flerspråkighet, identitet och lärande. Studentlitteratur

Nej. Bedömningsstödet Bygga svenska kan man använda med alla elever som utvecklar svenskan som ett andraspråk, från nybörjare till en mer avancerade nivå. Det spelar ingen roll om eleverna är nyanlända eller har gått mer än fyra år i svensk skola.

I "Kapitel 2: Lärarhandledning – Att bedöma utifrån de fem stegen" i de olika utgåvorna av Bygga svenska ( för åk 1–3, 4–6 och 7–9 samt gymnasieskolans introduktionsprogram) kan vi läsa följande:

Elever som kan bedömas utifrån modellen

Bygga svenska är framtaget som ett stöd för lärare att bedöma nyanlända elevers utveckling i svenska språket – från nybörjarnivå till avancerad nivå. Enligt skollagen ska en elev inte längre anses vara nyanländ efter fyra års skolgång här i landet. Det är emellertid olika hur lång tid det tar för en nyanländ elev att utveckla ett tillräckligt avancerat andraspråk för att kunna delta självständigt i den ordinarie undervisningen. Lärare kan därför även använda materialet för att bedöma språkutvecklingen hos elever som har ett annat modersmål än svenska och som inte definieras som nyanlända enligt skollagen, men som ändå behöver stöttning och återkoppling i sin andraspråksutveckling.

Bedömningsstödet Bygga svenska på Skolverkets webb

Bedömningsstöd för svenska som andraspråk

 

Gymnasiet

För gymnasiet har vi gjort indelningen frågor för språkintroduktion och frågor för nationella progam. Frågorna gäller både ämnet svenska som andraspråk (sva) och allmänna frågor kring att undervisa nyanlända och flerspråkiga elever i gymnasieskolan.

Foto: Jens Olof Lasthein
 

Språkintroduktion

Här har vi samlat svar på vanliga frågor som vi får kring att organisera och genomföra undervisning för elever som läser på språkintroduktion.

Språkintroduktion är ett av gymnasieskolans fyra introduktionsprogram. Syftet med språkintroduktion är att ge nyanlända ungdomar en utbildning med tyngdpunkt i det svenska språket. Syftet är också att språkintroduktion ska ge eleven möjlighet att gå vidare i gymnasieskolans nationella program, eller till annan utbildning. Utbildningen på introduktionsprogram följer inte en nationell kursplan utan för varje elev ska det upprättas en individuell studieplan. Planen är individuell och ska innehålla uppgifter om syftet med språkintroduktion, innehållet, det vill säga vilka ämnen eleven läser inom ramen för språkintroduktion och längd.

Det finns bestämmelser om bedömning av en nyanländ elevs kunskaper när en elev tas emot till språkintroduktion. Huvudmannen ska också fortlöpande bedöma elevens kunskapsutveckling för att eleven så snart som möjligt ska komma vidare och kunna läsa på gymnasiets nationella progam.

8 §   Språkintroduktion ska innehålla undervisning i grundskoleämnena svenska eller svenska som andraspråk. Undervisning i enbart dessa ämnen kan bedrivas under en kort inledande period. I övrigt ska språkintroduktion utformas utifrån de bedömningar som ska göras enligt 7 § och innehålla de ämnen och kurser som eleven behöver för sin fortsatta utbildning. Utbildningen får innehålla grundskoleämnen som eleven inte har godkända betyg i och kurser i gymnasieämnen.

Språkintroduktion får kombineras med kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare och motsvarande utbildning vid folkhögskola enligt 24 kap. skollagen (2010:800). Även andra insatser som är gynnsamma för elevens kunskapsutveckling får ingå i utbildningen.

Förordning (2018:1328) 

I skollagen anges att ”syftet med språkintroduktion är att ge eleverna en utbildning med tyngdpunkt i det svenska språket, vilken möjliggör för dem att gå vidare i gymnasieskolan eller annan utbildning” (vår kursivering). En rimlig tolkning av detta är att utbildningen ska innehålla de ämnen som eleven behöver för sin fortsatta utbildning. Lämpligen görs en inledande kartläggning av elevens tidigare erfarenheter och kunskaper, mål med studierna etc. och utifrån denna planeras hur undervisningen ska se ut för att bäst möta elevens behov. Att enbart erbjuda undervisning i svenska som andraspråk skulle innebära att eleven inte får möjlighet att gå vidare i sin kunskapsutveckling i andra ämnen och inte heller till vidare utbildning som kräver betyg i flera ämnen.

Elever på introduktionsprogrammen ska ha en minsta garanterad undervisningstid på 23 timmar i veckan (17 kap. 6 § skollagen). Det motsvarar undervisningstiden på gymnasieskolans yrkesprogram. Elever som har förutsättningar att tillgodogöra sig mer undervisningstid kan behöva det för att uppfylla utbildningens syfte. Utbildningens omfattning får minskas för en elev som begär det om huvudmannen för utbildningen bedömer att det finns särskilda skäl.

Det är av största vikt att elever på språkintroduktionsprogrammet får den undervisning de har rätt till enligt skollag och skolförordning. Det är inte bara den enskilda läraren i svenska som andraspråks ansvar att känna till vad som gäller för den här elevgruppen utan det är rektors och hela skolans ansvar.

Ett nationellt kartläggningsmaterial för att bedöma nyanlända elevers kunskaper finns nu publicerat eftersom det inom grundskolan sedan 1 januari 2016 är lag på att inom två månader bedöma nyanlända elevers kunskaper. Materialet är inte obligatoriskt (men kommer troligtvis att bli det för grundskolan inom kort) men går naturligtvis utmärkt att använda på språkintroduktionsprogrammet. Ta fram rutiner för hur materialet ska användas och vilka lärare som ska involveras (sva, modersmål, no, so). Även studie- och yrkesvägledare bör vara involverad då kartläggningen ligger till grund för den individuella studieplanen som varje språkintroelev ska ha och som styr innehåll och takt i individens studier.

Information om introduktionsprogrammen på Skolverkets webb

Läs mer om kartläggningsmaterialet i Skolverkets bedömningsportal

Skolverkets stödmaterial Introduktionsprogrammet språkintroduktion från 2013 uppdateras inte längre men här finns mycket information som fortfarande är aktuell

 

I vilka ämnen ska elever i språkintroduktion i så fall göra nationella prov?

För de elever som bedöms ha nått nivån kan nationella prov för åk 9 användas i slutet av kursen. Det gäller samtliga ämnen. Det finns dock inget krav i gymnasieförordningen på att använda nationella prov inom språkintroduktionen. En enskild elev kan således få ett betyg i ett ämne utan att ha genomfört ett nationellt prov. I det läget måste läraren på annat sätt ha samlat ett gediget underlag för sin betygssättning.

Se vidare information om genomföra nationella prov med nyanlända elever på Skolverket.se

Modersmålsundervisning är en rättighet även på språkintroduktion. Eleven själv ansöker om modersmålsundervisning inom gymnasieskolan.

I 19 § Skollagen (2010:800) finns grundläggande bestämmelser om huvudmannens skyldighet att erbjuda modersmålsundervisning för elever i gymnasieskolan och i anpassade gymnasieskolan. Modersmålsundervisning får inte omfatta mer än ett språk för en elev. Modersmålsundervisning får anordnas som individuellt val, utökat program, eller som ersättning för undervisning i andra språk - men inte som ersättning för svenska, svenska som andraspråk och engelska. 

Huvudmannen är skyldig att anordna modersmålsundervisning i ett språk om minst fem elever önskar sådan undervisning i det aktuella modersmålet och att det finns en lämplig lärare att tillgå.

Kursplaner för modersmål på grundskolan

Kursplaner för modersmål i anpassad grundskola

Har en elev som påbörjar språkintroduktion till och med första kalenderhalvåret då hen fyller 20 år rätt att sedan fullfölja sina studier på ett nationellt program i gymnasieskolan?

I skollagen 15 kap. 5 § (2010:800) framgår den generella behörighet till gymnasieskolan: En elev har rätt att påbörja gymnasieutbildning senast det år hen fyller 20 år. Däremot är det i skollagen inte definierat vad som avses med "påbörjat sin gymnasieutbildning", men eleven ska ha en upprättad studieplan där det framgår vad elevens utbildning ska innehålla.

Vägledande kan, enligt Skolverkets upplysningstjänst, vara att Skolväsendets överklagandenämnd har i ett beslut från 1999 gjort bedömningen att elever inskrivna på (dåvarande) individuella program inte är behöriga att tas emot på nationella program efter det första kalenderhalvåret det år de fyller 20. I förarbetet till den nya skollagen (2010:800) har det inte aviserats någon saklig förändring gällande målgruppen för gymnasieskolan varför man rimligen fortfarande kan se detta beslut som vägledande i relation till elever inskrivna på introduktionsprogram.

Asylsökande elever

Det har varit oklart om asylsökande elever som påbörjat introduktionsprogram innan de fyllt 18 år har rätt att fortsätta sin utbildning även när de flyttat till en annan kommun efter att de fyllt 18 år. Den rådande situationen då asylsökande flyttar till boenden i nya kommuner innebär därmed att de riskerar att få sin utbildning avbruten. Skolverket gör bedömningen att asylsökande elever som fyllt 18 år har rätt att få fortsätta på introduktionsprogram i gymnasieskolan även efter att de flyttat till en annan kommun.

Läs mer på Skolverkets webbplats:

Rätt till utbildning, nyanlända och gymnasieskolan

 

Nationella program

Här svarar vi på frågor som är relevant för de som undervisar nyanlända och flerspråkiga elever som läser på gymnasiets nationella progam.

Skönlitteraturläsning och kreativt skrivande får en större del i ämnesplanen för sva i Gy25. Innehållet gällande skönlitteratur är också mer detaljerat. Inlärar- och användarstrategier är mer framskrivna. Andraspråksutveckling är ett nytillkommet begrepp. Begreppet modersmål är ersatt av andra språk eleven kan. 

Den nya ämnesplanen för svenska som andraspråk börjar gälla 1 juli 2025. De nuvarande kursbetygen kommer då att ersättas av ämnesbetyg. Syftet med ämnesbetyg är att eleven ska få längre tid för att fördjupa och utveckla ett ämne innan det slutliga betyget sätts. Läraren ges också bättre möjligheter att bedriva undervisning långsiktigt och utifrån en helhetssyn. 

De nya ämnesplanerna är utformade som sammanhållna ämnen med nivåer. Sva har tre nivåer. De tre nivåerna bygger vidare på underliggande nivåer. Nivå 1 bygger således vidare på grundskolans åk 9. Efter nivå 1 på vissa yrkesprogram och nivå 3 på teoretiska program, ges ett ämnesbetyg för ämnet sva.

När man läser ämnesplanen Gy25 behöver man tänka på att uppdelningen i tre delar: syfte, centralt innehåll och betygskriterier visserligen kvarstår, men måste läsas och användas på ett nytt sätt. Samma syfte och samma betygskriterier gäller för alla tre nivåer. I kursplanerna i Gy11 har alla kurser egna betygskriterier, men i Gy25 är det alltså endast det centrala innehållet som skiljer sig mellan varje nivå. Det centrala innehållet visar skillnaden mellan nivåerna och det breddas och fördjupas successivt mellan nivåerna.

Jämförelse mellan sva i Gy11 och Gy25

NC har gjort en jämförelse mellan det centrala innehållet i Gy11 och Gy25. Vi har kommenterat jämförelsen, framför allt med fokus på vad som skiljer sig åt mellan kursplanerna och ämnesplanerna. För att underlätta läsningen har vi gjort egna indelningar i stycken samt flyttat om något i ordningen i de båda dokumenten för att lättare kunna jämföra skrivningarna. Formuleringarna är naturligtvis oförändrade, men vi vill uppmana er till att utgå ifrån dokumenten publicerade av Skolverket i er undervisning. 

NC jämför sva kurs 1 (Gy11) med sva nivå 1 (Gy25) (172 Kb)

NC jämför sva kurs 2 (Gy11) med sva nivå 2 (Gy25) (209 Kb)

NC jämför sva kurs 3 (Gy11) med sva nivå 3 (Gy25) (177 Kb)

Vi jobbar med att göra jämförelser mellan kursplanerna och ämnesplanerna för anpassad skola. Vi kommer att publicera dem här så snart de blir klara.

Läs mer

Läs mer om hela ämnesbetygsreformen på Skolverkets webb
 

En nyhet är reflektion över den egna språkinlärningen med tonvikt på att utveckla och använda strategier för att stärka andraspråksutveckling och även flerspråkighetens betydelse för individ och samhälle. Nytt i det centrala innehållet är också uttal och uttalets betydelse för en ändamålsenlig kommunikation. 

I läroplanen för anpassad gymnasieskola har man ämnesbetyg. Ämnesplanerna i Gyan25 är utformade som sammanhållna ämnen med nivåer. Sva har två nivåer. De två nivåerna bygger vidare på underliggande nivåer. Nivå 1 bygger således vidare på grundskolans åk 9. 

När man läser ämnesplanen för anpassade gymnasieskolan Gyan25 behöver man tänka på att de tre delarna: syfte, centralt innehåll och betygskriterier visserligen kvarstår från tidigare, men måste läsas och användas på ett nytt sätt. Samma syfte och samma betygskriterier gäller för båda nivåerna. I de anpassade kursplanerna i GySär13 har alla kurser egna betygskriterier, men i Gyan25 är det alltså endast det centrala innehållet som skiljer sig mellan de två nivåerna. Det centrala innehållet visar skillnaden i bredd och djup mellan nivåerna.

De olika delarna i det centrala innehållet kan ha olika mycket utrymme i undervisningen och kombineras på olika sätt utifrån elevbehov. Du kan läsa mer om det på Skolverkets webb:

Så använder du läroplanen, programmålen, ämnes- och ämnesområdesplanerna i anpassade gymnasieskolan

Jämförelse mellan sva i GySär13 och i Gyan25

NC har gjort en jämförelse mellan centrala innehållet i svenska som andraspråk i GySär13 och Gyan25. Vi har kommenterat jämförelsen med fokus på vad som skiljer sig mellan nuvarande kursplan och kommande ämnesplan.

För att underlätta läsningen har vi gjort egna indelningar i stycken samt flyttat om något i ordningen i dokumenten för att lättare kunna jämföra innehållet. Formuleringarna är naturligtvis oförändrade, men vi vill uppmana er till att utgå ifrån dokumenten publicerade av Skolverket i er undervisning.

  NC jämför sva 1 i GySär13 med sva nivå 1 i Gyan25 (165 Kb)

NC jämför sva 2 i GySär13 med sva nivå 2 i Gyan25 (194 Kb)

Hitta program, ämnen, nivåer och ämnesområden i den anpassade gymnasieskolan, Gyan25 på Skolverkets webb

Ämnesplanerna i Gy25 för svenska och svenska som andraspråk har flera likheter, men också skillnader. Syftesbeskrivningarna är till stora delar lika i de båda svenskämnena. I svenska som andraspråk lyfts skrivningar om flerspråkighet som en resurs, andraspråksperspektiv, andraspråksutveckling samt om strategier för att lära och använda ett andraspråk. Intressant att notera är att även svenska, precis som svenska som andraspråk har ett innehåll om flerspråkighet och dess betydelse för individ och samhälle.

De båda svenskämnena är likvärdiga vad gäller tillträde till vidare studier och betygskriterierna är desamma i de två svenskämnena. En skrivning skiljer svenska som andraspråk från svenska: ”Elevens språk kan innehålla andraspråksdrag i en utsträckning som inte hindrar den muntliga och skriftliga kommunikationen”.

Det centrala innehållet i svenska som andraspråk och svenska skiljer sig i både bredd och djup vad gäller några olika kunskaper och färdigheter. Unikt i svenska som andraspråk är innehåll om ordförrådet och jämförelser mellan svenska språkets uppbyggnad och uppbyggnaden i andra språk som eleven kan. Strategier för att lära och använda svenska som andraspråk är återkommande i alla nivåer. Svenska som andraspråk har också en breddad skrivning om muntlighet jämfört med svenskämnet. 

Skönlitteratur är visserligen mer framskrivet i Gy25 i svenska som andraspråk jämfört med Gy11 men de två svenskämnena skiljer sig fortfarande åt. Svenskämnet innehåller både ett mer omfattande och mer detaljerat innehåll gällande skönlitteratur. 

NC jämför syfte och betygskriterier för sve och sva i Gy25 (191 Kb)

NC jämför sve och sva i Gy25 nivå 1 (144 Kb)

NC jämför sve och sva i Gy25 nivå 2 (159 Kb)

NC jämför sve och sva i Gy25 nivå 3 (121 Kb)

Anpassade ämnesplanerna i Gyan25 för svenska och svenska som andraspråk är mycket lika. Syftesbeskrivningarna är desamma i de båda svenskämnena förutom att svenska som andraspråk har skrivningen ”Undervisningen ska ge eleverna möjlighet att utveckla ett rikt och funktionellt andraspråk samt bidra till att eleverna utvecklar medvetenhet om vilka strategier som främjar andraspråksutveckling.”

Betygskriterierna är desamma eftersom de båda svenskämnena är likvärdiga ämnen. En skrivning skiljer svenska som andraspråk från svenska: ”Elevens språk kan innehålla andraspråksdrag i en utsträckning som inte hindrar den muntliga och skriftliga kommunikationen”. Skrivningen finns på alla betygssteg i både nivå 1 och nivå 2.

Det centrala innehållet i svenska och svenska som andraspråk skiljer sig enbart vad gäller två innehåll, strategier för att lära och använda svenska som andraspråk samt uttal och om uttalets betydelse. Dessa två är återkommande på båda nivåerna. 

NC jämför sve och sva nivå 1 i Gyan25 (115 Kb)

NC jämför sve och sva nivå 2 i Gyan25 (117 Kb)

I grundskolan och i gymnasieskolan finns två olika svenskämnen, svenska och svenska som andraspråk (sva). För elever i grundskolan är det elevens behov som avgör vilket ämne eleven ska få undervisning i och det är rektor som fattar beslut om eleven ska få undervisning i sva i stället för i svenska. För elever i gymnasieskolan får elever som har ett annat språk än svenska som modersmål läsa svenska som andraspråk som gymnasiegemensamt ämne i stället för svenska. Eleven kan parallellt som den läser sva även läsa svenska, och då som individuellt val. På gymnasiet kan elever således få undervisning i både svenska och sva, vilket inte är möjligt på grundskolan.

Större skillnader mellan ämnena för gymnasiet

Sedan Lgr22 är det vissa tydliga skillnader mellan kursplanerna i svenska och sva för grundskolan men det är än större skillnader mellan svenska och sva på gymnasiet. Det är viktigt att komma ihåg att kurs- och ämnesplanen i sva inte är framarbetad för målgruppen nyanlända elever som ska lära sig svenska som ett nytt språk. Därför måste lärare som undervisar nyanlända elever i sva anpassa kursplanen till just nyanlända elevers förutsättningar och behov. 

Nyanlända elever i gymnasieålder läser sva mot betyg i grundskolans åk 9 inom ramen för Språkintroduktionsprogrammet. Elever som saknar betyg motsvarande grundskolans åk 9 kan i Språkintroduktion läsa mot betyg i åk 9 i 12 olika ämnen för att bli behöriga till ett gymnasieprogram.

Stora skillnader mellan lärarutbildning i svenska och sva

En sak som är bra att komma ihåg när man jämför ämnena är att det är stora skillnader i utbildningen till lärare i svenska respektive lärare i svenska som andraspråk för grundskolan. Skillnaden är ännu större när det kommer till gymnasielärarnas kurser. Det är således i undervisningen som de stora skillnaderna mellan ämnena svenska och svenska som andraspråk finns.

De två svenskämnena på gymnasiet 

Ämnesplanerna i svenska och svenska som andraspråk på gymnasiet (Gy 11. reviderad 2017) innehåller tre kurser, svenska 1, svenska 2 och svenska 3 respektive svenska som andraspråk 1, svenska som andraspråk 2 och svenska som andraspråk 3. Skillnaderna mellan kurserna är stora, vilket vi har försökt visa med vår layout i jämförelsen. För att få ämnesplanerna upplästa med talsyntest hänvisar vi till Skolverkets webb.

Skillnader mellan svenska och sva i gymnasiets kurser (105 Kb)

Vad gäller kring svenska som andraspråk på gymnasiet, får en elev läsa både svenska och svenska som andraspråk? Är det eleven själv som väljer?

En elev i gymnasieskolan som har ett annat modersmål än svenska får välja att läsa svenska som andraspråk som gymnasiegemensamt ämne i stället för svenska. Eleven har alltså rätt att välja svenska som andraspråk om eleven önskar det.

Det finns ingen definition av modersmål och det finns ingen vägledning i skolans författningar i hur väl utvecklat modersmål eleven ska ha, för att falla inom målgruppen för svenska som andraspråk som gymnasiegemensant ämne enligt bestämmelsen.

Det är rektor som får ta beslut  (2 kap. 10 § skollagen) om den enskilda eleven faller inom målgruppen för svenska som andraspråk som gymnasiegemensamt ämne. Faller eleven inom målgruppen, det vill säga har ett annat modersmål än svenska, så ska eleven kunna välja huruvida han eller hon ska läsa svenska eller svenska som andraspråk som gymnasiegemensamt ämne.

Notera att rätten gäller vid svenska som gymnasiegemensamt ämne. Om eleven läser kurser i svenska som programgemensamma, programfördjupnings- eller inriktningskurser, finns det ingen rätt att kunna läsa dessa kurser som svenska som andraspråk.

Hänvisning

Svenska som andraspråk i gymnasieskolan regleras i 4 kap 11 § gymnasieförordningen:

En elev som har ett annat språk än svenska som modersmål får läsa svenska som andraspråk som gymnasiegemensamt ämne i stället för svenska. Eleven får då läsa svenska som individuellt val.

Förordning (2010:2039).

Vidare i 7 §, som gäller individuellt val, står följande:

"Huvudmannen beslutar om vilka kurser som ska erbjudas som individuellt val.
Eleven har dock rätt att inom utrymmet för individuellt val läsa

  1. en kurs i idrott och hälsa utöver vad som finns på studievägen,
  2. minst en kurs i estetiska ämnen, och
  3. de kurser som krävs för grundläggande högskolebehörighet på grundnivå om eleven går på ett yrkesprogram.

Undantag från vad som föreskrivs i andra stycket 1 och 2 får göras om det finns synnerliga skäl.

Statens skolverk får meddela föreskrifter om vilka kurser som får ingå i de ämnen som avses i andra stycket 2.

För de elever som avses i 11 § respektive 15-20 §§ ska svenska som andraspråk eller modersmål erbjudas som individuellt val."

Om eleven läser både svenska och svenska som andraspråk skall betyg ges i båda ämnena.

Gäller enbart för gymnasiet

Observera att ovanstående inte gäller för grundskolan. I grundskolan är svenska som andraspråk ett behovsprövat ämne och eleven läser antingen svenska som andraspråk eller svenska.

Ja, en elev kan ändra och under gymnasieutbildningen först läsa och få betyg i exempelvis svenska 1 och 2, och sedan byta till att läsa och få betyg i svenska som andraspråk 3 (eller tvärtom). Svenska och svenska som andraspråk är två olika ämnen, och det går att ha med båda ämnena i en gymnasieexamen.

Viktigt att ha i åtanke är att det ingenstans i ämnesplaner eller kommentarmaterial står att ämnet svenska som andraspråk är ett lättare ämne än svenska, eller att det ska vara lättare att få högt betyg i svenska som andraspråk än i svenska. Undervisningen i svenska som andraspråk sker utifrån en andraspråkstalares perspektiv, vilket innebär att undervisningen är upplagd på ett annat sätt.

Läs gärna mer i Skolverkets kommentarmaterial till ämnesplanen i svenska som andraspråk

Ja, man är behörig till högskolestudier om man har läst svenska som andraspråk i stället för svenska. Ämnena är likvärdiga när det gäller tillträde till högskolan. Man är behörig för studier om man har lägst betyget E i svenska eller i svenska som andraspråk. Se kapitel 7 §5 i högskoleförordningen ( SFS 1993:100) om grundläggande behörighet till högskolan:

5 § Grundläggande behörighet till utbildning som påbörjas på grundnivå och vänder sig till nybörjare har den som

  1. avlagt en högskoleförberedande examen i gymnasieskolan eller inom kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå,
  2. avlagt en yrkesexamen i gymnasieskolan eller inom kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå samt har lägst betyget E i de kurser i svenska eller svenska som andraspråk och engelska som krävs för en högskoleförberedande examen i gymnasieskolan,
  3. har en svensk eller utländsk utbildning som motsvarar kraven i 1 eller 2
  4. är bosatt i Danmark, Finland, Island eller Norge och där är behörig till högre utbildning, eller
  5. genom svensk eller utländsk utbildning, praktisk erfarenhet eller på grund av någon annan omständighet har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Läs mer om behörighet på antagning.se

Det finns inga enkla genvägar för att kartlägga och bedöma en elevs språkutveckling. Inte heller finns det heltäckande tester men däremot finns en del verktyg och stöd att ta hjälp av för att göra en bedömning av elevens språkutveckling. Läs mer om hur man kan göra i länken nedan. Länken till Skolverkets stödmaterial kring behovsprövning i svenska som andraspråk riktar sig till grundskolan, men är relvant att läsa även för gymnasiet.

Bedömningsstöd för svenska som andraspråk

Svenska som andraspråk – ett behovsprövat ämne

Gymnasieskolan: 90 hp
Språkintroduktion: 45 hp

Nedan följer ett utdrag ur Förordning (2011:326) om behörighet och legitimation för lärare och förskollärare och utnämning till lektor:

2 kap. Behörighetsgrundande utbildning

Gymnasieskolan
21 § Behörig att undervisa i gymnasieskolan i andra ämnen än yrkesämnen är den som har avlagt

  1. ämneslärarexamen enligt bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100) med inriktning mot arbete i gymnasieskolan,
  2. ämneslärarexamen enligt bilaga 2 till högskoleförordningen med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7-9,
  3. en äldre examen än som avses i 1 och som är avsedd för arbete i gymnasieskolan,
  4. en äldre examen än som avses i 1 eller 2 och som är avsedd för arbete som lärare, om den omfattar ämnesstudier om minst 120 högskolepoäng eller motsvarande omfattning i något av ämnena svenska, samhällskunskap eller musik eller minst 90 högskolepoäng eller motsvarande omfattning i ett annat ämne, dock inte ett yrkesämne,
  5. en examen som ger behörighet att bedriva undervisning enligt denna förordning, om han eller hon genom att ha kompletterat sin behörighet att undervisa som lärare med ytterligare utbildning har fullgjort ämnesstudier om minst 120 högskolepoäng eller motsvarande omfattning i något av ämnena svenska, samhällskunskap eller musik, eller
  6.  en examen som ger behörighet att bedriva undervisning enligt denna förordning, om han eller hon genom att ha kompletterat sin behörighet att undervisa som lärare med ytterligare utbildning har fullgjort ämnesstudier om minst 90 högskolepoäng eller motsvarande omfattning i ett annat ämne än som anges i 4, dock inte ett yrkesämne.

22 § En lärare som avses i 21 § 1 eller 3 är behörig att undervisa i det eller de ämnen som omfattas av lärarens examen och i andra ämnen för vilka lärarens kompetens är relevant.

En lärare som avses i 21 § 2 är behörig att undervisa i det eller de ämnen som omfattas av lärarens examen, om den omfattar ämnesstudier om minst 90 högskolepoäng eller motsvarande omfattning i ämnet. Läraren är även behörig att undervisa i andra ämnen för vilka lärarens kompetens är relevant. Behörighet enligt detta stycke kan dock inte avse ämnena svenska, samhällskunskap och musik.

En lärare som avses i 21 § 4, 5 eller 6 är behörig att undervisa i det eller de ämnen som anges i respektive punkt om lärarens utbildning i ämnet har den omfattning som krävs enligt respektive punkt. Läraren är även behörig att undervisa i andra ämnen för vilka lärarens kompetens är relevant.

23 § Statens skolverk får meddela föreskrifter om vad som krävs för att en lärares kompetens ska vara relevant för ett ämne enligt 22 §.

Ett ämne som avses i första stycket får inte vara ett ämne som anges i bilaga 4 till högskoleförordningen (1993:100).

24 § Behörig att undervisa på gymnasieskolans introduktionsprogram i grundskolans ämnen är, utöver vad som följer av 21 §, den som har avlagt

  1. ämneslärarexamen enligt bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100) med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7– 9,
  2. en examen som ger behörighet att bedriva undervisning enligt denna förordning, om han eller hon genom att ha kompletterat sin behörighet att undervisa som lärare med ytterligare utbildning har fullgjort ämnesstudier om minst 90 högskolepoäng eller motsvarande omfattning i något av ämnena svenska, samhällskunskap eller musik, eller
  3. en examen som ger behörighet att bedriva undervisning enligt denna förordning, om han eller hon genom att ha kompletterat sin behörighet att undervisa som lärare med ytterligare utbildning har fullgjort ämnesstudier om minst 45 högskolepoäng eller motsvarande omfattning i ett annat av grundskolans ämnen än som anges i 2.

En lärare som avses i första stycket 1 är endast behörig att undervisa i det eller de av grundskolans ämnen som omfattas av lärarens examen.

En lärare som avses i första stycket 2 eller 3 är endast behörig att undervisa i något eller några av de av grundskolans ämnen som anges i respektive punkt. För behörighet krävs att lärarens utbildning i ämnet har den omfattning som anges i respektive punkt.

25 § Behörig att undervisa i gymnasieskolan i yrkesämnen är den som har avlagt

  1. yrkeslärarexamen enligt bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100),
  2. en äldre examen än som avses i 1 och som är avsedd för arbete i gymnasieskolan i ett sådant ämne, eller 
  3. en examen som ger behörighet att bedriva undervisning enligt denna förordning, om han eller hon har kompletterat sin behörighet att undervisa som lärare med sådana yrkeskunskaper som är relevanta för ett yrkesämne.

En lärare som avses i första stycket är endast behörig att undervisa i det eller de yrkesämnen för vilka lärarens yrkeskunskaper är relevanta.

26 § Statens skolverk får meddela föreskrifter om vilka yrkeskunskaper som krävs för att de ska vara relevanta för ett yrkesämne enligt 25 §.

I lärarutbildningen rekommenderas för närvarande minst 90 högskole-poäng (motsvarar 60 "gamla" poäng) i ämnet svenska som andraspråk för blivande gymnasielärare samt lärare inom den gymnasiala vuxen-utbildningen. Detta anses ge den teoretiska kompetens som undervisningen i ämnet förutsätter.

Om artikeln inte ger tillräckligt tydligt svar, kontakta Skolverkets upplysningstjänst: Telefon: 08 - 527 332 00

Modersmålsundervisning är en rättighet även i gymnasieskolan om eleven har goda kunskaper i modersmålet. Eleven själv ansöker om modersmålsundervisning i gymnasieskolan och i anpassad gymnasieskola och sedan beslutar rektor beslutar om elev kommer att få modersmålsundervisning.

I 19 § Skollagen (2010:800) finns grundläggande bestämmelser om huvudmannens skyldighet att erbjuda modersmålsundervisning för elever i gymnasieskolan och i anpassade gymnasieskolan. Modersmålsundervisning får inte omfatta mer än ett språk för en elev. Modersmålsundervisning får anordnas som individuellt val, utökat program, eller som ersättning för undervisning i andra språk - men inte som ersättning för svenska, svenska som andraspråk och engelska. 

Huvudmannen är skyldig att anordna modersmålsundervisning i ett språk om minst fem elever önskar sådan undervisning i det aktuella modersmålet och att det finns en lämplig lärare att tillgå.

Ämnesplaner för modersmål på gymnasiet

Ämnesplaner för modersmål på anpassad gymnasieskola

 

Sfi och vuxenutbildningen

Svar på vanliga frågor vad gäller nyanlända och flerspråkiga elevers undervisning på sfi och övriga vuxenutbildningen.

Två kvinnor samarbetar. Foto: Sandra Gustafsson
Foto: Sandra Gustafsson

Det finns inget fastställt timantal för hur länge en elev får studera på sfi. Istället står det i Skollagen kap 20 § 9 att elever som påbörjat en kurs har rätt att fullfölja sin utbildning så länge eleven har förutsättningar och tillfredsställande framsteg görs. Det innebär att alla timschabloner bara är en preliminär tidsuppskattning av hur lång tid eleven bedöms behöva för sina studier.

Våren 2019 genomförde NC en enkätindersökning och också intervjuer med rektorer för att få reda på hur timtilldelningen på sfi hanteras av verksamheterna. Det tycks som om uttolkningen av skollagen om förutsättningar, framsteg och rätt till fortsatta studier varierar. 

Elevernas rätt till god utbildning går före timtilldelning

NC menar att elever på komvux ska ha rätt till en god utbildning utifrån sina förutsättningar, vilket innebär att:

  • Tidsgränser för hur länge en elev ska följa undervisning på sfi, ska endast betraktas som preliminära tidsuppskattningar. Elever kan av detta skäl inte avhysas från sfi därför att de passerat en preliminärt uppsatt tidsgräns.
  • De undervisningstimmar som en elev behöver tilldelas för att fullfölja sin undervisning, ska baseras på pedagogiska bedömningar av vad just den eleven behöver för att kunna göra framsteg.
  • Huruvmän och skolledningar bör ha gedigna insikter i vad styrdokumenten säger om elevers rättigheter vad gäller antagning och undervisningstimmar inom komvux.

Tiden på sfi bör relateras till undervisningens kvalitet

En faktor som bör tas i beaktande vid behandlingen av frågan huruvida en elev gör tillfredsställande framsteg i utbildningen, är om undervisningen som erbjuds är anpassad till elevens förutsättningar och individuella behov. Om undervisningen inte utgår från elevens förutsättningar har antingen eleven antagits på fel grunder till utbildningen i fråga, eller också bör den undervisning som erbjuds förändras, för att bättre möta elevens utbildningsbehov. 

Läs mer i NC:s rapport Kan timmarna ta slut

Läs en intervju med fyra rektorer som berättar om sina respektive modeller

Undervisningen inom sfi och övrig komvux ska utgå från elevernas intressen, erfarenheter, allsidiga kunskaper och långsiktiga mål och den elev som börjar vid komvux har rätt till en inledande kartläggning. 

Hemkommunen är skyldig att se till att den som vill få sitt kunnande kartlagt inför utbildning eller prövning inom kommunal vuxenutbildning erbjuds en inledande kartläggning.

Ur: Skollag (2010:800) kap. 20 § 7, Inledande kartläggning

Hos Skolverket finns ett material för kartläggning av nyanlända vuxnas litteracitet som kan användas som ett stöd för att individanpassa undervisninga. Kartläggningsmaterialet har två olika ingångar beroende på vad eleven själv uppger om sina litteracitetserfarenheter.

Kartläggning ska inte bara göras inför att eleverna ska påbörja undervisning. Det är något som fortlöpande måste göras för att undervisningen ska kunna anpassas efter elevernas behov och framsteg. SfiVäst, en plattform som utvecklats av Göteborgsregionen, erbjuder ett material för denna fortsatta kartläggning.

Läs om kartläggning och validering hos Skolverket

Läs om kartläggning av grundläggande litteracitet hos Skolverket

Läs om elevkartläggning som en del i ett kollegialt utvecklingsarbete hos SfiVäst

Förordning (2011:326) om behörighet och legitimation för lärare och förskollärare, 31 § anger att:

Behörig att undervisa i kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå och gymnasial nivå är den som är behörig att undervisa på motsvarande nivå och i motsvarande ämne i grundskolan eller gymnasieskolan enligt bestämmelser i denna förordning. Detta gäller dock inte behörighet att undervisa i årskurserna 7 och 8 enligt 10 §. Förordning (2016:450)

Detta innebär enligt vår tolkning att du utöver en behörighetsgivande lärarexamen antingen för grundskolan eller gymnasieskolan, behöver mellan 30 och 90 hp svenska som andraspråk enligt följande:

  • Kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare (sfi): 30 hp 
  • Kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå: 45 hp 
  • Kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå: 90 hp

Behörighet inom sfi

För sfi gäller även följande enligt förordning (2011:326) § 31:

Behörig att undervisa i kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare är den som har avlagt

  1. ämneslärarexamen enligt bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100) med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7-9 eller med inriktning mot arbete i gymnasieskolan om examen omfattar ämnet svenska som andraspråk,
  2. grundlärarexamen enligt bilaga 2 till högskoleförordningen med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 1-3 eller med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 4-6 om examen omfattar 30 högskolepoäng i ämnet svenska som andraspråk,
  3. en äldre examen än som avses i 1 eller 2 och som är avsedd för undervisning i ämnet svenska som andraspråk, eller
  4. en examen som ger behörighet att bedriva undervisning enligt denna förordning, om han eller hon genom att ha kompletterat sin behörighet att undervisa som lärare med ytterligare utbildning har fullgjort ämnesstudier om minst 30 högskolepoäng eller motsvarande omfattning i ämnet svenska som andraspråk. Förordning (2021:1340)

Är man behörig att undervisa i sfi om man har folkhögskolelärarexamen och 30 hp i sva?

En folkhögskolelärarexamen ger inte behörighet att undervisa inom skolväsendet. För att få behörighet som lärare överlag krävs en behörighetsgivande lärarexamen. Detta gäller även för undervisning inom sfi.

I 1 kap. 1 § i skollagen regleras vilka skolformer som omfattas av det svenska skolväsendet. Folkhögskolan omfattas inte av denna paragraf och är inte en del av skolväsendet. Skolverket utfärdar därmed inte legitimationer för folkhögskolelärare, eller de som har en folkhögskollärarexamen.

Kontakta Skolverkets upplysningstjänst: Telefon: 08 - 527 332 00, för frågor om enskilda fall.

Läs mer om behörighet i Förordning (2011:326)

Vi har fått olika varianter på en fråga med anledning av denna skrivning: Måste alla som läser sfi genomföra det nationella provet i alla kurserna inom den studieväg de följer eller kan det finnas tillfällen då en lärare kan besluta att en elev kan avstå från att göra det nationella provet?

Ett kort svar på frågan är: Ja, alla elever som följer någon av kurserna B, C eller D inom sfi och som ska ha betyg från kursen, ska göra NP för kursen i fråga. Och nej, en lärare kan inte besluta om en elev får avstå, därför att det inte är läraren som beslutar om en sådan sak utan rektorn. Och då ska det finnas särskilda skäl. Vi ska nu utveckla frågan angående obligatoriska NP inom sfi lite närmare.

Elever och lärare i klassrum på sfi. Foto: Sandra Gustafsson
Det kan visa sig att en elev har kommit längre i sin språkutveckling, än vad som framgår i en inledande kartläggning. Foto: Sandra Gustafsson

Vad händer om en elev har placerats i fel kurs?

Vi hade kontakt med en lärare som fick en elev till B-kursen och som läraren snart ville flytta till C-kursen, därför att eleven helt enkelt verkade ligga på en högre språklig nivå. Det visade sig emellertid att det just då inte fanns plats i någon C-kurs för eleven i fråga, så man bestämde sig för att flytta eleven direkt till en D-kurs. Detta visade sig fungera helt utan problem. Frågan som nu uppstod var: Givet förordningens text nedan, måste den här eleven nu göra NP för B- och C-kurserna också? 

Ur förordningen om vuxenutbildning (2011:1108):

Lärarna inom kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare ska använda nationella prov i slutet av kurserna B, C och D” (kap 4 §10a).

Förordningen om vuxenutbildning anger vidare att de nationella provens syfte är ”att stödja betygsättningen” (SFS 2011:1108 kap 4 §10). Proven är inte till för att kartlägga elevens förkunskaper utan för att ingå i underlaget för betygsättningen när en elev följt undervisningen och sedan ska få betyg från kursen. Läraren som nämns ovan, kan sägas ha kartlagt elevens kunskaper och förutsättningar och kommit fram till att C-kursen skulle vara en lämpligare nivå. 

Omständigheterna visade emellertid också att eleven hade förutsättningar att följa D-kursen. Eleven behöver alltså göra NP för D-kursen för att få betyg därifrån. Om nu eleven av något skäl också vill ha betyg från B- eller C-kursen, har eleven rätt att göra en prövning för detta enligt skollagen (Skollag 2010:800, kap. 20 § 7) och då kan man använda NP som ett av underlagen till betyg i dessa kurser. En prövning får inte bara bestå av att eleven gör ett nationellt prov eftersom man ska pröva elevernas kunskaper i förhållande till alla kunskapskrav för kursen. 

Finns det några inträdeskrav på sfi?

En följdfråga kan bli om en elev måste göra nationellt prov inom en kurs, innan hen kan placeras på en kurs på en högre nivå. Det finns emellertid inget stöd för det i kursplanen till någon av kurserna inom sfi. Inte heller för kurser inom grundläggande utbildning finns några inträdeskrav eftersom det är en rättighet för dem som har behov av sådan utbildning. En elev behöver alltså inte ha ett godkänt betyg från en underliggande kurs för att få börja på en kurs på en viss nivå. Det är elevens förutsättningar, behov och mål med studierna som ska avgöra vilken kurs och studieväg som är lämpligast. Vad verksamheten förstås inte får glömma för den här eleven som flyttas från B-kursen till D-kursen, är att också göra de förändringar som behövs i elevens individuella studieplan.

Kan eleven själv bestämma om hen vill skriva det nationella provet eller inte?

Det händer att frågan uppkommer om en elev som inte vill ha något betyg från en kurs, ändå måste göra nationellt prov för kursen i fråga.  Det kan vara en elev som bara vill lära sig svenska för att till exempel kunna kommunicera lite bättre med myndigheter eller prata med personalen på barnbarnens förskola vid lämning och hämtning, eller något annat mer begränsat mål. Här är det utbildningsenheten som både kartlägger elevens förutsättningar och ska se till att mål sätts upp för elevens utbildning. Därmed är det också utbildningsenheten som avgör om en elev ska skriva ett nationellt prov eller inte, när det handlar om elever som inte vill ha något betyg. Detta i samråd med eleven givetvis. Men om eleven däremot vill ha betyg från någon av kurserna B-, C- eller D- måste ett nationellt prov ingå i betygsunderlaget och också särskilt beaktas.

Läs mer om prövning på Skolverkets webb

Studiehandledning på modersmål  är inte en lagstadgad rättighet. Men forskning stöder värdet av stöd på modersmål och på flera utbildningsenheter i Sverige har man utvecklat arbetsformer för att göra bruk av elevernas modersmål som resurs. 

Inom regionalt yrkesvux ska studiehandledning på modersmål erbjudas elever som behöver det, i form av orienteríngskurser.

Läs mer om studiehandledning på modersmålet på vår fördjupningssida Modersmålsstöd inom vuxenutbildningen

Här hittar du förordningen om statsbidrag för regional yrkesinriktad vuxenutbildning (216:937)

Om du är folkbokförd i en kommun har du rätt till gratis undervisning i sfi, kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare. Kontakta kommunen för att få information om var du kan hitta kurser.

Du som arbetar eller studerar vid ett universitet eller en högskola i Sverige, kan ofta läsa interna kurser. Det finns också kurser som privata utbildningsanordnare erbjuder. Dessutom finns språkprogram på Internet, som kan användas gratis.

 

Kontakt

Om du inte hittar svar på dina frågor är du varmt välkommen att kontakta någon av våra medarbetare. På vår kontaktsida ser du vem som är ansvarig för just ditt område. Skicka ett mejl där du beskriver din fråga. Ange gärna ett telefonnummer som vi kan ringa upp dig på.

Det går också bra att kontakta Skolverktets upplysningstjänst direkt. Även Skolinspektionen kan ha svar på vanliga frågor.

Skolverkets upplysningstjänst

Skolinspektionen råd och vägledning

 Hitta NC-medarbetaren med ditt ansvarsområde

På denna sida